En vecka nu. Utan träning.
I stället förkyld och hostig. Det börjar släppa nu. men frustrerande för Vasaloppsträningen. Ja, varje gång jag åker på något. För jag skyller på småbarnsåren. Trodde dock naivt att det här kanske var vintern det skulle släppa något. Men nej.
Alla tre barn har varit hemma senaste två veckorna. Och jag åker alltid dit.
Jag har, felaktigt som vanligt, tröstat mig med att ligga på latsidan. Dricka japansk whiskey, äta god mat, efterrätter och godis som om det vore ens sista dagar på jorden.
På så sätt mår man fint. Men träningssamvetet tär på en.
I veckan måste jag komma i gång igen. Host host. Lite julmust på det.
