Har de verkligen vunnit på chokladhjulet?

Jag har hört att det finns personer som får betalt för att gå runt på Gröna lund med stora chokladaskar för att man ska tro att de vunnit på chokladhjulet. Folk tänker "kan hon vinna så ska väl jag också kunna". Kan vara en skröna.

Vi undrade tills i går. Plötsligt händer det. Vårt sällskap på grönan vinner en jättelåda Bilar på en lyckosnurra. Det går att vinna.

Och plötsligt går vi omkring med en jättelåda som basunerar ut budskap till folk att köpa lotter till olika snurror. För vinna kan man ju alltid.

Spela mig hit och spela mig dit

Glömde lämna in både tips och lotto i går. Kollade raderna i DN. Hade inte vunnit något.
Vet inte om det är så bra för tänk vad man skulle gräma sig vid en eventuell storvinst. Nu vet jag att jag "sparade" 30 spänn i ospelade pengar vilket i sig är en "vinst".
Det blir en trisslott i dag. Skrapat är ju skrapat. Om jag inte släpper förbi den bakom mig i kön, som också ska köpa en trisslott, följer efter den och ser på när personen skrapar den lott jag skulle ha köpt. Och ingen vinst där för honom så "tjänar" jag 25 spänn till...

Hjärntvättad disco på gymmen

Varför kör alla gym i Stockholm med menlös aerobics-dunka-dunka-disco?
Jag har under två dagar testat gymmen Sats i Älvsjö och Fitness world i Segeltorp. Det är gratis att prova på så varför inte - för att eventuellt köpa ett träningskort till hösten. Om det nu inte vore för det hjärndöda pulserande dunkandet på gymmen. Vem har lagt det formatet? Måste det vara techno eller disco för att Svenne banan ska orka lyfta skrot?
För att inte tänka på de bullerskadade stackars receptionisterna som tvingas stå ut med dunkandet varje dag. Har de ett diskodunktillägg i sina kontrakt som plåster på såren?
Man skulle kunna varva dunket med någon annan musik. Jag skulle inte ha något emot att träna biceps till... Olle Ljungström... eller Broder Daniel.
På Sats i Älvsjö spelade man dock lugn musik i omklädningsrummet. Det var rätt skönt som kontrast att duscha till Carpenters stämningsfulla 70-tals hits.

Mammas gata blir ny

Nu har man rivit upp Smedjebackens sämsta gata. Den bergochdalbanelika Roths väg i Risingsbo. Min gata i Dalarna.
Gatan som pappa fortfarande bor kvar på. I går ringde han för ett glatt meddelade om att ny asfalt är på gång.
Gatan som förra sommaren resulterade i att jag och Elsa berättade om den bedrövliga vägen i ett reportage på Dalademokratens förstasida. Jag talade om dess betydelse för min uppväxt och hur sorgligt det är att se gatan i så uruselt skick efter alla år.
Nu borde man fira hemma i Risingsbo. Läge för en ny gatufest?

Ser ljust på dagisvardagen

Det är ingen gråt. Ingen ångest. Snarare tvärtom.
Elsa skolas in på sitt nya dagis. Jag som föräldraledig tar hand om det. Och det går så bra. Hon tjatar på morgonen att hon vill gå till dagis NU! Barn har ju överlag svårt att acceptera "senare" - allt sker i nuet - vilket är lite charmigt men svårt när man ska locka med något kul att se framemot.
Lämningen sker med puss och kram. Snabbt över till lek. Gå nu pappa.
Förra dagiset var det mycket gråt och man kände sig som man fått armen sågad av sig på vägen från dagiset. Jag tror det berodde på ett mindre tryggt dagis för Elsa. Samt en nu mognare och äldre dotter. Så det känns bra för oss föräldrar.
Nu är det bara på gränsen till gråt när det är dags att gå hem från dagis...

Från dalafronten intet nytt

Nu på fredag gästas nattklubben S2 i Borlänge av punkveteranerna Dia Psalma och Mimikry (Hjalle och Heavys band).
Allt är som vanligt i Borlänge. Vad har hänt sedan jag flyttade från stan 1999?

