Elfving till TT

I morgon kommer Ulf Elfving till TT för sända direkt. Radiolegendaren leder programmet "Elfving hälsar på" från min arbetsplats, eller min indirekta arbetsplats för jag sitter ju i Marieberg på Kungsholmen och gör video sedan ett halvår tillbaka.
Han kommer att språka med mina arbetskamrater och spisa plattor mellan klockan 9:30-11 i P4 Radio Stockholm (finns webbradio).
Annars tråkigt seriösa TT har drabbats av hipsfaktorn. Orsaken stavas Stieg Larsson. Tyska och italienska tv-bolag har i veckan besökt vår arbetsplats för att göra dokumentära nedslag och berätta historien om den berömda svenske författaren.
Mannen bakom megasuccén "Millenniuem" jobbade flera år på nyhetsbyrån och det florerar flera historier om den mytomspunna mannen bland mina äldre kollegor.
Men som någon kollega mycket korrekt TT-mässigt påpekade inför tv-besöken: Vet de om att Stieg Larsson inte arbetade i Glashuset vid Slussen på den tiden det begav sig?

En död kamel utanför jobbet

Höll på att dö tidigt i morse av en chock. Upptäcker plötsligt efter att pröjsat min taxiresa till jobbet att det ligger något kadaver bredvid entrén till DN-skrapan. 

En död kamel med en man sovades inuti precis som Karl-Oskar i "Utvandrarna" (han nödslaktar en ko i en snöstorm och kryper in i värmen och överlever).

Jag trodde först att det var en extrem djuraktivist, eller varghatare, som ville protestera på detta viset.

Men jag kan lugna er. Det här var ett pr-jippo för ett nytt program i Discovery Channel i kväll ("Extrem överlevnad" - nu fick de reklam). Killen i kamelen åker runt hela dagen i dag och marknadsför programmet. Undrar vad han har för lön?

Men ändå hugah vilket uppvaknande.

Sjuka får fokus

Det höll en månad. Och det vill jag lova är utlånad tid.
Fanny har i dagarna haft feber och oroliga nätter. Vår första vab-dag i dag.
Ida hänger på, tror att hon liksom simultansjukar med Fanny trots att hon är frisk.
En gnällig, tjurig syrra, som dessutom får extra uppmärksamhet av oss, påverkar och får lilla Ida att fundera. Kan hon kan jag typ.
Så det filmas och vi kan inte annat än att gå på det och plocka upp dem båda i våra famnar (även om båda samtidigt börjar likna ett skakigt marklyft på gymmet).
Så det är lite kämpigt för oss alla hemma.

"The Event" en repris

Som en blandning av "24", "Lost" och "Baywatch". Frågan är hajpade "The Event", seriestart på SVT i går kväll, hade så mycket eget att komma med.
Tv-produktionen kändes som sagt igen och jag har svårt att se mig följa den om den inom en snar framtid trampar vatten som "Lost" gjorde med femton olika spår till det obegripliga, eller gör lika tvära kast av karaktärernas kynnen som "24".
Tidshoppen i gårdagens premiäravsnitt ("för tio minuter", "tre månader tidigare") kastade oss fram och tillbaka snubblande nära att tappa bort en om det inte vore för de otaliga reprissnuttarna som räddade upp tidsresorna. Hur mycket av scenerna såg jag inte både två och tre gånger under kvällen.
Nästa avsnitt börjar säkert med en grundlig resumé vilket gör igenkänningsfaktorn lika hög som "Kalle Anka på julafton".
Serien ska ha eloge, eller SVT ska dock ha eloge, för att den sänds bara en vecka efter USA-premiären. Det känns fräscht och rätt.
Men visste SVT vad man köpte, eller vad man köper för något eftersom inspelningarna pågår under stort hemlighetsmakeri i USA.
Årets tv-händelse är hittills mest av en... repris.

Wild card till Chima

Nu börjar kvalveckan i "Idol 2010" i TV 4. Men var tog min favorit Chima Okpe vägen?
Varför fick han inte fortsätta? Här fanns en kille med grym röst, utlevelse och större idolpotential än många av de andra sumparna som fick nio liv av juryn.
Nä, ge Chima ett wild card.

Här är hans audition där han tog ut sig som jag aldrig sett någon artist göra. Han bokstavligen knockade sig själv.

