I dag skulle jag lämnat Elsa på dagis. I dag skulle jag ha börjat jobba igen.
Det blev varken det ena till det andra.
Elsa började på Kyrkans barntimmar eftersom hon inte får gå mer än 15 timmar på dagis. Därför fyller vi upp dagarna måndag och fredag med kyrkans resurser (Elsa får ju bara gå på dagis tis-tor).
Jag skulle taggat ha dragit till jobbet och säkert träffat någon nöjesprofil. Men jag har skjutit upp min planerade jobbpremiär till november.
Vi klarar inte tvillingarna ensam hemma. Så är det bara, ännu.
Medans jag var i kyrkans lokaler under förmiddagen kämpade frun med en febersjuk Ida och en understimulerad Fanny. Det är alltid en som behöver underhållas, en som behöver tröst, en som behöver bytas på, en som inte vill sova och en som sover. Det går i ett och man har inte mer än två armar. Därför skrotar vi ursprungsplanen och jag stannar hemma två månader till.
Några har undrat hur min arbetsplats ställer sig till det och föräldraledighet i övrigt. Jag har inget ont att säga om TT:s föräldrapolitik. Tvärtom är TT ett föredöme. Det är lätt att komma överens om ledighet, man ser inte snett på en för det. Dessutom skjuter man till pengar under de första månaderna av ens ledighet.
När jag jobbar kan jag flexa på eget ansvar för att att anpassa min arbetstid till dagis utan att någon chef pekar med hela handen.
Jag känner en stor respekt och tillit från TT när det gäller föräldrarollen kontra yrkesrollen. Och det fungerar bra. Just nu är vi många på TT i samma situation vilket också bidrar till ett trevligt klimat när det gällerdiskussionsämnen.