I love internationell jury

Thomas Lundin (Finland), Eirikur Hauksson (Island) och Jostein Pedersen (Norge).
Det är väl inte någon av de här namnen SVT tänker kalla in till den internationella juryn som nästa år ska få en aktiv del i Melodifestivalen?
Hoppas verkligen att de tänker Europa och allra helst några experter i Östeuropa så att det blir någon vits med den nya internationella jurygruppen. Vi i Norden tänker för lika.
Juryn ska tydligen välja fram en elfte finalist till Globen 2009 samt bli en tredje röst i finalomröstningen. Mer om det skriver TT Spektra hos SvD här.
Jag välkomnar det. Mest för att det ska bli kul att få utländska öron på evenemanget. Inte för att jag lägger någon tyngd på det. Jag skiter i schlager-EM som tävling, det är den svenska som gäller. Den har allt - dramatik, bra artister och bra låtar (för det mesta).

Huvudlös stridsvagn

Haha. Var är tornet? Där står den - stridsvagn S. Svensk stridsvagnshistoria. Byggt redan på 1950-talet. En stridsvagn utan torn - så genialiskt - men det vara bara det att fordonet inte kunde skjuta med precision under färd och därmed var den i det närmaste oduglig. Men ändå i bruk i svenska försvaret fram till 1990-talet.

Det här exemplaret står utanför Armémuseet i Stockholm. Har lite egentid sista veckan på föräldraledigheten då Elsa går på dagis. Passade på att besöka museet speciellt då jag kände till utställningen om Sveriges sista krig. Det mot ryssarna - då vi förlorade Finland.

Tv-serier klipps ner

Brittiska tv-serier på export till Sverige klipps ner. Rejält och klumpigt skriver DN. Sedan tidigare är det känt att min favorit "Life on Mars" klippts ner. Anledningen då sas vara att BBC saknade rättigheter för låtarna i tv-serien. Nu visar det sig att det klipptes mer än så. Över en timme försvann från originalet.
Ytterligare en anledning till att köpa tv-serier på dvd.

Goda blir ond på de onda

Nu får Hammarby efter ännu en läktarskandal ta och städa i de egna leden. Jag är så trött på idioterna som förstör fotbollsfesterna med bråk, bomber och fyrverkerier. Jag är så trött på en klubbledning som bara med armarna i kors konstaterar att det som hänt är beklagligt.
Lika less borde folket i Bajenklacken vara också. Det är dags att köra ett angiverisystem, peka ut bråkstakarna, registrera dem och stänga ute dem.
Ett slags grupptryck av de "goda" fansen i klacken borde väl kunna omvända de som inte klarar av att hålla moralen - de "onda" fansen?
Låt de "goda" vinna i verkligheten - inte bara på film.

Sista lediga rycket

Jag har varit pappaledig i tre månader. Nu är det bara en vecka kvar. Och jag känner mig smått uppjagad mot det som kommer, ska jobba heltid i höst, och att hinna med så mycket som möjligt sista veckan.
För här finns planer om att tvätta och olja in trädäcket, tvätta bilen, måla lekstugan, tapetsera fondvägg, fika med kompisar, skriva motion till kommunen om att stänga av gatan, läsa ut "Aldrig fucka upp", åka wakeboard, hämta post på jobbet, spela tennis, gå på Armémuseet, åka inlines, bjuda kompis på middag, köpa födelsedagspresent till frugan, sälja skivor, plocka bär, jogga, klippa sig, gå på derby, ta Elsa på Historiska museet och bio.
Puh. Det är jobbigt att vara ledig...

Livet efter OS

"Olympiska studion" och "Olssons studio" varje kväll under drygt två veckor. Vad gör man i fortsättningen under kvällarna?
"Det du gjorde innan OS" säger min fru.
Jaså, går "Allsång på Skansen" och "Morden i Midsummer" fortfarande?...

Skrattar du åt det här?

"Jag har ett kul skämt.

Knack knack.

Jag fattade
inte".

Jag har försökt. Backat. Läst om. Undrat igen. Vad är kul med den här strippen med Affe & Egon i dagens Aftonbladet?
Förmodligen ingenting. Att man inte ska fatta något alls av den. Är det stor humor?

Varför blir radio tv?

Läser att radioprogrammet "Rix Morronzoo" med Titti Schultz, Roger Nordin och Gert Fylking direktsänds i TV 6 i höst. Förstår inte vad vitsen dels är med att sända radioshower i tv, dels varför "Rix Morronzoo" gör det nu efter femtioelva föregångare som försökt samma sak.

Men nu är det väl dags?

Varje höst tror man på mirakel. Att nu ska det ske. Nu ska man hitta rätt.
Men det är inte lätt att vara ett Spursfan.
Hoppen spolieras så fort Premier League kör i gång. Idel förluster för en som håller på Tottenham. Det blir en lång vinter.

