En hund har passerat mig på rankingen.
Han tassade förbi i morse.
Jag, pappan, får se över min roll. Eller begrava min rollfigur.
När Ida och Fanny vaknar på natten eller på morgon så är det sin mor de kräver. Jag har bemötts med både gråt och sparkar ur sängen.
I morse gick jag ner på alla mina fyra. Inte för att underkasta mig och be om barnens kärlek. Utan för att förvandlas till ett djur. Den sniffande, gosiga och glada hunden som jag vet att de gillar när vi leker på dagarna.
Plötsligt tas jag emot med öppna armar och treåringarnas allra ljuvaste och kärleksfullaste toner.
"Kom här hunden, såja, såja, ta det lugnt, fin hund"
De klappar mig, ler som tindrande solsken och kramar mig, ähum hunden.
Lite lustigt det här. Att gå från utskälld till gulligast i världen.
Men om det är det som krävs, rollen som hund, så får jag springa apport.
Föräldraskapet är inte lätt. Inte alltid logiskt. Ibland ett riktigt hundjobb.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
