Tony ska inte kickas

Fel att ge Tony Gustafsson i Hammarby sparken.
Jag är imponerad på det sätt han vaskat fram talanger ur de egna leden i Bajen. Man måste se på hur han tappat flera tongivande spelare till utlandet och det har påverkat laget. han bär inte ensamt ansvaret. Kicka hela ledningen.
Jag är övertygad om att Tony fixat kontraktet till slut ändå om han fått fortsätta. Jag är säker på att han kommer att bli en stor tränare i en annan klubb nu. Han är ung och blir till slut stärkt av den här erfarenheten.
Lycka till!

Ingen jobbpremiär i dag

I dag skulle jag lämnat Elsa på dagis. I dag skulle jag ha börjat jobba igen.
Det blev varken det ena till det andra.
Elsa började på Kyrkans barntimmar eftersom hon inte får gå mer än 15 timmar på dagis. Därför fyller vi upp dagarna måndag och fredag med kyrkans resurser (Elsa får ju bara gå på dagis tis-tor).
Jag skulle taggat ha dragit till jobbet och säkert träffat någon nöjesprofil. Men jag har skjutit upp min planerade jobbpremiär till november.
Vi klarar inte tvillingarna ensam hemma. Så är det bara, ännu.
Medans jag var i kyrkans lokaler under förmiddagen kämpade frun med en febersjuk Ida och en understimulerad Fanny. Det är alltid en som behöver underhållas, en som behöver tröst, en som behöver bytas på, en som inte vill sova och en som sover. Det går i ett och man har inte mer än två armar. Därför skrotar vi ursprungsplanen och jag stannar hemma två månader till.
Några har undrat hur min arbetsplats ställer sig till det och föräldraledighet i övrigt. Jag har inget ont att säga om TT:s föräldrapolitik. Tvärtom är TT ett föredöme. Det är lätt att komma överens om ledighet, man ser inte snett på en för det. Dessutom skjuter man till pengar under de första månaderna av ens ledighet.
När jag jobbar kan jag flexa på eget ansvar för att att anpassa min arbetstid till dagis utan att någon chef pekar med hela handen.
Jag känner en stor respekt och tillit från TT när det gäller föräldrarollen kontra yrkesrollen. Och det fungerar bra. Just nu är vi många på TT i samma situation vilket också bidrar till ett trevligt klimat när det gällerdiskussionsämnen.

Tvillingar i tv-tävling

Tvillingar i media: Tvillingar sökes till "Vem kan slå Filip och Fredrik" skriver Svenska tvillingklubben på sin hemsida.
Känns lite tveksamt att en seriös tvillingsajt under sommaren efterlyst enäggstvillingar som ska uppträda som clowner i ett cirkusnummer i Kanal 5. Dessutom hela elva tvillingpar till ett tävlingsmoment.
Har du sett tvillingar i media, tipsa gärna mig på saavala@hotmail.com

EMD i Huddinge

EMD i Huddinge centrum i går. Hundratals skrikande småflickor. På ett torg i förorten. På kvällen står de i ett köpcentrum i Jönköping.
Vad cashar ungbloden in på förnedringen? All heder att de skriver autografer åt alla i timmar. Men de tjänar 130 kronor per cd de signerar. Cashen måste tas in...

Whitney röst är drogmärkt

Rösten är sig inte lik. Det är som topparna kappats på hennes röstkurvor. Som att de komprimerats.
Jag talar om Whitney Houstons omtalade comeback på skiva och hennes röst, "The Voice" som hon kallas i branschen. Nu analyseras den överallt i media. Hon har fortfarande en fantastisk pipa och kände man inte till hennes forna formkurva skulle man ändå tycka rösten är magnifik. För Whitney Houston kan bara jämföras med sig själv.
Det är enbart i spåret "A song for you" man anar hennes stora röstomfång. Här släpper hon loss lite grand. I andra spår håller hon igen eller har helt enkelt tappat stinget. Det kan i och för sig vara skönt att slippa onödigt wailande (eller har wailandet någon funktion egentligen?) eller annan röstonani.
Men i ett spår som balladen "I didn't know my own strength" skulle hon kunna briljera. Lugna dramatiska låtar är hennes signum. Nyss nämnda låt skulle kunna ha tangerat hennes mest klassiska ballader men återigen det låter som hon inte går i gång på alla cylindrar.
Plattan "I look to you" är en skön comeback, en snäll r'n'b-historia, men det är ingen rungande sätta-alla-på-plats-platta.
Faktum är att drogerna satt sina spår på rösten. Vi får se hur förlåtande fansen är.



Så här lät hon live när hon var som bäst på 90-talet.

Tvillingar i mediaform

Premiär för en ny vinjett som jag som tvillingpappa ska använda mig av i fortsättningen.

Tvillingar i media: På Svenska Dagbladets ledarsida skriver man i dag om tvillingbröderna i Torekov i Skåne vars tomter taxeras olika. Trots att de har likvärdiga tomter som dessutom gränsar till varandra.
Vid senaste taxeringen steg värdena till två helt olika nivåer, 1,2 miljoner kronor respektive 2,3 miljoner. Bröderna är vinnare i Villaägarnas tävling "de mest vansinniga taxeringsvärdena" skriver SvD.

Nä, tvillingar behandlas olika av samhället. Ta till exempel föräldrapenningen där man förväntas få lika många dagar vardera men den yngre får endast 90 fullt ersatta dagar.

Be careful out there...

Jag har ännu inte råkat ut för incidenter i form av rena attacker mot mig som videoreporter och fotograf på TT. Men kolla in vilken omgång det här nyhetsteamet på Fox News får av en argsint mormor.

Nya fina Svenska dagbladet

I dag har Svenskan gjorts om. Mitt i kristiden.

Nya SvD kör hårt på uppdelningen av färger, luft, klar och ren redigering. Jag gillar färgtonerna och det fräscha uttrycket. Sedan tidigare är jag en stor vän av Svenskans grafik som är omfattande, snygga, genomtänkta och mycket givande.

Trots de positiva omdömena är jag fast i DN. Det blir en vana sedan många år med den som första morgontidning. DN känns fortfarande tyngre, matigare, trovärdigare, har vassare krönikörer och är oftare citerad i andra medier.

SvD är den snygga lillasystern i Kungahuset, oemotståndlig, oberäknelig, inte så erfaren men farlig att ge sig i kast med. Nyheterna vill man ändå höra från storesyrran och så får man hela Kungariket på köpet.

Snackiga Kaj

Var inte Kaj Kindvall ovanligt pratig i säsongsupptakten av "Tracks" i P3 i lördags? Pratorna var långa, men mycket informativa, haranger om låtarna utanför topplistan.
Eller kanske är man så hårt präglad av dagens stereotypa snabburgarlistor att man tycker att radions institutionslista nummer ett är seg och långsam. Eller så var det ovana på grund av sommaruppehållet.
Nåja, jag vill ha min Kaj kvar i radion även om så PRO knackar på dörren.

Om jag bråkar syns jag

Nu är fajterna med fyraåringen många igen. Det går i cykler.
Men jag kan förstå att lilla Elsa, van med vår totala uppmärksamhet, måste påvisa någon reaktion sedan twinsen kom.
Men att det skulle bli så att hon triggas och går i gång på konflikter känns så främmande för våra lilla ängel. Nu är hon en konflikthärd i vårt hus.
Faktiskt skönt att dagis finns för i hemmet räcker vi inte till.
Ny dag i morgon. Då är hon hemma med oss. Jag ska göra mitt yttersta för att stimulera även henne om jag så har en tvilling bärandes i min famn.
Det är inte lätt det här. Men det går. Det är inte dubbelt upp med tvillingar. Trippelt.

Schlagerfrossa i bruksorten

Jaha, Melodifestivalen i Sandviken nästa år. Som jag skrivit tidigare så räcker det men en stor ny arena, bandymeckat Göransson Arena, så kan man få evenemanget i vilken håla som helst. Till och med en stenhård bruksort i Gästrikland kan kläs i rosa boa nästa år.
Övriga schlagerstäder är Örnsköldsvik, Göteborg, Malmö och Stockholm samt ytterligare en premiärstad Örebro som får Andra chansen.
Städerna redovisades nyss i SVT:s morgonsoffa av Christer Björkman och Eva Hamilton.

Basebollsspelare mot influensan

Apropå svininfluensan; ett inlägg till.
Läste i dagens SvD om svininfluensan härjningar i Japan. Där har nationalsporterna sumo och baseboll drabbats av sjukdomen. Läs här.
Matcher har blivit inställda i den japanska baseboll-ligan. Minst två spelare och en ledare i en klubb är smittade. Klubbens ansvariga gör nu allt för att bekämpa spridningen.
Och nu kommer det: klubben heter Nippon Ham Fighters...

Akta er han nyser!

Det tog bara några dagar på dagis. Nu är vi alla lätt förkylda i familjen.
Alltså dagis är en smitthärd utan dess like.
Vi spritar händerna här hemma men inte hjälpte det mot dagisbacillerna. Måste bero på att immunförsvaret är svagt på grund av sömnbristen. Stackars Fanny har en rinnande snok och sov taskigt i natt.
Värst är väl att uppleva omgivningens blickar. Vi var på Apoteket (koksaltlösningar), City gross (vitaminer) och Ikea (brödformar!?) i dag.
Så fort jag nyste, och verkligen gjorde mitt yttersta för att begrava ansiktet i armvecket, kände jag misstänksamma blickar: SVININFLUENSAN!
Nu vill jag säga att vi har, som sagt, en lätt förkylning. Men det är inte lätt att hosta eller nysa i dessa dagar...

Här drar vi på oxarna

Ida och Fanny är inte tvillingar. De är oxar. ;)

Litet öga stjälper ironisk otränad man

Anna Odells onda öga straffade mig. Men jag tackar Hammarby för att jag har fotleden kvar.
Typiskt när man för en gångs skull fått ungarna i säng och sugen ger sig ut i motionsspåret igen att man trampar snett.
Tur i oturen att jag hade mobilen med mig eftersom jag lyssnade på Sportradion för att följa Bajens vånda mot Gefle. Ringde grannen Kennet som läste godnattsagor för barnen men snällt satte sig i bilen för att hämta en skadeskjuten haltande granne. Jag kunde inte ringa frugan eftersom hon satt ensam hemma med barnen och inte kunde lämna dem.
Så där fick jag för att jag skrev ironiskt om Anna Odell ögon tänker jag. Låter som en rimlig förklaring men sanningen är snarare en otränad småbarnspappa som borde tagit det lugnare.
Nu ligger jag hemma med inlindad värkande fotled och lider med Bajen - men i natt slipper jag göra nattflaskorna till bebisarna och kanske mycket annat, men då riskerar jag tids nog ännu ett ont öga om jag börjar utnyttja skadan - nu från frugan...

Vill inte se Odells ögon

Jag tycker Anna Odell har så läskiga ögon. Stirriga liksom. Jag tror inte hon behövde spela över direkt i sin beryktade psykotiska konstattack.
På mig skulle hon bara kunna spärra upp ögonen så skulle jag genast ringa efter tvångströja...

Linas matkasse är tom

Nu har vi avverkat vår första matprenumeration. Fem middagar körda till vår dörr. Ja, alltså råvaror med recept som vi fått tillaga.
Linas matkasse har bjussat på varierande menyer i varierande svårighetsgrad. Trodde nog att det skulle vara lite mer avancerat än det var.
Men varken jag eller min fru har varit särskilt förtjusta i helt vegetariska rätter. Visst vi kan äta en sallad men ruccolapasta med kikärter var ingen direkt höjdare. Vi stekte köttbullar till för att få den "matigare".
Jag tyckte inte heller om kyckling i basilikatomatsås med zucchini. Gillar inte mat i grytform.
Ugnsbakade rotfrukter med solrosfröpanerad sejfilé och ärtpesto var helt okej, dock inte som matlåda några dagar senare.
Men bäst var fläskfilé med fransk potatissallad, den fungerade perfekt som en finare fredagsmiddag för familjen.
Så sammanfattningvis kan man säga att i snitt tre av fem middagar var okej. Kanske att de inte riktigt fungerade på vår kräsna fyråriga dotter.
Men som avlastning för en storfamilj och lite ny inspiration i vardagens iblandet stereotypa husmanskost en kul grej. Lite vardagslyx men jag hade trott att det skulle vara lite mer krux än simpelt för min matlagningskonst. Matvarorna var färska, rediga och även lokalproducerade i vissa fall. En del basvaror blev över. Det var inget fel på dem.
Någon fortsättning av mattjänsten blir det ändå inte. Däremot provar vi någon annan av dem för nu ser vi dem överallt. Som Middagsfrid till exempel. Hoppas de har prova-på-priser.

Kräkafton hos oss

Kräkskivan pågår som allra bäst hemma hos oss. Ida och Fanny kräks som aldrig förr. Det är fläckar på oss, i sängen och på golven.
Man hinner knappt torka upp förrän nästa kräkfest sätter i gång. Det är inga mängder, bara små stänk som de inte lyckas hålla inom sig. Elsa var inte alls kräkig som bebis, därför förvånar twinsen oss.
I dag fick Elsa dock en liten kaskad rakt på näsan av Fanny. Men ingen dramatik från storesyrran som vant började asgarva åt olyckan, liksom vi som inte kunde låta bli att skratta åt det hela.
Tänk att kräks kunde sprida sådan glädje för en gångs skull.

Dubbel bajschock

I går grötdebut för tvillingarna Ida och Fanny snart fyra månader.
I dag bajsprodukt av en helt ny nivå. Hujdane mig vilken doftsensation!

Smaka på delikatesser

Det bjuds frikostigt på delikatesser på årets Smaklust i Tantolunden i Stockholm. Här ställer Sveriges matproducenter från hela landet upp sina finaste varor till försäljning och som sagt smakbitar.
Givet besök på Dalarnas avdelning för mig. Köpte hem stomp - mjukt potatistunnbröd från Lima - som bakades och gräddades på plats. Smakade ljuvligt.

Hembakt bröd av rang

Apropå stundande ramadan och för den delen Smaklust, matmässan i Stockholm, så vill jag passa på att dra bloggens första recept någonsin.

Jag är en brödoman som vid tillfälle passar på att baka hemma. Jag gillar mest mörka bröd typ Åländskt svartbröd men min senaste favorit som jag själv bakat är Grindalimpa. Det är en söt och fuktig historia och en favorit hos frugan. Elsa däremot har konstigt nog svårt för mitt hembakade, hon slickar av det smälta smöret och tar kanske bara en tugga.

Grindalimpan (2-3 limpor)

1 liter filmjölk

0,5 liter mörk sirap

1 dl apelsinmarmelad

0,4 dl brödkryddor

1,5 liter rågsikt

0,4 liter grahamsmjöl

lite salt

0,2 dl bakpulver

0,3 dl bikarbonat

Sleva ihop den tunga smeten i matberedaren i tio minuter. Jag slevade och slet med en träslev i en bunke för hand i en kvart och fick skavsår i handflatan. Du tar vad du har.

Blanda allt utom bakpulver, salt och bikarbonat. Rör om som sagt.

Blanda saltet, bikarbonatet och bakpulver. Baka i brödformar klädda med bakplåtspapper. Jag hade ingen brödform hemma utan gjorde i sockerkaksformen (se en bit på bilden). Du tar vad du har.

Brödet ska inte jäsa utan gräddas i 180 grader. Grädda i cirka en timme.

Tregaros sura finalmiss

Efter Yannick Tregaros sura kommentarer om Bolt och störande 200-meterslopp (kallade dem för "200-meterspajsare"), som däremot Emma Green inte påstod förstörde för henne, inser jag att han bara är en höjdhoppspajsare....

Madde säljer mest

Madeleine är fortfarande populärast. Vickan sedan. Och Carl Philip sist.
Det pekar en oberoende undersökning gjord på expediten på Drottningholms slottshop i dag. Det är Madde som säljer mest porträtt av kungabarnen.
I övrigt är förlovningskorten på Victoria och Daniel en storsäljare.
Det här är undersökande journalistik när den är som ledigast...

Att göra Elsa

Min dotter Elsa, fyra år, leker med grannflickan. De ska göra "Älskar, älskar inte" tillsammans. Då ropar grannflickans treåriga lillebror som också vill vara med och leka entusiastiskt:
"Jag vill också Elsa, Elsa inte".

Kaliforniserande roligt

Trasigare och självdestruktivare själ än Hank Moody får man leta efter länge i tv-världen. Men samtidigt en väldigt rolig och i botten varm människa.
Jag har fascinerats av David Duchovnys rollfigur i amerikanska dramaserien "Californication". Har tidigare bara läst om tv-serien utan att ha sett en sekund av den, gick i TV4, men har nu under sommaren fått låna första säsongen på dvd. Och avsnitten om en alkoholiserad sexmissbrukare och desperat författare har vi, jag och frugan, avverkat i all hast. Perfekt för trötta småbarnsföräldrar att klocka in varje avsnitt på behagliga 26 minuter, så ska det vara.
Vi har blivit roade, äcklade och berörda av en fantastisk tv-serie. Väl rekommenderat.
Befarar dock om vi spanar in fortsättningen att första säsongen, som i så många andra fall, är den bästa. Speciellt eftersom den slutade så lyckligt. Hank Moody ska ju gräva ner sig i skit.

Bolt i minuter - finns det?

"Så var Usain Bolts lopp minut för minut. Sportbladets Emil Karlsson direktrapporterade från Berlin."
Puff taget från Sportbladets sajt efter Bolts världsrekord på 9,58... sekunder var det va? Hur sjutton delas den upp i minut för minut? Här kan ni se den.