Elsa på killkalas

I dag gick Elsa på kalas. Modigt. För hon var enda flickan på ett killkalas. Lite tveksam var hon dock när jag lämnade henne i killgropen.
Men hon verkade ha haft roligt till slut trots att hon tog en len FN-observatörs roll i främmande land. Men hon är tuff. En femåring som ifrågasätter och ställer frågor, både hemma och på dagis, samt mot killar.
Hoppas det fortsätter. Att hon blir pappas flicka med skinn på näsan.

Träning gör mig extra hungrig

Viktkollen med träningen inför Vasan är kul. Men den är lite kluven. Samtidigt som man går ner under träningen slår det tillbaka efter en tid. Jag går ständigt hungrig känns det som. Alltid lite sugen.
Speciellt när jag drog i gång styrketräningen igen så märker man att behovet av intag ökar. Kroppen, musklerna behöver det. Då är det lite trist med motverkan mot det lilla målet man satt upp att kanske kunna rasa en tio kilo i höst. Jag har nu svårt att se det komma hända.
Jag tränar för att kunna äta och dricka gott. Om jag ska mycket ner i vikt vet jag att boven i mycket är min matlust och den vill jag ogärna rucka på. Nu när den dessutom triggas av en hungrig träningsutmattad kropp ser jag viktrasmålet passera revy. Sån karaktär att jag går på någon sträng diet har jag bara inte, och hur rolig är den då.
I dag vilar jag. Tullar på dotterns lördagsgodis, en lördagsdrink, och sedan planerar jag en tung löpning i morgon. Åh, vad jag mår bra.

Plankan jag saknar

Var tusan är plankan? Jag irriterar mig så fruktansvärt, lite kul faktiskt, åt den här saknade plankan på ett garage i Söderort som jag ibland passerar. Det har varit så ända sedan vi flyttade in för flera år sedan.

Om jag nu plågas så hur mycket skulle jag inte våndas själv om jag var boende, i det där för övrigt mycket välvårdade och fina huset, och aldrig fick till den där förbaskade plankan som jag har hängandes över mig.

Det är väl bara att dunka dit en träbit, hur svårt kan det vara? Kanske att ohändige jag inte skulle greja det men ändå.

Eller finns där en dold agenda? Den kanske fyller ett syfte mer än att få mig att fundera frustrerat. Ventilation? Utrotningshotade fladdermöss? Ett rop på hjälp?

Torsk på cola

Cola med is. Sån njutning. Jag kan verkligen blunda och bara mysa. Att det kan vara så gott.
Efter att jag lagat mat och lagt tre barn själv i kväll, frugan bortrest, så såg jag verkligen fram emot det.
Tv-soffan, Coca-cola och is, och "Idol" i TV 4. Underbart att vara sig själv för en stund.
Jag är samtidigt rädd för colan. Den är verkligen beroendeframkallande, likt kaffe, och jag vägrar att falla i colaträsket. För att inte tala om allt socker och de tunga kalorierna.
Barnen ska inte introduceras till läsken. Elsa tycker inte om bubblorna. "Det är starkt" säger hon. Själv var jag likadan som barn. Gillade verkligen inte kolsyran. Först i sena tonåren började jag dricka läsk.
Nu är colan som en livsstil. Som jag måste tygla med en rutin. Sedan länge har jag infört fredagscolan. En gång i veckan en burkcola till lunch på jobbet. Men sedan vi flyttade till Marieberg där det inte finns någon colaautomat i DN-skrapan så har det där blivit väldigt flytande.
I morgon är jag ledig. Därav colan redan i dag. En fredagscola på torsdagen.

Middagsinferno

Vill du testa din stresshantering? Prova laga middag åt två barn som står och skriker och rycker i byxbenet medans du hackar grönsaker, rör om i stekpannan och en annan kräks upp melonbiten som hon fått för att lugna sig.
Andas in, andas ut.
Det är stress.
Att laga middag under veckorna ensam tills frugan kommer hem är en pärs. Det ligger nära till hands att ringa in en hämtpizza när maten bränner vid för att fokus hamnat hos ett barn som gör något som pappa redan sagt "ajaj" till fem gånger.
Ena riktiga busfrön runt middag. Och så hungriga att de smäller av.
Jag slänger ner en morot, en majskrok och hinner göra delar av middagen färdig. Det är en riktig utmaning varje gång.
Men det går, som sagt, man blir en jävel på effektivitet. Tyvärr smittar det av sig. Tror att jag är den klart snabbaste att äta upp min lunch på jobbet.

Valtraumat

Jag befinner mig i något valposttraumatiskt tillstånd. Är trött. Lite likgiltig.
Kom på mig själv under dagens filmning av Carina Berg om hennes tredje säsong av "Berg flyttar in" i TV 4 att jag i tankarna började ifrågasätta nöjesjobbet.
Det kändes så ytligt. Vad då besöka kändisar i sina hem? Vilken lättja mot senaste dagens bevakningar och händelser.
Eller så börjar jag ålderskrisa?

Ett lik till dvd från Villaägarna

Valet är över. Men med posten igår fick jag en dvd med valpropaganda signerad Villaägarna.
Samma Villaägare som jag i ett blogginlägg kritiserat för en smaklös helsideannons i DN som gått i flera dagar före valet.
Om det var på grund av inlägget (jag tänker ofta väldigt konspiratoriskt) eller om det slumpade sig så med ett sent massutskick låter jag väl vara osagt.
Men lika smaklös som annonsen lika torftig var dvdn. Den innehöll bara ett klipp med rullande text med propagandan om den hotande fastighetsskatten som de rödgröna tänkte ta upp igen.
Tänk om Villaägarna lagt sina pengar på något annat än att skicka en sketen dvd till mig (och alla andra drabbade).

"Tracks" ute som lista

"Tracks" läggs ner skriver TT Spektra. Neeeeej.
Jag som följt det klassiska listprogrammet i Sveriges radio P3 i 26 år kommer att sakna det även om jag numera inte sitter klistrad varje lördag. På 80-talet missade jag inte ett program. Dessutom diarieförde jag varje lista och gjorde egen statistik. Pärmen har jag kvar. Se här.
Programledaren Kaj Kindvall vill jobba med andra program. Kan förstå det. Men jag kan ta över vilken dag som helst.
Jag har Elsa på balett på lördagar klockan tolv men säg att jag sänder från klockan ett. Visst skulle det fungera?

Hemma ser man rött

I min uppväxtort Smedjebacken är rött rätt. Sossarna går framåt och dominerar. Undrar om min kompis Robert Göransson kommer in då sossarna får nästan 60 procent skriver DD.
Imponerande partistöd där. Störst i landet faktiskt.
Men Smedjebacken är en bruksort av rang. Solidaritet gäller. Tyvärr tog även här Sverigedemokraterna sig in i fullmäktige. Ingen kompis till mig dock - hoppas jag.

Janne Josefsson körde över mig

Under Mona Sahlins tal till partikamraterna på sossarnas valvaka smög jag runt församlingen för att få en intervju med partiledaren efteråt.
Lyckades med stycket att komma först av alla journalister när hon gick till bilen vid Tekniska museet som skulle föra henne till SVT:s valvaka.
Jag öppnade med frågan om vad hon hade för tankar just nu.
- Det framgick väl där inne, svarar hon surt.
Jag blir lite tagen av svaret tappar garden och vips vem är där?
Jo, Janne Josefsson plöjer fram så att kollegor, partikamrater och säpovakter flyger till höger och vänster, inklusive en armbåge på mig, och han avbryter min intervju med hotande kamphundsliknande ögon, svettig panna och rödblommiga kinder. Ja. jag lovar det syns i det här videoklippet hos SvD.
Janne Josefsson är en terrier. Första gången jag råkade ut för hans teknik. Känner mig överkörd. Luktar lite jakhund av mig.

"Inga rasister på våra gator"

"På våra gator inga rasister" skanderar man på ett stukad sossevaka runt klockan elva i kväll.
Man skriar när Jimmie Åkessons fejja visas upp i storbildsskärmarna. Folka eldar upp sig tills Mona Sahlin äntrar podiet för ett tal. Senast aviserat till halv elva men hon har ännu inte dykt upp.
Ska hon avgå? Kämpa vidare trots motgångarna? Det är frågorna som hopar sig. Men hittills ingen som öppet vågar yttra en avgång.
Mona Sahlin ska jag följa hem till radhuset hon bor i kväll. Undrar om hon stänger dörren för gott i kväll.

Ledsamt på sossarnas vaka

Jag skriver detta från Socialdemokraternas valvaka på Tekniska museet. Stämningen är något dämpad. Resultaten ser allt annat än bra ut.
Sossarna går mot ett mycket uselt val.
Jag bandar här intervjuer med folk (politiker) som sänds dels live på webben av TT dels läggs ut som videoklipp till våra kunder. På bilden ovan står min kollega Martin och direktsänder.
Ett mycket spännande jobb även om stämningen är av förklarliga skäl död.

Låten som får dig att springa

Jag mediatränade för första gången i fredags. Alltså på träningssugna journalisters favoritgym i Marieberg - Oasen.
Under jord i DN-skrapan. Hit vallfärdar mediafolk. jag känner inte till alla men jag hör på snacket mellan vikterna, i omklädningsrummen och i bastun att vi är i samma båt.
Min Vasaloppsträning tänker jag nu komplettera med lite styrketräning i veckorna. Allt för att bygga på rygg, armar och axlar för nio mil av stakning.
Jag känner mig verkligen nertränad just nu. Cykla till jobbet varje dag. Något löppass i veckan. Och så styrketräningen.
Nu är jag seg och klumpig. Alltid träningsvärk någonstans. Men välmående.
Ett sätt att trigga mig själv har alltid varit musik i lurarna. Att lura sig själv att ta i lite extra.
Den låt som för tillfället får mig att rusa frustande i joggingsspåren som en Bolt är med en gammal goding. Det ska vara svängigt, gärna aggressivt och riffigt. Allt får du i Refuseds gamla klassiker "New vocie".
Ladda ner och kuta folk. Kuta som kaniner efter 1:08!

Svårt val välja rätt

Ska man låta mordersmjölken styra? Eller vad man får i plånboken? Vad som är bäst för en själv? De fattiga? Jämställdheten? Världsklimatet? Barnomsorgen? Vården? Pensionen? Jobben?
Inget lätt val i morgon. För hur sjutton ska man resonera kring sin röst. Jag tänker stort. Så får det bli.

Snygg fotoblogg

Nu kan man följa mina kära kollegor på Scanpix via blogg. Kolla här.
Bland annat kan ni läsa om Henrik Montgomerys fotoutställning med Fredrik Reinfeldt. Han har vid olika tillfällen under två års tid fotat statsministern. Snygga bilder av en duktig kille.

Spännande musikval

Bruce Springsteen? Nja, kanske Moneybrother?
Mona Sahlin har bevisligen bra musiksmak. Men det blir Pumpbolaget, Staffan Hellstrand och Idde Schultz.
Det är artisterna som hittills är kända som ska uppträda på Socialdemokraternas valvaka på Tekniska muséet på söndag.
Jag ska dit och bevaka och punktmarkera riksdagsvalet till sent på natten.
Kul med coverbandet Pumpbolaget med rötter i Dalarna. Nu hoppas jag på en annan dalabroder, nämnd i början.
Spännande på alla plan. Jag känner mig helt upprymd av politik. När hände det här mig?

Vem är liket fastighetsskatten?

Elsa vid frukostbordet:
Pappa, vad är det där för något?

Besvärad jag vid samma bord:
Det är kanske något monster, jag vet inte.

Kanske Villaägarna kan förklara den groteska annonsen i dagens DN. Vems hand är det som gestaltar fastighetsskatten? Mona Sahlin?

Samling i vår säng

Ösregn och åska - blixtsnabbt var vi fem i sängen i natt.
Sju med gosdjuren.

Den store GP

Vilken pondus. Vilket tryck. Vilken glöd.
Det blev en helt ny stämning på valrörelsen när före detta statsministern Göran Persson äntrade scenen på Centralen i Stockholm.
Jag var där för ett inslag. Känner att agitatorn GP fortfarande har det.
Han var där för att stötta Mona Sahlin, bland annat med Ingvar Carlsson. Men jag tycker bara att statsministerkandidaten krympte.

Tankar i radiobanor

Var på ett kalas i helgen där många var i tagen att byta jobb. Fick mina tankar att vandra också.
Tänk vad roligt det vore att köra radio igen. Att ta hand om en morgonshow. Något annan tid på dagen är väl inte att tänka på. Lyssnarna finns på morgonen och dessutom fungerar det bäst om man ska ha ett fungerande vardagsliv hemma. Även om jag tror att min röst och tonläget skulle göra sig bättre i ett nattsuddarprogram.
På mornarna kommer jag på mig själv tänka att vad jobbigt det vore att tvingas vara så där klämkäck och pigg och önska alla "god morgon" i varje prata. Jag har ett morgonhumör som gör att jag ibland inte vill socialisera alls eller prata särskilt mycket.
Men om man fick göra ett morgonprogram lite mer som en lugnare variant av Nilecitys Veiron i ottan. Lite småsur med ironiska poänger.
Skulle du lyssna på ett sånt program med mig? Nä.

Ny schlagerstämpel

Mer schlager: loggan är ny. Den har slimmats och stramats åt ser det ut som. Lite mer av 3D-form.
Kolla vad Resumé skriver här.

Klara schlagerstäder

Luleå, Göteborg, Linköping, Malmö, Sundsvall och Stockholm. Då är schlagerstäderna för 2011 utsedda.
Ett härligt Norrlandsfönster med Luleå och Sundsvall. I norr går schlagern bäst.
Nu ska jag fundera vilka städer man mäktar med nästa år.

Bästa mötet i dag

Förlåt, dagens absolut största händelse skedde efter både Ola och Guillou.
"Pappa!" ropar Ida klart och tydligen och rusar ur frökens famn. Ida har för en gångs skull haft en bra dag på dagis. Hon är på rätt köl nu.
Orden "pappa" var som om de var sända från himlen. Så tydligt av min lilla minsting. Ida och Fanny hade sin bästa dag på dagis i dag. Och jag med dem. Dagens händelse.

Jan Guillou tar min taxi

Förlåt, dagens största händelse hände nog före mötet med Ola.
Stod i regnet och väntade på taxi. Då stegar Jan Guillou fram och tar min taxi. Jag har inte vett att vifta med fingret och opponera mig (det är ju Guillou). Jag bara står där.
Inget händer. Taxin står kvar.
Chaffisen hoppar ur. "Är det du som är Marko" ropar han.
Det är min beställda taxi. Guillou hoppar ur med tidningen i hand.
"Var ska du då? Ska du med?" undrar jag.
"Nä, jag har beställt" säger den store journalisten och författaren.
Jag tackar, tar min taxi och skrattar åt mötet.

Ola är boss

Här är dagens kändisbild. Jag och Ola.

En bild som jag hade tänkt att bara mms:a till Elsas kusin vars idol är Ola men nu hamnade den här också. Som dagens händelse.

Ola Svensson är numera mer än bara artist. Han är också skivbolagsboss. Han ger ut sin nya tredje skiva "Ola" på eget bolag med en mognare stil och sparade pengar som insats. Nervöst med andra ord.

- Det blir nudlar i ett halvår nu, säger han skrattandes i TT:s intervju (min videolänk här hos Östersundsposten).

Rörande Kjelle

Tårarna har knappt torkat sedan i går. Jösses vilket tårdrypande "Här är ditt liv" med Kjell Bergqvist det blev.
Hans två döttrar, Sandra och Natalie, sjöng Peter LeMarcs "Starkare än ord" inför en bölande Kjelle. Det var rörande.
Jag tänker alltid "tänk om jag satt där själv" och mina döttrar sjöng för mig. Då kommer tårarna forsande som outbyggda Norrlandsälvar.
Man är lite bölig.

Rätt sida 90

Har hållt mig på rätt sida 90 sedan träningen inför Vasaloppet inletts. I dag visade pekaren på 88 kg.
Skulle vara kul att se hur man ser ut och vilken form man skulle befinna sig i om man gick ner tio kilo till. Jag vägde nämligen 78 kg vid mönstringen i Karlstad 1990.
Då var jag exakt normalvikt och exakt normallängd, 1.78 cm. En riktigt normalsvenne långt innan barnen, huset och kombin.

Världsrekord i tvillingolikheter

Efter en omtumlade första vecka på dagis lyser skillnaderna ännu större. Jag har skrivit inlägg om det många gånger förr. Men Ida och Fanny måste ha ett slags världsrekord i olikheter mellan tvillingar.

Och vi gillar det.

Med i truppen mot Holland

Nu är det klart. Jag är uttagen till Hollandsmatchen den 12 oktober.
Jag får åka ner till Amsterdam för att bevaka Sveriges svåra bortamatch (utan Mellberg) i EM-kvalet mot VM-finalisten.
Oj, vad det ska filmas, inte på plan utan på sidan av av mig.
Jag är så exalterad.

