Att cykla är en baggis. Att springa kämpigt.
Men att gå.
Det var mer en kombo av fysisk och psykisk träning. Jag gick nämligen hela vägen hem för första gången i dag. Det var det stora testet av ens tålamod.
För det känns som en mardröm där man är jagad och liksom sitter fast och spinner i sirap medans monstren närmar sig. Tur man har något örongodis i lurarna för det tar tid att knalla även om man håller ett raskt tempo.
Det tog mig drygt en och en halv timme. Ett skavsår i hälen och en bra känsla. Lite som av ett Vasalopp i att uthärda rörelse under lång tid.
Väl hemma stupade jag i säng. Inte av utmattning utan att andra tidiga morgonpasset i rad kändes i kroppen.
Och i drömmen flög jag fram...
- Använder Blogpress skickad från min hypersmarta iPhone
- Har du nyhetstips? Mejla mig på marko.saavala@tt.se