Robert tar du tennisen?

Radiosportens Robert Tennisberg är en synnerligen lyckad anställning - till namnet - för att bevaka till exempel bordtennis i Peking.

Nytt med Metallica

Nu kan man lyssna på Metallicas nya singel "The day that never comes" på deras hemsida. Låten är hämtad från albumet "Death magnetic" som kommer i mitten av september.
Hoppas att nya albumet går tillbaka till det mer kommersiella Metallica till skillnad från förra mer "svåra" plattan "St Anger" som jag inte riktigt diggade men som säkert älskades av gamla hardcore-fans till bandet.

Nämn inte Waldner

"Varför, varför, varför la du av Waldner?"
SVT:s kommentator Staffan Lindeborg direkt efter att 42-årige Jörgen Persson gjort sitt livs bordtennismatch och tagit sig till semifinal i OS. Varför kan inte Jörgen ens i denna stund slippa att få stå i den store J-O Waldners skugga?
Taskigt dåligt tajming av kommentatorn.

Kanske en Facebrother?

Jösses, sökte fram idolen Anders "Moneybrother" Wendin på Facebook. Han fanns där. Undrar om Ludvikakillen vill "adda" mig som vän?
Stort i vilket fall som helst.

Jag är lika bra som Zlatan

Enligt en undersökning på Facebook som jag testade är jag en filmande, arrogant och överskattad fotbollsspelare. Låter lovande inför kvällens korpmatch.
Undrar om korplaget jag ska spela med vet vem de akut ringt in för match?

OS bäst på kvällen

Jag gillar SVT:s kvällsunderhållning under OS. "Olympiska studion" ger till skillnad från en rak direktsänd bevakning av en gren på dagen så mycket mer spänning och bakgrund.
Det byggs upp med snygg dramatik, bakom kulisserna-knäck, fakta, snygg redigering, pulserande musik och slowmotionsekvenser med närbilder på en idrottsatlets ögon. Det är som på film.
Det ger en så mycket mer än livesändningen, som man visserligen ändå inte kan vara utan för man vill vara med när det händer. Kvällssändningen blir en snygg fördjupad inblick i händelsen. Jag är imponerad.
Lika kul är det med mer lättsamma "Olssons studio". Rickard Olsson är rapp och snabb, lite väl frispråkig om tyskhat, men på det stora hela en klippa. Däremot får sidekicken Erik Hörstadius öva på påorna för sina inslag. Han dompterar dem ständigt i fel kamera som en galen tåglots som fått jobb på Öppna kanalen.

Hell Sparkcyklers

Se upp! Rosa sparkcykelgänget hemma på gatan. Juliette, Hilda och Elsa.

Mikä mättää, Ruotsi?

Även i Finland undrar man vad som hänt Sverige i OS. Efter fyra guld i Aten undrar Ilta-Sanomat vad som står på hos grannlandet som hittills gott lottlösa. Inte med en uttalad skadeglädje utan bara ett krasst konstaterande om att många guldhopp svikit.
"Inte ens en finne som Lassi Karonen, sist i roddfinalen, här kunnat hjälpa Sverige" skriver man. Men man tror på vändning. Kanske Stefan Holm tar hem Sveriges första guld i Peking.

Drar OS el?

Under OS står teven på stora delar av dagarna. Som nybliven husägare undrar jag om det kommer att synas på elräkningen?
I så fall slänger jag tv-apparaten på vardagsrumsmattan.

Dregen gillar Söderbärkeparken

Dregen i Backyard babies berömmer Pärlan vid parken. Min uppväxtpark i Söderbärke.
Rockstjärnan tycker parken är vacker skriver DD.
Den är fin och väcker fina minnen till liv. Verkligen. Här har det supits, jagats, dansats och kastats både pil och annat.

Dags för dagis

Det är lite nervöst. Som ens egen skolstart.
I dag ska Elsa skolas in på sitt nya dagis. Men hon visar inga spända tecken alls. "Ska vi gå snart?" säger hon som den mest självklara saken i världen.

