Min skoterdebut

Skoterdebuten avklarad. Som 46-åring. Bättre sent än aldrig.
Men vågat ta brorsbarnen och barnen på släden.
Gasade lugnt med tummen. Svårare med svängarna.
Får väl öva mer hos brorsan. Men barnen vill hellre att han kör. Går fortare då.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Bästa albumen 2017

Det är fortfarande svårt att hålla ihop album i ett landskap av kort tolerans och låtlyssnande. Men här är albumen som gjorde skillnad och greppade tag om en i år. Högst personligt.

Bästa album 2017: (ej i rangordning i Spotify)

1. Wolf’s heart/Henrik Berggren
Med inlevelse och allvar tog Broder Daniel-sångarens soloskiva en given första plats. Det här är ärligt, personligt och hjärtligt som bara en nära vän kan vara. Och det till låtar ihopsnickrade med stor och vacker melodikänsla. Det är en imponerande comeback till den svenska musikvärlden. En ensam varg som får med sig hela flocken.

2. Strength of a woman/Mary J Blige
Rasande, hämndlystet och starkt berättat av souldrottningen som hittat tillbaka. Rösten och känslorna smälter ens lilla r’n’b-hjärta. Är det någon så är det Mary som kan beröra mig med öppna sår och sin patenterade hiphopsoul.

3. Younger now/Miley Cyrus
Pop inlindas i country. Miley gräver i rötterna och hittar hem. En ung kvinna låter plötsligt mogen men samtidigt lite ungdomligt uppstudsigt. Det här är ett snyggt stycke modern countrypop.

4. Reputation/Taylor Swift
Personlig och underhållande modern pop. Taylor kan sin melodi nu. Men överraskar med tuffa verbala attacker och självinsikter. Och med Taylor kanske du primärt tänker på hitsinglarna men hon är en utmärkt albumartist som får lyssningen på ”Reputation” att låta homogen. En bedrift bara det.

5. So good/Zara Larsson
Albumet visar att Zara är en lysande internationell stjärna. Kanske inte låter särskilt nydanande men ett gediget hantverk som låter mycket bra. 19-åringen har en förmåga att med sin pipa välta hus i både pop och ballader. Med lite modigare steg väntar världsherraväldet.

6. Songs of experience/U2
Ger ny tro till ett gammalt troget fan. Efter missödet med förra albumet har irländarna kavlat upp ärmarna och letat upp den forna gnistan och försökt hitta formeln som gjorde dem till kungar av arenarock. Så visst känns saker igen utan att bli mossigt nostalgiska. Här visas att herrarna har en relevant plats i nutiden. Veteranerna ger dessutom fansen framtidstro och längtan till mer.

Bubblare: Witness/Katy Perry Broken Machine/Nothing but thieves Hopeless fountain kingdom/Halsey Beautiful trauma/Pink Den långa vägen hem/Magnus Carlson Spirit/Depeche Mode




- Posted using BlogPress from my iPhone

Julhälsning

God jul och gott nytt år vänner!
Hälsar min familj.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Bästa låtarna 2017

Dags att summera årets bästa låtar. Skönt att toppa den med en riktig rockstänkare i tider när Spotifypopen regerar. Här är min högst personliga lista.

Bästa låtar 2017 (Spotifylänk):

1) Amsterdam/Nothing But Thieves
Den pulserar fram och exploderar i en skön refräng. Britterna från Essex mullrar fram Amsterdam-ångest. Härtat bultar för denna dänga. Klart bäst i år. Ge oss rocken tillbaka i det kalla popregnet.

2) Love yourself/Mary J Blige
Rösten, inlevelsen och smärtan. När hon landar hårt känns det långt ner i hjärteroten. Souldrottningen har sedan genombrottet 1992 levererat i en genrer som jag inte alltid känt mig hemma i. Det här är tungt på alla plan. Go Mary!

3) Dangerous/The xx 
Londontrion som retrotriphoppar utan att kännas daterade. Det här är farligt charmerande.

4) Friends/Justin Bieber
Mästerligt ihopknåpad elektropop. Bashöjningen till refrängen är en kickstarter för en slö 46-åring på vilket dansgolv som helst. Jag är din vän Justin.

5) Shape of you/Ed Sheeran
Snacka om sönderspelad. Allt han släppte i år gick på enerverande rotation. Men en hit är en hit. Hans klart mest magnifika sedan "Sing".

