Jag är så jäkla trött. På förkylningen.
Det är kanske ynkligt att sitta i soffan och beklaga sig. Men det är 14 dagar nu. Släpp taget nu.
Det är inte så att jag är hemma från jobbet längre, smittar inte, utan det är bara det att man är allmänt låg. Av snoret, hostan och det som klibbat fast i ens kropp.
Jag kan jobba - men jag vill träna. Ut och springa. Åka skidor. Lyfta skrot. Svettas. Duscha. Basta.
Livet liksom.
Jag blir verkligen nedstämd av mitt tillstånd. Stressad av det.
Mest på grund av tappet inför Vasaloppet. Att det ska bli så här varje vinter.
Att man ska tvingas stressa sig tillbaka i form. Hafsa sig fram i ett seedningslopp.
Jag vill känna den där totala friheten i kroppen igen. Den där där man flyger fram. Lusten. Pirret.
Det blir en tuff väg tillbaka. Spåren är grumligt snoriga. Bringa mig klarhet. Låt mig få släppa loss hästarna igen. Snart.
Snörvel.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
#blogg100