My name is Saeaevaelae

Mr Marko Saeaevaelae.
Så kan det se ut på mitt boardingcard. Lite besvärligt att uttala mitt namn.
DN skriver i dag att vi med prickar i våra namn kan råka ut för problem när vi reser med flyg. Det finns nämligen inget exakt regelverk för hur Å, Ä och Ö ska översättas. Vanligast är AA, AE och OE.
I USA kan man räkna antalet bokstäver och då stämmer inte det med antalet i dina id-handlingar. Räkna med tjafs med säkerhetspersonalen.
Jag har då ännu inte råkat ut för problem. Tycker namnet med ae bara ser kul ut. Men jag kanske inte skrattar nästa gång jag ska kliva på ett plan och får stanna kvar för kroppsvisitering och förhör.
DN tipsar om att vara vaksam med stavningen av ditt namn. Eller att byta namn.

Inget supande längre

Det är Midnattsloppet i Stockholm om några minuter. Det blev inget i år heller. Fick gäster hemifrån Smedjebacken. Då blir det god mat och många öl i stället för löpning i en mil.
Men som småbarnsförälder är det svårt att hänga med numera. Enda jag tänker på efter varje klunk öl är hur mycket det kommer att värka i skallen i morgon.
Hur många öl jag druckit? Två kanske...

Gud så roligt

Visste du vad handen på övergångssignalerna egentligen betyder. Kolla här.

Bragdguldet till Ara

Ara Abrahamians domarprotest är en stor snackis. Hörde på Radiosporten om Jönköpingspostens utsände som efter prisutdelningen fick en fråga av en italiensk journalist. Han undrade varför svensken lagt bronsmedaljen på brottarmattan och lämnat arenan.
"Var det en protest mot situationen i Tibet" undrade han.
"Nä, mot situationen i Italien" svarade den svenske murveln.
Även min fru har gått i taket av skandalen i OS. Hon kräver att Ara Abrahamian ska tilldelas Bragdguldet. Och att han efter karriären ska bli brottningsdomare.
Men jag undrar om han vunnit folkets hjärta efter sitt beteende. Kikar på olika nätomröstningar i Sverige och det verkar så. Han backas upp.
Ara ska inte behöva leva bitter resten av sitt liv.

När ska det pipa medaljer?

I natt var den tyst. Inte ett pip.

Jag får TT:s flashnyheter på mobilen, det vill säga stora världsomvälvande nyheter som svenska OS-medaljer och omdebatterade styrräntan, direkt i telefonen kort efter att det hänt.

Men i natt som sagt intet nytt. Jag brukar slå av mobilen över natten men tänkte att Stefan Nystrand kanske kan blixtra till med en medalj vid klockan fyra i natt. Men simmarhoppet kom sist. Kroknade rejält i finalen.

Nu kräver jag en flash om styrräntan i kompensation.

Kul med kultur

Kul med kulturfestivalen i Stockholm. Besökte den i går med Elsa och hon gillade barnavdelningen på Blasieholmstorg. Mycket köande tyvärr. Men det gick an.
Här fick man pyssla, rita och knåda med allt möjligt. På bilden har Elsa tappat fokus då pennvässaren var roligare. Alla pennor skulle plötsigt bli sylvassa. Och gärna två gånger om.
Barnen bjöds också på rejäl klump riktigt fin lera. Elsa gjorde en tv. Den var rätt tjock. Kanske vill hon att pappa köper en platt-tv?

Fusk på perfekt invigning

Blev helt hänförd av OS-invigningen i Peking. Det var något i hästväg.
Men nu sätter jag äggmackan i halsen när jag läser i DN att delar av invigningen var en bluff. Jag borde ju veta bättre. Det fuskas i tv. Det vet jag. Men ändå. Nu rapporteras det om att delar av fyrverkerierna som visades för tv-tittarna var datoranimerade.
De sekvenser som filmades från en helikopter var i själva fixade i datorn eftersom arrangören kom på att det skulle bli för svårt att filma från luften.
Dessutom skriver DN att det kinesiska underbarnet som sjöng, den lilla flickan Lin Miaoke, bara mimade. Hon valdes för att hon var så söt medan flickan som egentligen sjöng hade knubbigt ansikte och ojämna tänder och därför ratades på bild. Kolla ett tv-inslag på Expressen om det.
Jag känner mig än mer skeptisk till Kina...

Will Smith ett säkert kort

Fick lite egentid som småbarnsförälder igår. Gick på bio. Såg superhjältefilmen "Hancock". En helt okej rulle om en nerdekad impopulär superhjälte.
Will Smith är stabil. Funderar på om jag någonsin sett någon dålig film med honom?