6) Moving slow/Jesper Lindell
Tänka sig att en Ludvikakille (vid sidan av Anders "Moneybrother" Wendin) ska slå sig in i mitt musikhjärta. Men backas man upp av First Aid Kit uppstår magi oavsett. Men inte att föringa Jesper på något sätt. Den här rösten vill man höra mer av utan att skynda långsamt.

7) New rules/Dua Lipa
En låt jag först dissade på min bästalista. Men som under växte till ett Spotifymonster. Älskar uppräkningen och sedan det lilla hacket inför refrängen. Snyggt och nydanande. Nye regler liksom.

8) More than you know/Axwell Ingrosso
Här vet man hur en refrängdunkare ska landa i ens huvud. Innan man vet ordet av det har denna dänga etsat sig fast i sinnet. Men bra etsat.

9) You´re the best thing about me/U2
Dinosaurierna kan än. Till min stora glädje för ens husgudar är svåra att relatera utan att man tar hänsyn till för många starka minnen. Här har irländarna plockat fram sitt bästa. Räcker långt än i dag.

10) Hold on to your dreams/Henrik Berggren
Kunde plockat hur många låtar som helst från hans eminenta comebackplatta. Broder Daniel-sångaren öppnar upp sitt stora pophjärta fyllt av drömmar, svärta och stora känslor. Briljant.

Bubblare: I don´t wanna live forever/ Zayn o Taylor Swift, Wild thoughts/DJ Khaled o Rihanna, Bon Appetit/Katy Perry, Malibu/Miley Cyrus, Aqualung/Miss Li, City Lights/Blanche, Look what you made me do/Taylor Swift, Wild Child/Henrik Berggren, Too good at goodbyes/Sam Smith

Här är hela listan i rangordning (plockade ut ett 40-tal).

Vasan under sex

Sex timmar. En putsning på en halvtimme.
Ska väl gå?
Att lyssna på podden ”Vasaloppet lagom” är inspirerande och underhållande. Nu får den en att fundera på att överväga varannnanårsprincipen som jag håller sedan tio år tillbaka. Har aldrig varit så sugen på att åka Vasaloppet under ett sabbatsår som denna.
Men jag motiveras också av att sätta upp ett mål till nästa vinters Vasalopp i stället. Den att ta medalj (segertiden plus 50 procent). Och det krävs ju definitivt en tid under sex timmar. Kan gå. Eller vad tror ni?
Lika bra att sätta upp målet på årsbasis.
Sedan finns det ju ett tiotal faktorer som kan stjälpa en både på vägen dit och under loppet. Men podden, den podden är ett skidmonster som får en på ett kul sätt att sätta upp nya spännande mål.
Vi kör mot fäders spår under sex timmar 2019. Då var det sagt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Standup med fortkörningsböter

Såg standup för första gången på 15 år. På klassiska Norra Brunn i Stockholm.
Två saker jag slogs av under kvällen då fyra ståuppare drog sina anekdoter inför en liten skara människor: höghastighetsstandup och lågvattenmärket.
Alltså det smattrande på som en kulspruta ur munnen på adhd-komiker utan möjlighet för vissa poänger att landa i skratt. Hastighet var så hög så tunnelseende begränsade ens reflektioner. Ibland bara ”vad sa han nu? strunt i det nu måste jag hänga med på nästa upploppsraka”.
Synd. Grundläggande är väl ändå tid för att skratta. Och tajmingen.
Därför blev kontrasten stor när en annan eftertankekomiker ställde sig på scenen efter sprintkomikerna. Här var en som vågade ta tystnader med bara mimik eller andningspaus. Men det tar en stund att komma ner i varv för långdistans. Han körde även underhållande med enkla trolleritrick. Tacksamt.
Ett annat simpelt trick är humor. Men inte för lågt. Blev förvånad över hur plumpa sexaktsskämt fortfarande anses vara kul. Överraskades också över nivån på skämten. Enkla stories från vardagen, drift med sig själv eller påhopp på andra.
Själv hade jag sett fram mot mer intelligent humor med självdistans och större grepp om trender och strömningar i samhället. Något att reflektera över på vägen hem från standupkvällen.
Nu representerar de fyra ståupparna på scenen i går kväll inte hela genren. Vill därför inte heller namnge dem, men ni hittar dem lätt på Norra Brunns hemsida.
Det finns säkert ståuppare som talar med sin samtid på ett stimulerande intellektuellt sätt. Jag själv skulle vilja prova. Men lämnar det till att leta upp dem i stället.
Tar gärna tips. Vem är bäst i Sverige på ståupp?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Spårat in en skidpodd

