Det är ingen gråt. Ingen ångest. Snarare tvärtom.
Elsa skolas in på sitt nya dagis. Jag som föräldraledig tar hand om det. Och det går så bra. Hon tjatar på morgonen att hon vill gå till dagis NU! Barn har ju överlag svårt att acceptera "senare" - allt sker i nuet - vilket är lite charmigt men svårt när man ska locka med något kul att se framemot.
Lämningen sker med puss och kram. Snabbt över till lek. Gå nu pappa.
Förra dagiset var det mycket gråt och man kände sig som man fått armen sågad av sig på vägen från dagiset. Jag tror det berodde på ett mindre tryggt dagis för Elsa. Samt en nu mognare och äldre dotter. Så det känns bra för oss föräldrar.
Nu är det bara på gränsen till gråt när det är dags att gå hem från dagis...