Linas matkasse knackade på

I går kom middagen till dörren. I en kasse full med mat.
Jag ska under en vecka testa Linas matkasse. En produkt som lämpad för en tvillingfamilj. Det är en matprenumeration där tjänsten består av råvaror och recept till fem middagar.
Jag har tänkt testa det till ett förmånligt prova-på-pris (Vill du också så kan jag ordna ett prova-vän-pris genom mig).

Jag har lovat familjen att laga den här menyn i veckan:
Kyckling i basilikatomatsås med zucchini och avorioris
Fläskfilé med fransk potatissallad
Oregano- och basilikadoftande köttfärssås med spaghetti
Ruccolapasta med kikärter
Ugnsbakade rotfrukter med solrosfröpanerad sejfilé och ärtpesto

Återkommer när veckan är slut med intryck och smakresultat.

Med dagis kommer hösten

Då är hösten här. Med dagisstarten känns den så definitiv.
Nu har vi Elsa bara på förskola i pyttiga 15 timmar i veckan men jag kan ge mig sjutton på att från härdsmältan kommer hon snart dragandes med någon smitta.
Tills det gäller det att stoppa i sig vitamniner till max och hoppas att bröstmjölken ger Ida och Fanny det motstånd de behöver.

Franska känslor i kabaretform

Friidrott i all ära. Men i kväll kollar jag också in franska primadonnan Patricia Kaas. SVT visar en konsert ("Kabaret med Patricia Kaas") med fransyskan som i våras stod för schlager-EM:s starkaste scenframträdande. Hon var magisk, hennes röst trollband och låten "S'il Fallait Le Faire" - en klassisk dramatisk känslostormande ballad.
Hon slutade åtta med 107 poäng i tävlingen. För mig hade hon gärna fått vinna.

Kampen mot de röda po(o)larna

I dag är det premiärmatch mot ärkerivalen Liverpool. Jo, på 80-talet var det mer laddat än Londonderbyn mot Arsenal. Åtminstone för mig. En hatmatch.
I princip alla, ja fanimej ALLA, höll på Liverpool i min bekantskapskrets. Därför hatade jag verkligen Liverpool eftersom jag blev hånad för att hålla på Spurs. Eller "Bottenham" som de kallades av förtrycket och min bästa kompis Peter.
Men Spurs föll jag för tidigare innan Ian Rush-eran kom och de röda dominerade ligafotbollen.
Jag såg Londonklubben i en FA-cupfinal 1981 som visades i svensk tv. Då var de vinnare. Och hade en ascool argentinare vid namn Ricky Villa, ett rockigt namn för ett fotbollsproffs. Sedan hade de en svart kille, Garth Crooks, som var skitbra. För att inte tala om Glenn Hoodle, en legendar. Eller den lojale Steve Perryman. Och målvakten Ray Clemence. Vilket lag.
Genom åren har Hotspurs oftast fått däng av Liverpool. Så man var oftast en förlorare men än mer triggad i kampen mot de röda retsamma. Hoppet fanns där.
Ibland vinner de. Kanske i dagens premiär i Premier League. I skrivande stund har de en 2-1-ledning. Kanske kan man återigen drömma ligatitlar? Not.

Popens nya Mozart

Popundret Erik Hassle debutalbum landar snart i butik. Jag har förhandslyssnat på skivan som bland annat innehåller hitten "Hurtful".
Den 20-årige rödkalufsige grabben kommer sätta många flickors hjärtan i brand i höst. Det handlar om snygga popmelodier med små ord om stora och smärtsamma kärleksyttringar. Som albumlyssning kan den te sig lite tradig och gulligt valpig, men enstaka spår är som lämpade i formatradio. Ta till exempel mästerstycket "Isn't it obvious" där han vill bevisa sin kärlek till tjejen genom att ha sex offentligt på gatan. Den bara måste bli en singel.
Erik Hassle har beskrivits som den nya Robbie Williams sedan han skrev fett kontrakt med ett utländskt skivbolag i London. Lite olyckligt att han nu ständigt ska behöva jämföras med den komplette entertainern när han själv låser in sig i emopopen garderob. Men yngligen kommer säkert växa till sig och få mer stake i sin musik.
Debuten är snygg och väl värd ett extra öra även av en 37-åring som jag. Jag njuter alltid av stora obotliga romantiker som känns äkta.



Här ett av spåren på debuten "Hassle".

Marko tar tuben

Nu har jag fått ihop bilderna från sommarens vattenlekar i Mälaren. Här ett klipp (i full HD) där jag för första gången åker tub efter motorbåt och det slutar med ett plurr.