Igenkänningen är stor. Men många tips även för mig.
”Vasaloppet lagom” är en inspirerande podd för dig som funderar på Vasaloppet.
Rekommenderas.
Tur att det är på lagom nivå. Hade podden hållit elitmotions nivå så kanske jag blivit avskräckt.
Nu ler jag. Känner igen mig. Och blir sugen.
För i och med att jag har en sabbatsvinter har jag legat rätt lågt på sistone. Inte mycket rullskidor. Lite stakmaskin.
Men podden ger mig lust att ta en tur i helgen. Så där lite lagom bara.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket kan vi det nu

Ingen relation alls till Sven-Ingvars. Ingen alls.
Därför blev sista ”Så mycket bättre” en intressant historielektion. Men skolgång en lördag klingar illa.
Jag hade hellre blivit svept iväg rusigt av någon som berör mig. Det blev inte så.
Någonstans signifikativt för hela säsongen som öppnade starkt men sedan inte motsvarat mina högt ställda förväntningar. Tyvärr.
Och jag stirrar mig ju blind på tolkningarna som ni vet här på bloggen. Men den måste ju synka med helheten. Gästernas historier. Deras utflykter. Deras personligheter.
Men mest i den där fantastiska omskakande känslostormande nytolkningen.
Någonstans har det bara landat i ett lagomt stort leende eller hyfsat stor tår på kinden. Kanske är ”Så mycket bättre”-tarmen mättad för mig. Kanske formatet behöver skakas om i grunden.
Alla inblandade kan det här nu. Det blir för utstuderat. Av artisterna. Av mig.
”Så mycket bättre” kan inte tolka sig själv ännu en säsong utan något riktigt dramatiskt eller formatomtumlande. Vi får väl se.

Bäst i kväll. Jämnt skägg. Men han med stora ballen gjorde gospel av ”Säg inte nej”. Uno blev därmed årets numero uno. Grattis till ”Så mycket bättre”-vinsten.

Slutställning: Uno Svenningson 3, Anders Wendin 2, Sabina Dbumba 1, Tomas Andersson Wij 1, Icona Pop 1.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Sansat finskt firande

Hyvä DN! Genialt!
Får frågor på jobbet hur jag ska fira Finland 100 år i dag på självständighetsdagen. Jag firar finskt. Alltså inte något speciellt alls.
Inte något blåvitt på mig, inga medhavda karelska piroger och ingen sång av Dingo.
Möjligen någon extra tweet eller statusuppdatering på Facebook samt detta inlägg.
Men jag bär med mig det i kroppen i stället. I blodet. Det finska arvet.
Onnea Suomi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tuff hockeyskildring

Miljön är fantastisk. Personerna intressanta. Storyn gripande.
Men några av karaktärerna är för yxigt huggna. Blir överdrivet karaktärsdrivna. Främst den kvinnliga hockeytränare vars kalla stolpiga drag känns som en robot.
Likadant är det med vissa ”one liners” som gör ”Vi mot er” lite onödigt bombastisk med sina ställningstaganden.
Samtidigt är det spännande skildring i en hockeystad präglad av våld, hat, död och tystnadskultur. Men också hopp om något bättre som om du inte själv kan nå så är man där för en annan. Man ska inte vika sig för möjligheterna om du har chansen att bli något.
Uppföljaren till ”Björnstad” går i Fredrik Backmans friska anda med välformulerade meningar, känslor, tankeställare och en hel del igenkännande från en vardag i småstaden.
Det är så väl rolig som tankeväckande läsning.
Och ja, jag ser fram mot ännu en roman om Björnstad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Unos charmiga punksång

Uno goes trallig lättpunk. Då svänger det.
Omedelbart, charmigt och med skön attityd. Det här blir en radiohit.
Sjung med i ”Ingen är som jag” och få alla med dålig självkänsla att lyfta sig med ett leende.
Då har alla tolkat färdigt. Förutom ett hyllningsprogram till Sven-Erik Magnusson.
Så vi slutsummerar efter den.

Men nu är ställningen: Anders Wendin 2, Uno Svenningson 2, Sabina Dbumba 1, Tomas Andersson Wij 1, Icona Pop 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone