Di Leva sågas

Jisses vad recensenterna sågar Di Levas nya coverplatta "Lovestar" med idel 80-talsgodis. Jag ska väl inte ännu sälla mig till den skaran men av det ytterst lilla jag hört så är jag inte lika fördömande.
Tycker de synthiga tolkningarna känns charmerande. Men helhetsintrycket kan komma att ändras.
Just nu landar skivan på 1,5 i genomsnittsbetyg.

Ny kunskap var dag

I dag har jag lärt mig att snowboarden uppfanns i Turkiet för 150 år sedan. För kanske är den så kallade lazboarden föregångare till snowboarden.
Det är en hemmasnickrad böjbar planka med snöre längts fram och en käpp för balansen som byns järnhandlare i Petra snickrar ihop enligt gamla traditioner.
Allt detta har jag lärt mig genom ett videoklipp jag redigerat i dag. Jag är så tacksam över mitt jobb där jag dagligen lär mig saker.
Kunskapen ger en kickar.
Här ett youtubeklipp om lazboard (på turkiska). Mitt videoklipp hittar jag inte ännu. Återkommer.

Stressade krokodiler

Stressig dag i går med händelsen i Moskva. Undrar om det är därför jag drömde om krokodiler i natt. Jag satt på en typ av surfingbräda och försökte paddla ifrån deras glappande käftar.
Tror att jag är stressad. Det brukar vara så när stora krokodiler rullar in i mina drömmar.

Ingen fortsatt debatt med mamma

På väg till till Dalarna på ett stopp på min favorithamburgerkedja, börjar på M slutar på x, i Västerår råkar jag överhöra (tjuvlyssna+) ett samtal mellan mediapersonligheten Lotta Gröning och hennes dotter i femårsåldern.
De dividerar över någon uppfostringsträta hemifrån tror jag.
- Det här har ju vi pratat om hemma, det är slutdiskuterat, säger mamman bestämt.
Hmmm, jag som trodde ett person som lett debattsidor på kvällstidningen åtminstone skulle ge sin dotter en chans till ett genmäle.
Men vis av erfarenhet vet jag också att i uppfostran gäller en helt annan moral.

Hemmet står kvar

I Dalarna med familjen. Farsan lagar bilen åt mig. Morsan syr en knapp åt mig.
Allt är som det alltid varit.
Förutom att sonen slutat ta med sig tvättkorgen hem.

Våffeldags på jobbet

I dag blir det våffelreportage från mig. Undrar om man ska svepa en våffla på våffeldagen?
Gränsen för muta brukar för oss journalister sägas gå vid hundra kronor.
Hur mycket våffelsmet får man för en hundring?

Pappor bakom bebisolyckor

Det är vi pappor som orsakar bebisolyckor. Det påstår familjerådgivaren Eva Sternberg på Expressens debattsida i dag.
Jag tycker hon orsakar skada för hemmapapporna.

Se när hovreportern blir till sig

Har väl sällan sett en mer exalterad, gastande och pådrivande reporter som Expressens hovbevakare Johan T Lindwall. Kolla här när han berättar om de kaosartade protesterna i Brasilien som det svenska kungaparet råkar passera. Man tror att han ska smälla av av upphetsning.
Han skriker sig in i början på Aftonbladets videoklipp också.
Han är sådan. Som hörs. Jag bevakade Eurovision 2004 i Istanbul och han var där för sin tidnings räkning. Jag minns att jag reagerade, för som sagt han hördes där också.

Åldras utan nöje

Jag har gått in i ett nytt nyhetstänk. Inte längre bara nöjesvärlden arbetslivet kretsar kring.
Senaste tiden har jag gjort inslag från Handels presskonferens om strejkhotet till påsk och jordbävningar i Turkiet.
Nu är man inne i saker som avtalsrörelser, kungliga bröllop och val. Känns bra att veta att det finns en annan verkligare värld där ute. Jag var kanske lite rädd för den. Osäker på mig själv. Uttråkad av något annat än nöje.
Men det sägs ju att man som nöjesreporter får se om sitt hus när man närmar sig de 40. Man kan inte med någon trovärdighet intervjua nya hippa band. Se hur det gått för Aftonbladets tidigare nöjesprofil Per Bjurman (USA-korre) eller Expressens Måns Ivarsson (någon som minns honom?).
Men däremot hade jag varit filmreporter eller recensent hade jag fått åldras med hedern i behåll. Inget yrke i tidningsvärlden är väl mer beaaktat med åldern som filmgubbens. Ta Nils-Petter Sundgren som exempel. Vår filmskribent på TT Spektra, Erik Helmerson, har en fortsatt lysande framtid framför sig.
I morgon klipper jag Linda Sundblad, skivaktuell med sin andra soloskiva, som om ingenting hänt mig genom åren...

Hot om bloggstrejk

Arbete. Familj. Förkylda barn. Trött. Jag försöker likt en wettexduk vrida ur mig mer text än så men i dag stannar det vid det här.

Fick cykelkänslor

Det fanns hopp om våren och igångsättandet av cykelsäsongen. Men vad händer när jag köper ett nytt framdäck på den punkterade övervintrande pendelcykeln.
Det bara öser ner lovikavantar tunga som boxningssäckar. Var det inte vår på gång och inte mer snö?
Nåja, cykeln är nu redo. Vi fortsätter vänta på att vintern rasar...

Jag får pengar för vår jämställdhet

Det är synd att det ska gå så trögt med att pappor tar ut halva föräldraledigheten. Det borde vara självklart.
I dag tar papporna ut 22 procent av föräldradagarna har jag läst.
Det är lite tråkigt att det ska behövas en jämställdhetsbonus för att försöka utöka jämlikheten. Men visst, jag tackar och tar emot de två tusenlapparna det gav oss i familjehushållet.

Ny godisrutin

I de nya lokalerna hos TT:s bildbyrå Scanpix där jag och videoredaktionen sitter sedan två veckor tillbaka har man fredagsgodis. En skål full av läckerbitar.
Ingen läskautomat dock. Jag saknar min Coca cola. Fredagscolan avskaffas härmed till förmån för godiset.

AIK skinnar mig

Hur sjutton kan AIK ta 350 spänn för en kvalseriebiljett mot Leksand? Jag tycker det är horribelt.
Det är en hundring extra mot vad Leksand tar hemma mot AIK och betydligt mer än vad en normal hockeytaxa ligger på. Åtminstone när vi pratar om ishockeyentréer på den här nivån.

Kunglig filmare

I går utslängd från kungligt skidstängsel.
I dag filmade jag nytt järnstaket runt Haga slott.
Kungligt.

Utslängd från skidtävling vid Slottet

I dag blev jag utslängd från Slottssprinten. Jag stod i mixade zonen tillsammans med en TT-reporter och filmade klippbilder på Charlotte Kalla.

Då knackade en engelskt representant mig på axeln och undrade vem jag filmade för.

SVT och några tv-kanaler får bara filma. Infront äger rättigheterna.

Jaha, men jag har blivit insläppt och ackrediterad. Det visade sig vara ett misstag av de i ackrediteringen. Jag hade ingen rätt att vara där.

Så vår intervju med Anna Haag och klippbilder från kvalloppen fick jag snällt glömma.

Jag fick inte ens filma utifrån in mot skidbanorna hävdade Infront-mannen. Jag fick ta stillbilder om jag skrev på ett papper om att inte filma. Äger han Stockholm? Kungen?

Sportens värld är helt sjuk med sina rättigheter. De tror sig ha rätt till att censurerar ute viss media. Deras sjukliga tilltag borde någongång prövas rättsligt.

Oskyldig inför bilverkstaden

Vår krockskadade bil och dess plåtskador har nu kollats av bilverkstaden.
Men jag kunde inte hålla mig. Det är så onödigt. Och oväsentligt. Förstår inte varför man måste säga det till verkstadskillen.
Men som bilförare kör man med staken i vädret och du ser ju hur vi är i trafiken. Som om man ägde vägarna och är Guds bäste bilförare. Inget är ens fel. Så fungerar bilföraren. Störst på jorden.
Men till slut kom det och verkstadskillen bryr sig väl mindre. Det kom som en groda ur munnen på mig:
"Jo du vet det var jag som blev påkörd av en gammal gubbe, han såg mig inte och rammade mig rakt i sidan, fy fan".
Mådde jag bättre av det avslöjandet? Kanske det.

Så olika

"Hur har ni gjort för att få dem så olika?"

Vi får ofta den frågan när man ser tvillingarna Ida och Fanny. Två individer. Så olika. Både till utseende och sätt.

Svar på frågan: Ja, säg det.

Ovana pass

Jag har börjat med ett schemalagt arbete efter åtta år med kontorstid. Och det suger. I kväll jobbar jag kväll. Känns konstigt. Jag ska normalt vara hemma och natta barnen nu.
Nu får min fru dra hela kvällslasset med middagsfix och nattandet.
Och det tär på en mentalt att jobba på detta sättet med den vetskapen.