Vad gör jag med brillorna?

Det kostade 125 kronor att gå på 3D-bio med U2. Mycket. Men jag fick behålla glasögonen i alla fall. Vad jag nu ska göra med dem.
Vad händer förresten med glasögonen? Jag såg tunnor med återvinning för brillorna utanför salongen men de som åker med biobesökarna hem då? Det går väl knappast att använda dem hemma?
Och till nästa gång borde jag väl få rabatt på biobiljetten ifall jag tar med mig mina egna? Eller?

På konsert med U2

Jag kan inte varva ner nu. Jag är inne i en stark Vertigo efter att ha sett U2 på bio tillsammans med popnörden och grannen Kennet. 3D-bio dessutom. På med brillorna som när man såg "Tv-piraterna" på 80-talet.
Till skillnad från då känns det som tekniken är här för att stanna. Effekten är tydlig och med U2:s konsertfilm en oerhörd närvarokänsla. Man är där med Bono på scenen.
"U23D" är en så "nära konsert-upplevelse" du kan komma. Den är fantastisk. Möjligen att man kunnat maximera 3D-effekten om den spelats in i dagsljus, för i motljus, och mörker tappar 3D:n skärpan och därmed känslan. Och i långsamma övergångar gör 3D:n att det bara blir rörigt, snabba klipp gäller.
Men en konsert i dagsljus med U2 är ju liksom inte grejen. Men glasögon i mörker känns för första gången helt rätt...

Kulturellt till max

Tog del av den fantastiska Kulturfestivalen i Stockholm i dag. Mest då sektionen för barn som Elsa älskar.
Man kan tro att jag efter insupande av allt finkulturellt och de fina stånden i dag handlat hem kanske en bok, tavla eller skulptur.
Men det blev nysläppta Kiss-samlingen "Kissalogy" på dvd. Kulturskymning säger kanske du. Nä, rock and roll all nite...

Spara på fel

"Två miljarder måste sparkas".
Flygbolaget SAS är stort. Men inte visste jag att det jobbade så många där.
Med nyhetsankaret Anna Hedemos felsägning i inledningen av "Aktuellt" i kväll känns 1500 personer i jämförelse som ett rätt blygsamt sparande av det krisdrabbade företaget.

Finsk kultur tar över

Stockholms kulturfestival har finsk prägel i år. Två akter kan jag gott tipsa om. Dels författaren Miika Nousiainen vars romandebut "Hallonbåtsflyktingen" släpps på svenska i september. På onsdag samtalar han på Kulturhusets tak. Jag har läst hans bok på finska (knagglade mig fram i ett halvår) och den är riktigt rolig skildring om en nationstransa (en finne med ett svenskt inre) men den enda invändningen är väl att huvudpersonens till en början underhållande förhållande till Sverige blir obehagligt sjuklig. Jag har tidigare bloggat om den här.
Dels finska rockarna Joensuu 1685 som spelar rock med attityd. De spelar på Brunkebergstorg på torsdag. Kolla in. Jag har tidigare bloggat om dem här. (Förresten, att länka till sin egen blogg är väl höjden av egoism?)
Dessa evenemang har jag svårt att bevittna på grund av min familjesituation. Men tipsa kan jag.

Redo för 90-metersbacken

Ida har ett märkligt satt att hålla armarna raka in mot kroppen när man lyfter henne. Och notera hur hon viker ner handlederna som om hon ska flyga. Det här är inget tvillingsyrran Fanny gör utan det är hon ensam om.
Undrar om fått lite finska backhoppargener i sig?

Madonnas femma

Okej, här är Madonnas fem bästa låtar. Jag förknippar Madonna med dansgolvsröjare som därmed dominerar listan:

1) Into the groove
Får mig att dansa även nykter för den här så uppmanade discolåten smittar av sig. Låter mycket mycket 80-tal men håller än med alla påkopplade minnen. Hennes bästa.



2) Papa don't preach
Stråkarna och det allvarsamma pappaupproret till trots är även det här en floorfiller. Alla låtar skrivna till pappor har i dag stora fördelar på rankinglistor, typ denna.

3) Music
Har ett sånt blytungt groove som får en 37-åring att känna sig cool även med den pumpandes i en röd Passat-kombi.

4) Hung up
Abba-samplingen är så snygg. Den här låten är perfekt på gymmet. Åtminstone hade jag den som uppvärmningslåt på motionscykeln under ett år.

5) Open your heart
Sånt häftigt bombastiskt driv i den här låten. Lider lite av bäst före datum på soundet men fortfarande grym.

Madonna i tankarna

Nu avrundar hon i Göteborg. Och här avslutar jag gårdsfesten. Här höll jag i en lyckad tävling där man skulle gissa vilka kändisar som hördes på olika ljudupptagningar. Musiktävlingen skippade jag eftersom grannskapets största popnörd var bortrest till... just det Göteborg.
Ja, det blev inget Madonna i år heller. Men jag listar hennes fem bästa i morgon.
God natt!

Fest med grannarna

I kväll är det gårdsfest med grannarna. Påminner mig om festerna på mammas gata i Smedjebacken. Då vi vann tyckte våra föräldrar var så pinsamma på spritfesterna.
Jag och min bästis höll ihop mot festandet. Klart att vi tyckte det var kul också men det där med alkoholen förstod vi aldrig. Behövde vuxna verklig dricka eftersom de blev så knasiga?
Vi lovade varann att aldrig dricka alkohol och bli som våra föräldrar.
30 år senare ser jag framemot kvällen. Med lite öl och vin. En musiktävling kanske.
Men aldrig pinsam. Tror jag? Eller vad säger du Elsa?

Mälardrottningarna

Fanny och Ida i en fantastiskt bild jag tagit med en lånad systemkamera, Nikon D300, vid Mälarens strand i dag. Nu lobbar jag för hela familjen att komplettera med system...

Funderingar kring livet

Då kom den då. Som en blixt från en klarblå himmel. Men ändå väntad. Fyraåringen Elsas stora tankar kom plötsligt vid frukostbordet.
"Kommer jag också dö?"

Jag kommer ihåg när jag ställde den frågan för första gången till mina föräldrar. Vet inte hur gammal jag var men jag minns ögonblicket som igår.
Föräldrarnas raka svar tog jag med stor bestörtning. Inte skulle väl jag också dö? Jag fick värsta gråtattacken, låg på golvet och bölade i en halvtimme. Jag var helt förstörd över detta grymma slut.
Sedan dess har de stora livsfrågorna alltid hängt med mig (ja, vem funderar inte kring de här ämnena). Och det känns som de blivit än mer aktuella nu när man blivit pappa. Ens egen död gör sig än mer påmind, förr rent egoistiskt, nu mer av "vad händer mina barn om jag går bort?".

Elsa tog det bra i morse. Man ser att hon funderar eftertänksamt på vårt svar. Det kommer fler frågor.
"Kommer jag flyga som en ängel till himlen?"

Vem vet. Kanske är det så.

Här är nattens bästa låt

"Moving on" verkar vara en dunderhit. På natten.
På nätterna och tidig morgonkvist går jag ner till köket för att göra i ordning tvillingarnas nappflaskor. Brukar under mina fem minuters zoombietillstånd även slå på nattradion i Sveriges radio.
Och allt som oftas dundrar Sarah Dawn Finers schlagerlåt från i år i radion. Den måste ha en himla hög nattrotation. Är det en perfekt nattlåt? Introt med de tickande klockslagen är väl som gjord för... klockradion.

Inga känslor för Anna Järvinen

Jag har dejtat henne länge nu. Men det klickar aldrig. Man kan tycka att förutsättningarna är de bästa med din finska bakgrund som extra kärlek men det går bara inte.
Jag är ledsen att ge upp dig Anna Järvinen. Kanske borde jag säga att det är mig det är fel på inte dig. Men i det här fallet är det kanske mer du. Tror det. Inbillar mig det.
Jag brukar alltid kolla in och även oftast falla för av musiktyckare unisont hyllade artister, som du Anna Järvinen. Som 2007 års debutalbum "Jag fick feeling" eller årets "Man var bland molnen". Jag har haft dig nära i lurarna (de nyss nämnda albumen), läst intressanta gripande artiklar om dig men med musiken får jag ingen feeling, ingen hisnande molnkänsla.
Kan inte riktigt peka exakt vad det beror på mer än att känslan aldrig infinner sig. Det är något med rösten, tonfallet och tråkiga låtar som gör att jag nu placerar dig i avdelningen "Musik jag inte tål eller förstår" tillsammans med Ulf Lundell och Lars Winnerbäck.
Vila frid i Anna. Sent ska syndaren vakna, kanske att jag en dag inser din storhet men nu låter jag dig dö...

Här kommer alla krämporna...