Jag åker Vasaloppet

Bara en gång. Som ett livsmål. Ett måste för en dalmas. Ett mandomsprov.
Jag gjorde det för två år sedan. Men i dag har jag anmält mig till Vasaloppet igen.
Jag vet. Livsmålet är redan avklarat. Men förra gången led vi av dåliga förhållanden och skidade på elva timmar. Tiden vill jag förbättra. Det kan inte gå sämre. Eller?
Om vi får en hyfsad vinter med snö, bra förberedelser och fina förhållanden den första söndagen i mars så kanske man skida det på säg... åtta timmar.
Det vill jag sätta upp som mål.
Det som talar för mig och kompisen Jakob Edling är erfarenheten från förra gången och att vi nu får stå lite längre fram i startfållan i Sälen. Men som sagt man vet inte. Kan inte påstå att jag är i toppform i dagsläget. Men mentalt är jag med.

Jag har 700 i plånboken

Jag tar alltid ut 700 spänn ur bankautomaten. Det är liksom lagom att ha på fickan. Femhundralappen för de kanske större inköpen och hundringarna för de mindre när du inte vill spräcka femhundringen. Vet inte om det ligger mer logik än detta bakom det men lik förbannat fortsätter jag att ta ut 700 åt gången.

OS i burken

Då var det änligen dags för OS. Och mitt andra stora sportevenemang under min ledighet. Finemang.
Min fru kommer på mig att glutta på damernas beachvolley i morse klockan sju. Det ser onekligen lite illa ut med lättklädda långa atleter på sanden. Vad säger man då?
"Det är bara OS vart fjärde år. Man måste se allt".
Min fru ler illmarigt - men verkar förstå.

Brorsan stajlar om

Dra på trissor! Brorsan tänker inhandla kostymer och skjortor. Min fem år yngre bror är normalt en streetklädd herre. Alltid varit så. Men studier på högskolan för ett framtida jobb på kontor har fått honom att tänka om.
"Jag kan ju inte komma på affärsmöten med mina hoodtröjor" berättar han som den mest naturliga saken i världen.
Han vill i höst hälsa på i Stockholm och gå på herrekipering. Ja, nu börjar även han komma till åren.

Varför Christian Olsson?

Så en skadad olympier det är synd om ska bära den svenska fanan i Peking i dag. DN-artikel här.
Jag tycker den ska bäras av en idrottare som faktiskt ska tävla i OS.
Nästa gång kan vi låta flaggan luftas av den eviga fyran och kokainskandaldrabbade häcklöparen Sven Nylander. Eller hans polare Patrik Sjöberg. Vore ju fräscht...

Mitt första tennisrack

Elsa har fått sitt första tennisrack. Hon provade på sporten när barnvakten blev sjuk i tisdags och fick följa med mig och kompisen Jakob till tennisbanan istället.
Och som hon överraskade mig. Hon hade många rena träffar. Visade stor energi trots många missar. Men betänk då att hon svingade runt med mitt gamla racket som nådde henne till hakan. Som att spela tennis med en ståbas.
Elsa är min hjälte. Nu ska det drillas och miljonerna rullar in... :)

Det är mig det är fel på

Har nu funnit ursprunget till treåringens okontrollerade känslor vid ilska. Jag var likadan som barn. Hon har fått det från mig. Min fru var lugn som en filbunke så Elsa har ärvt det av mig.
Det berättade min mor när jag efter ännu ett utbrott med skrik, stora tårar och ursinnigt okontaktbart vrede undrade vad som pågår med mitt barn. Men det är mina gener som spökar.
Jag hade liknande utbrott men med den skillnaden att jag var så extremt blyg att varje motgång tog väldigt hårt och som sagt helt okontrollbart när allt svämmade över.
Men jag kan inte heller säga till Elsa vid nästa trotsiga utbrott att "det inte är hennes - utan mitt fel". Hon skulle inte förstå. Inte jag heller för riktigt så enkelt är det inte heller. Elsa är Elsa, jag är jag.

AP som TT

Såg ni gårdagens "Kobra"-intervju med Robyn i SVT? Hon besökte nyhetsbyrån AP i USA och förklarade för oss att det var som "ett amerikanskt TT". Stort ögonblick. Stort.

Läbbigt med folk i stan

Det kändes trångt. Lite kusligt. En känsla av folkskygghet kom smygande över mig.
Blev kallad till efter-jobbet-öl i går. Men resan med buss och pendel in till stora stan kändes främmande. Med okänt folk inpå livet. Och var skulle man titta utan att stirra?
För här har man levt i sin trygga förortsidyll. En bubbla med hus, trädgård och en liten plaskpool. Och familjeliv.
Men jag tog mig till restaurangen Il Tempo. Åt gott. Drack rött. Och konverserade. Mycket jobbsnack. Kändes också konstigt efter månader av föräldraledighet att sitta och socialisera med arbetskamraterna och några sommarvikarier.
Musikskoletrauman som nazistiska musikledare, tvåsträngade cellon och vanskliga valthornstransporter på cykel kom upp. Jag fick frågan. Men hade inget trauma att delge. Jag gick aldrig på musikskolan.
Men traumat är väl, lite i efterhand, varför jag aldrig gick på musikskolan. Har hela mitt liv ångrat det.

Rekordtorn

Nu är taket nått. Högre går inte inomhus. Vårt Lego duplotorn stod kvar bara en minut innan den föll. Men rekordet är satt.

Kul för tillfället med Star FM

De bästa låtarna av Bob Marley, Robbie Williams och Foreinger. Stockholms nya radiostation Star FM, som bara spelar de bästa låtarna med de största artisterna från 70-, 80- och 90-talet samt något nytt, är en frisk fläkt i etern. Men när Totos jättehit "Africa" hörs för andra gången inom ett dygn tröttnar man och zappar vidare.
Tyvärr är det så med reklamradion att den inte lever på trygga trogna lyssnare som aktivt följer sändningen hela dagarna. För då tröttnar man. Nä, radion har principen att under den kvart en person lyssnar så ska lyssnaren få de bästa låtarna som profilerar stationen. Det har man kommit fram till genom lyssnarundersökningar.
Därav ligger musiken, de största hitsen av i dag, och roterar så att de ofta återkommer.
Men när gamla hits repeteras för frekvent blir det fel. Det sänder fel signaler. Sömniga vibbar.

Det växer så det knakar

Jag är inte bara imponerad av Elsas framfart. Trädgårdens humle startade från ground zero i våras och nu känns den som den glupska jätteväxten i Rocky Horror Show som äter sig in i vårt hus.

Jag har då aldrig sett en växt växa så. Man har bokstavligen sett den krälandes växa en decimeter om dygnet. Men den ger en häftig grön vägg på altanen.

Elsa är hennes namn

Fantastiskt. Här är Elsas första namnteckning. Bokstäverna är inte i rätt ordning men kolla precisionerna och utförandet av de snygga bokstäverna av den stolta treåringen vid griffeltavlan.
För att inte nämna stoltheten hos föräldrarna. Det här är ett sånt stort ögonblick som hamnar bland födseln, första stegen och orden.

Svartbröd I'm in love

Glöm åländsk pannkaka. Sluka svartbröd.
Jag köpte hem en limpa åländskt svartbröd och det är så gott. Ett saftigt, tungt och mörkt bröd helt i min smak. Gjord på surmjölk, farinsocker, sirap, malt, graham- och rågmjöl.

Sommaren enligt oss

Tror det här är familjen Sääväläs vanligaste sommarbild i år. Elsa bland torn i ett sandslott som pappa byggt. Här på fantastiska Degersands strand på Åland i fredags. Här finns den bästa byggsanden jag skådat.

Lyckades stolt bygga ett smalt torn på en halvmeter. Samt ett kupoltak av ren sand. Stolt påpekade det jag för frugan och sa lika begeistrat som Elsa - "kolla mamma".

Hon nickade och sa "bravo pojken".

Hemlig orm på hotellet

Tillbaka efter två fina dagar på Åland. Trots boendet på ett sunkhotell på Eckerö var vistelsen på ön en stor upplevelse.
En skräckupplevelse var det på fredag morgon när jag yrvaken spatserade genom hotellkorridoren för att värma på vällingvatten till Elsa. På golvet låg ett gummiband, som jag skulle kliva över, som plötsligt rörde på sig. Jag hoppade till, barfota som jag var, och spillde ut halva flaskan. Med hjärtat i halsgropen konstaterade jag att gummibandet var en livslevande liten snok som lika förskräckt som jag ringlade in i ett hål i dörrkarmen.
Jag berättade inget för frugan eller mamma som också var med på resan förrän i morse då vi checkade ut. Ville inte oroa deras vistelse på Åland med ormskräck.
"Det var tur det", sade frugan. Tänk att man känner sin livspartner så väl.