Längtar efter lite pulande

Tänk om man kunde få en dag, en vecka eller kanske en månad.
I går slängde jag ut ett liveklipp med Göteborgsbandet SeLest under timmen (här finns en länk till det efterföljande intervjuklippet). Snabbredigering med andra ord.
Videoklippet är helt i sin ordning trots autobahnfart men tänk, ja tänk, om man fått pula lite mer. Så känner jag ofta.
Nyhetsarbetet är snabbt insamlat och rasande snabbt ut.
Undrar vad en videoregissör som Jonas Åkerlund fått ut på en timme. Vore intressant att se, kan inte han komma hit på en battle och sätta mig på plats. Och få mig att sluta drömma om extratid.

Dagens dagisvånda

Har hämtat mina barn från dagis i dagarna två. Debutanterna Fanny och Ida ger mig stor vånda och det är med skräckblandad förtjusning jag äntrar daghemmet.
I går blev jag nonchalerad. Min tre barn stod och lekte tre meter från mig utan att se sin pappa på fem minuter. Plötsligt gör Ida det. Hon trevar sig fram till mig med kroppsspråket "jag är besviken på dig, ska det vara så här, men okej jag kommer väl fram och gosar lite papsen".
Fanny bara fortsatte att leka.
Och Elsa, storesyrran, är så stor så hon bara "Hej! kan vi stanna kvar en stund?"
I dag log Fanny i ett enda stort solsken. Hon har verkligen kommit in i dagisrutinen. Ida kom gråtande. Hon kämpar. Har det tufft och oroligt med att komma till ro på vilan.
Ida är minstingen i många avseenden. Men också en tuffing. En flicka som hävdar sig och tar sig fram. Vi ger henne lite tid.
Den som växt mest under dagarna är Elsa. Femåringen har hoppat in på småbarnsavdelningen och hjälpt småsyrrorna under lunch, på gården och under vilan. Hon har lugnat dem och sovit bredvid dem.
Hon är en toppensyrra. En förebild för alla storesyrror. Hon har ett hjärta av guld. Vi är så stolta över henne.

Bra programledare blir bara ett ex

Tycker synd om programledaren Natanael Derwinger. Han var lysande som debattledare under skoldebatten i SVT i går. Men efter den här förstasidan i Expressen lär han bli omtalad för annat. Som Maria Wetterstrands ex.

Tråkigt. För han var rapp, rolig och korrekt. Vi snackade mest om honom i tv-soffan. Hur duktig han var. Ett proffs. Ett framtidsämne. För vi kommer att se mer av Natanael Derwinger i framtiden. Åtminstone vill jag det.

Dagisfeber

I morgon är det allvar. Första dagisdagen för Ida och Fanny utan sina föräldrar.
Och nu är jag nervös.

Nackad träning

Vasaloppsträningen har fått sig en knäck. Ett huvudbry. Nacken har stelnat till.
Efter att hastigt kallats in till korpmatch i fotboll i torsdags har jag haft djävulsk träningsvärk. Kanske att det satte sig i nacken. Sedan i lördags är jag stel och det smärtar.
Har nu ständigt en halsduk runt halsen, stinker Tigerbalsam och knaprar Ipren.
Svårt att träna nu.
Farsan säger i telefon med en sån där självklar tydlighet som bara ens föräldrar kan att jag börjar bli gammal. En insikt som från nacken sakta börjar äta sig in i skallen.

Skum helfinsk DN-recension

DN:s Nils Hansson på konsert med finska Eppu Normaali. Roligaste recension annars så knepige Nils gjort i dagens tidning.
Han frågar mig om jag är finsk. Jag svarar nej. Han frågar mig om jag har en finsk fru. Jag svarar nej. Då frågar han vad jag gör där, nu med en skarp underton på rösten.
Haha, lysande. Nils Hansson bland en massa finska fans på Nalen i Stockholm till Finlands motsvarighet till Eldkvarn. Eppu Normaali har hängt med mig ända sedan barndomen sommarpendling till Finland.
De är grymt stora i öst. Därför blev jag så förvånad över dagens recension i DN. Men det var snyggt skildrat av svennen. Respekti!

Brevlådan ger machofeeling

Känner en Martin Timellsk stolthet. Jag har byggt i veckan. Och jag har byggt färdigt.
Utan att googla, ta fram ritningar eller prata med expertisen, snickrade jag en brevlåda åt barnen.
Jag är den svenska villaman med sämst självförtroende när det gäller karla-karls göra runt huset eller bilen.
Men nu sket jag i storsinta machoideal. Det var befriande.
Istället resonerade jag som vid ett legobygge: bara göra i ordning klossar och sammanfoga dem. Gamla brädbitar från vedhögen fick fungera. Och visst blev det en brevlåda. På dryga halvtimmen blev det gjort medans Ida och Fanny hamrade och grejade bredvid.
Största komplimangen, utan att hon kanske förstod hur kolossalt det värmde mitt manshjärta, stod frugan för vid åsynen av mästerverket när hon frågade:
- Då kanske du kan göra en brevlåda åt oss också?