Känns som krämporna går skiftgång i min kropp. Är det inte värk i axeln i ena dagen, så stramar ryggslutet den andra dagen eller så kniper det smärtsamt i en magmuskel den tredje dagen. De vandrar runt i min kropp. På någon slags daglig basis.
Mycket beror på statiska ställningar med nyfikna tvillingbebisar, konstiga lyft och tränad kropp i träda i kombination med ålder.
Men oj. Nu fick jag skrivkramp också. Måste sätta punkt här.

Ska vi dricka som tyskar i kväll?

Vad ska man dricka till grillat lamm i kväll?

På engelska på min Casillero del Diablo flaska rött:
"Perfect for tasty winter stews or grilled summer barbeques."

På tyska på samma Casillero del Diablo flaska rött:
"Hervorragend zu dunklem Fleish, Gemüse, Pizza und reifen Käsensorten."

Vem ska man tro på? Varför finns där en skillnad på samma vin beroende på vilket språk man läser på?

Här går jag på vatten

Foto: Carolina Sjögren

Nu har paparazzibilder anlänt till min kännedom på förra veckans vattenäventyr på Mälaren. Pappa Marko åker wakeboard ser man på dessa smygtagna bilder...

Våga väga lite

"Pappa, är du orolig över att bli tjock?"

Min fyraåring måste ha snappat upp något. Eller är det så tydligt att jag oroar mig för vikten. Tvillingtiden har inte gett mig mycket tid över till att tänka på träning eller kost som jag slarvar med för jäkligt. Jag har gått upp i tungviktsklassen igen.

"Varför tror du pappa är orolig över att bli tjock?"
"Ja, du äter ju så mycket. Du tar alltid två gånger."

Se där. Hon ser saker hon.

"Men pappa du är inte tjock".

Se där. Hon har nog rätt också. Dags att sluta få sådan hybris över vikten.

Stolt tupp strosar i Trosa

Bloggen har blivit ett verktyg för att ofta ventilera negativa saker med att få tvillingar. Det är klart att skriva av sig är ett skönt sätt att få lätta på ens tankar.
Med det vill jag ha sagt att icke förglömma att jag har två underbara bebisar i Ida och Fanny också. Som i dag då vi hade en fantastisk dag i pittoreska Trosa.
Ida och Fanny har antingen sovit i vagnen eller nyfiket tittat på därifrån eller i babybjörnen utan gnäll eller gnissel.
De är faktiskt väldigt bra att ha med sig på utflykter. Verkar som de, liksom jag, mår bra av att komma fran vardagsrutinerna hemma och istället ryckas med i den spännande omvärldens alla intryck.
Ida och Fanny är två välskapta, supersöta och charmiga bebisar. Jag går omkring som en stolt tupp med mina flickor.
Men när det nalkas mat så exploderar ibland Ida och Fanny som en långsamt kulminerande vulkan som är ostoppbar när den väl får sitt utbrott. Om vi inte är med på noterna med maten och parerar den så triggar deras gälla, plågsamma skrik varandre i en duett från helvetet. Det finns inget så stressande som deras två avgrundsvrål efter mat. Ujuj.
För att inte tala om brutala övergången från kaos till tystnad i det ögonblick när nappflaskan eller bröstet likt en dockning i rymden ansluter till sitt rätta jag. Det säger bara schwopp! Och sedan sugs det järnet.
Visst har tvillingar varit, och är, periodvis mycket slitsamt. Men en kompis tipsade med glimten i ögat om att det kunde ha varit värre. Kolla in den här artikeln i SvD om trillingar.

Lägg inte hallon i öl

Hallonsmak förstörde min ölkväll i går. Köpte för skojs skull in några för mig okända olika ölsorter. Men hallonölet Hoegaarden Rosée som det annars utmärkta belgiska bryggeriet lanserar tog priset. Gav mig nästintill kväljningar. Den söta fruktiga smaken i kontrast mot veteölet var ingen hit. Jag kunde bara dricka upp halva burken, som trots allt bara innehöll 25 cl. Det blev inget mer öldrickande den kvällen. Hade inte lust längre.
Dyr var hallonsmörjan också (14,90 kr/st). Men jag får 50 öre i pant för burken. Alltid något.

Roligt med roliga klipp

"Ska vi ha lite lördagsmys med roliga klipp i dag"
Alltså jag har fostrat min fyraåring ypperligt. Hon räknar med att en hemmakväll på lördag innebär Kanal 5:s "AFV" (Americas Funniest Homevideos). Och lite mys i tv-soffan med hela familjen.
Skönt att vi inser underhållningsvärdet på det annars väldigt utskällda programmet.