I dag är det premiärmatch mot ärkerivalen Liverpool. Jo, på 80-talet var det mer laddat än Londonderbyn mot Arsenal. Åtminstone för mig. En hatmatch.
I princip alla, ja fanimej ALLA, höll på Liverpool i min bekantskapskrets. Därför hatade jag verkligen Liverpool eftersom jag blev hånad för att hålla på Spurs. Eller "Bottenham" som de kallades av förtrycket och min bästa kompis Peter.
Men Spurs föll jag för tidigare innan Ian Rush-eran kom och de röda dominerade ligafotbollen.
Jag såg Londonklubben i en FA-cupfinal 1981 som visades i svensk tv. Då var de vinnare. Och hade en ascool argentinare vid namn Ricky Villa, ett rockigt namn för ett fotbollsproffs. Sedan hade de en svart kille, Garth Crooks, som var skitbra. För att inte tala om Glenn Hoodle, en legendar. Eller den lojale Steve Perryman. Och målvakten Ray Clemence. Vilket lag.
Genom åren har Hotspurs oftast fått däng av Liverpool. Så man var oftast en förlorare men än mer triggad i kampen mot de röda retsamma. Hoppet fanns där.
Ibland vinner de. Kanske i dagens premiär i Premier League. I skrivande stund har de en 2-1-ledning. Kanske kan man återigen drömma ligatitlar? Not.