Anade solsken över "Solsidan"

"Solsidan" blev både årets humorprogram och årets program på Kristallengalan i går kväll (jag såg på fotboll).
Vill slå mig lite för bröstet, eller låt oss ta ner det lite att jag hade fingret i luften och kände vindarna (isande vinter) då i slutet av januari att "Solsidan" allt skulle bli något.
Ska dock erkänna att jag trodde att det mest skulle bli en hit för målgruppen. Småbarnsföräldrar som känner igen sig. Men den slog brett och dvd:n finns på bensinmackarna och var mans tv-hylla.
Solsken och näsan i vädret hela dagen i dag då.

Dagishistoria

Då är tredje dagen på dagis avklarad. Galant. Inskolningen fortsätter på måndag. På tisdag är det allvar - då lämnar vi Ida och Fanny på riktigt.
Hittills är det en ren framgångssaga. Jag bara undrar när det slår tillbaka på oss.

Imponerad på dagis

En heldag på dagis. Det är puh.
Inte för att det gick dåligt. Absolut inte. Ida och Fanny har skolat in sig rejält i dag tillsammans med mig. De till och med somnade på dagis och susade i över en timme i raddan av andra barn.
Men det är ett kämpigt och imponerande jobb att vara barnskötare. Beundrar speciellt dem som efter jobbet ska hem och ta hand om sina egna barn. Typ som jag gjort nu.
Det är kul och inspirerande att se deras arbete på nära håll.
Jag kan känna lite mindervärdeskomplex över vad lite pedagogiska lekar jag leker med mina barn. Det är mer av barnövervakning.
Och när man väl försöker leka förståndigt hemma är man disträ med annat som disk, tvätt, plocka undan, Elsa, post, blogga, motionera, tidningar, tv, damma, laga, byta, hämta, vädra, vika ihop...
Pedagogerna på dagis är fantastiska på att fånga och tillgodose barns stimulansbehov. Jag ser och lär och avslutar härmed detta inlägga för att leka med barnen.

Irritation ger radionerv

Det ska finnas en kittlande nerv mellan programledarna i radio. Då är det som bäst.
Som den mellan Pär Fontander och Anders Hildemar Ohlsson i P4 Radio Stockholm. Där Pär är den korrekt ordentliga medan Anders är virrpannan i programmet "Äntligen...". Man kan i undertonerna höra en viss irritation från den gamla legendariska programledaren för "Rockbox" i P3 (blev så besviken när den kända rösten från barndomen visade sig vara en gammal flintskallig gubbe, men vad hade jag förväntat mig när jag kollade foton på hemsidan), man får intrycket att han jobbar med Anders för att han bara måste. Nerven kan vara spelad men allra bäst om den verkligen finns där.
Tror att det fanns mycket av det som kittlade lyssnarna av "Morgonzoo" i Radio Rix med trion Roger Melin, Titti Schultz och Gert Fylking som i många år munhöggs i direktsändning.
Samma gäller samspelet mellan Martina Thun, Kodjo Akolor och Hanna Hellquist i "Morgonpasset" i P3. Hannas dryga kommentarer, Kodjos urflippade skämt som bemötts av ett "nämen... suck" eller ett asgarv. Här är Martina ankaret, den normala och lugna av dem.
För mig som lyssnare blir det mer spännande med motpolerna. En slags hatkärlek där man tar parti för den man tycker bäst. Men han/hon är egentligen klart tråkigast för det är personen som irriterar programledarkollegan och mig som är den drivande personen, färgklicken och charmen med att lyssna vidare.
Lite som att betala räkningar: det gör ont samtidigt som det är skönt...

Daggis en baggis

Första dagen var en mjukstart med bomullsvantar. En dryg timme med att bekanta sig med daghemmet, barnen och fröknarna.
Ida och Fanny lekte sig så trötta att båda höll på att somna sittandes i barnstolen under lunchen i hemmets trygga vrå.
I morgon är det heldag för dem och mig på dagis, inklusive lunch och sovstund. Det känns mer på riktigt.