Trapplovet - en stegrande show

Vi ordnar trapptävlingar hemma för tvillingarna Ida och Fanny. Det är en förbjuden zon för dem annars - så när de får fritt fram är det spännande till max.

Vi brukar ta och släppa dem samtidigt från nedervåningen med oss som livlinor tätt inpå. Ida är den som på papperet är snabbast att krypa. Men hon har en egenhet att stanna upp och showa, vinka lite och jollra högt. Då kan Fanny passa på att smita förbi och vinna.

Men oftast är det ida som är snabbast upp. Som i videoklippet där hon utklassar Fanny med fem bebislängder.

Jag brukar hänga på och kommentera racet, eller "prata till mig" som Elsa brukar kalla det för det går att överföra det till tandborstning också för att få det lite roligare (ett bra tips om det går trögt för era barn).

Det viktigaste är inte att vinna trapploppet, eller tävla för den delen, utan att bjuda på en show. Fråga Willy Björkman och de som röstar på honom i "Let´s dance".

Bekant tvillingbloggare

Trots att min kväll blev den sämsta finalbevakningen i mannaminne så avslutades den fint. Jag fick äntligen träffa en person som jag lärt känna utan att ha träffats. Vi känner varandra bara via våra bloggar. Vi är bloggbekanta.
Gud vad modernt det lät då.
Men så är det att jag känner Evelina på bilden för att hon är en tvillingmamma vars tvillingblogg jag följt ett tag. Hon har även lärt känna mig via denna blogg. För vi har ju tvillingar gemensamt samt schlagern.
Och i lördags träffades vi på efterfesten på Melodifestivalen.

Evelina är nämligen tillsammans med musikproducenten Peter Boström (står bakom bidragen med Eric Saade, Alcazar och Lovestoned bland annat). De har två tvillingpojkar i härlig tvåårstrotsfas.
Här är hennes blogg.

Tillbaka till vardagen

Spräcker nu schlagerbubblan och återvänder till familjeballongen.

Så firar schlagerartisterna

Björn Gustafsson has left the building. Anna Bergendahl förföljs av pressen men lämnas ifred utanför toaletten. Finalartisterna sjunger sina låtar igen.
Och ja, som kvällstidningen tidigare avslöjat, det dricks sprit på festerna.
En kort rapport från efterfesten i Annexet intill Globen.

Jobbfinal i moll

Anna Bergendahl till Oslo. Favoriten höll.
Mamma och pappa klämde sig in i mixade zonen, eller vad det ska kallas, och gav henne stora kramar och pussar.
I dag gick det dåligt med video. Vi hamnade fel i ormgropen. Snubblade på sladdar. Gjorde konstiga beslut. Och vinnaren tog enormt med tid på sig.
Men till slut fick vi veta:
"Finaste stunden i mitt liv" sa Globenvinnaren.
Tyvärr den sämsta finalbevakningen i mitt liv. Till och med SVT gick ut med fel resultat vilket innebar att jag fick backa och skicka nya skyltar om vem som kom trea och sjua.
Nåja, nu väntar festen. Kanske den kan gå bättre.

Pressen i delade grupper

Kvart i tio går vi ner i schlagerormgropen i Globen. Nytt i år är det här klistermärket på bröstet. Jag tillhör grupp två. Vi ska få intervjua vinnaren i en priogrupp efter fotograferna i grupp ett.
Kolla efter den gula TT-micken, nära den finns en uppklädd kameraman som säger "Grattis Globen, ni har fått Dressman på parkett".

Salems roliga pianist

Jag tycker Salem Al Fakir kupp med att ta in Björn Gustafsson i slutet av sin låt är lysande. Att komikern bara kommer in och inte tar över helt är briljant. Blir liksom lagom showigt med att han spelar piano seriöst.
Samtidigt hoppas jag inte det blir en svensk trend med kändisar som inte har något med låten att göra dyker upp i nästa års festival.
I Eurovision har ju både konståkaren Jevgenij Plusjenko och strippan Dita von Teese intagit scenen.
Salem kanske vinner på kuppen. Eller så faller greppet platt, att det slår tillbaka mot honom.

Ovisst in i det sista

Vem vill du vinner frågas det mig?
Ja, jag vet inte. Ska jag tänka på vilka jag vill åka med till Oslo? Vilka som är mest spännande för pressen i Eurovision? Vilka som fungerar bäst showmässigt i Europa?
Eller vilka jag tror svenska folket väljer? Eller jurygrupperna?
Eller pengarna jag satsat på högoddsare?
Eller rent av vad mitt hjärta säger? Det är splittrat. Jag har ingen personlig favorit. Bara några halvdana.
Och just nu trallar jag mest på Timoteijs barnramsa "Kom".

Roligt intro

Sylvester Stalonne kallade Måns för Mens. Hihi...

Spännande i pressrummet

Nu är det fem minuter kvar. Laddad stämning i pressrummet. Kolla.

Kollega med bebis

Min kollega Daniel Åberg på TT Spektra missar årets final i Melodifestivalen. Han var ackrediterad men har fått en schlagerbebis. Grattis. Kolla här.

Slut på pressbiljetter

Vi hade 35 pressbiljetter att samsas om till dagens matinégenrep. Snålt tilltaget av SVT.
Där stod vi en bunt journalister utan biljetter som genast tog slut. I stället slussades vi upp i grupper på läktaren tillsammans med SVT:s pressmänniskor.
Annars brukar repet klockan två på lördagar vara en lugn tillställning utan kaos. Men inte i dag.
Står vi kanske inför en intressant final ändå? Jo, med tanke på ovissheten så klart.

Bästa schlagerlåten på dagis

Jag som sagt att Timoteij blir den största dagishitten i år. Här är några tvillingar som påstår annat.

Timoteij vinner

Det är ett förbannat snyggt shownummer Eric Saade har med vattenregnet som en åskknall på slutet.
Ska man nu tänka Eurovisionskick, vilket jag inte gillar, så kanske Eric Saade är rätt namn för upprättelse i Oslo.
Alla nummer är framförda i kväll. Nu ska jag sia. Jag tror som innan att vinnaren finns i schlagerskrälltrion Eric Saade, Anna Bergendahl och Timoteij.
Juryns röster blir avgörande. För folket ger... Anna Bergendahl sin röst?
Jag tror ändå Timoteij kvittrar med sångfågeln på lördag.

Björn Gustafsson kompar Salem?

Björn Gustafsson på piano bakom Salem Al Fakir? Mina kollegor påstår det.
Jag är inte lika säker på att det var han.
Däremot vet jag att komikern ska göra comeback i kväll.
Men inte när Salem lämnar pianot i sitt nummer va? Var det så?
Jo det verkar så enligt Tobbe Ek.
Tyvärr hann jag inte fota tillfället. Återkommer.

Peter Jöback mumsar äpple

De tidigare krystade artispresentationerna har finputsats något. Artisterna berättar nu om vad de sista de gör innan de går upp på scenen.

Väldigt bra inititaiv. Kanske taget från oss. Vi gjorde ett videoreportage i torsdags med vinkel på vad artisterna gör precis innan de ska upp på scenen.
Många djupa andetag. Några sjöng eller skrek. Men Peter Jöback åt ett äpple!? Bra för rösten påstår stjärnan.

Bra inslag att ha det i morgondagens sändning. Det skapar ännu mera nerv till sekunderna innan de ska sjunga, dessutom får man se ett liveklipp bakom scenen (som förra året) precis innan de ska sjunga.

Girlpower med Timoteij

Den trallande ramsan med Timoteij är verkligen smittande giftig. Jag tror tjejerna kan skrälla igen. Deras stompiga folkmusikdisco hamnar mitt i balladträsket som en skön Carolafläkt.

En slant på dem helt klart.

Jag tror det blir en stor dagisplåga. Min dotter Elsa kan redan refrängen i "Kom".

Det blåser om Darins nyheter

Darins smärtsamma ballad är stark. En bra öppnare trots allt. Nytt är att han satsat på tre gigantiska sjalar som blåser upp bakom honom. Men den mittersta strejkade lite på genrepet. Ett tecken på att Darin haltar och inte vinner?

Dolphs schlagerknock

Finalen i Globen öppnas med boxningstema. Till Survivors "Eye of the tiger" sjunger programledartrion och Dolph, som är tillbaka, presenterar artisterna som en eggande boxningsspeaker.

Snyggt intro. Nu börjar väl festen på riktigt. Med en ballad. Varför Darin först? Nåja.

Nu schlagerbloggas det

Provar en ny grej. Sitter i Globen som värsta Tobbe Ek på Aftonbladet och bloggar mellan stolsraderna.

Rätt trångt, oglamoröst men får en att känna sig märkvärdig.

Nu börjar genrepet. Ska försöka titta på det, också.

Malena Ernman bryter löfte

Undrar om vi ska kräva ett segerlöfte av finalartisterna inför lördagens drabbning i Globen? Tveksamheten infinner sig dock när jag blir påmind om att fjolårets vinnare inte infriade sitt löfte.
Det här lovade Malena Ernman nämligen TT Spektra om hon skulle vinna:
"Nakenchock på bästa sändningstid i barnprogram".

Någon som sett detta i "Bolibompa"?

Dolph är schlagerhotet

Han har jagat spår efter "hotet" mot Melodifestivalen i varje deltävlingen. Nu på lördag är han tillbaka livs levande i schlagerfesten.
Och som Hollywoodstjärnan stal showen i första deltävlingen i Örnsköldsvik så står det klart att Dolphs succé är största hotet mot Melodifestivalen.
Titta bara på min bloggenkät till höger.

Jobbar under jackan

Det här är jag i pressrummet i Globen. Nej, det är ingen burka. Nej, jag skäms inte för att jobba med schlager.
Jag lägger nämligen en prata till dagens videoreportage från artistpresskonferensen i Globen. Tanken med jackan är att skärma av lite ljud. Snygg portabel studio va?
Jag har gjort prator i trapphus, handikapptoaletter och mitt i efterfester. Så inget är för konstigt för mig.

Schlagerfebern stiger

Nu har jag packat schlagerväskan. I morgon börjar finalveckan på riktigt med artistpresskonferens i Globen och senare på kvällen både presskonferens med programledarna (Dolph is back) och invigningsfest på Stadshuset.
Nu kliver jag in i den rosa schlagerbubblan igen.

Toapapper är kul

Det är något magiskt med toalettpapper när Fanny och Ida får gå loss.

Här jobbar jag nu

På nya arbetsplatsen hos TT:s bildbyrå Scanpix.

Startordningen är viktig

Om man tittar på startordningen inför finalen i Melodifestivalen brukar vinnaren oftast hittas i den som öppnar eller sjunger sist.
Alltså Darin eller Eric Saade.
Lite märkligt att börja hela festen i Globen med en ballad som "You´re out of my life". Det strider mot alla normer gällande öppnare. Det ska vara en fartig, showig låt som kickar i gång hela tjottabalongen. En typ av låt som Darin normalt brukar framföra.
Kanske att Eric Saade skulle ha öppnat med sin "Manboy".
Näst sist startar Anna Bergendahl. Hennes "This is my life" toppar nedladdningslistan på I-tunes vilket de senaste åren varit en fingervisning om vem som tar hem sångfågeln.
Men min magkänsla säger mig att Timoteij, startnummer fyra, trots allt kvittrar högst och bäst på lördag.

I natt sov jag i tv-soffan

I natt sov jag på soffan. Inte för att vi grälat. Inte för Oscarsgalan.
Jo förresten, Oscarsgalan.
Jag hade tidiga morgonpasset på jobbet vilket innebär upp och hoppa vid klockan halv fem. Och just för att bevaka bildbyråernas rörliga material från Oscarsgalan i natt.
Men jag valde soffan mest för att få sova (vilket jag gjorde taskigt) och att kunna smita till arbetet så tyst som möjligt utan att ta vägen via den knarriga trappan ner från övervåningen och väcka hela huset.
Jag tror jag lyckades med både smygandet och Oscarsgalan. Här är mitt videoklipp hos Expressen.

Guldmedalj till pappa

I dag fick jag en guldmedalj av min dotter Elsa. "För att du är så duktig att dra och springa med oss på boben".

Hon har själv tillverkat medaljen av guldpapper. Guld till en påhittig dotter.

PM vet hur Vasaloppet går till

På Expressens kultursida hittade jag i dag en träffsäker skildring av Vasaloppet. Fenomenet och tjusningen beskrevs initierat av PM Nilsson som i dag åkte sitt sjunde Vasalopp. Han kom på plats 2151 med en tid på strax under sex timmar. Mycket imponerande för en kontorsråtta.
Krönikan är mycket läsvärd och prickar in i mycket känslorna för detta lopp såväl före som under och efteråt "årets lyckligaste stund".
Jag minns speciellt den tråkigt mentalt nedbrytande laddningen då man tidigt på morgonen släpar sig på bussarna från Mora för att färdas de nio milen till startplatsen i Sälen. Det finns inget mer tärande att sitta där, se och känna den sträcka man faktiskt ska åka på skidor bara någon timme senare. Det är en mördande bearbetning.
Men som sagt känslan efteråt är magiskt. Man är kungen. Stolt som en tupp och ruset slår allt.

Träbobar är kul

Mycket av det jag har fått uppleva som barn vill jag så klart föra vidare till mina barn. Ett av dem har förmedlats i vinter. Små små träbobar som man kan göra banor åt i snöhögarna.

Jag snickrade ihop mina egna som barn. Sågade och täljde samt lackade dem med morsans nagellack. Sedan var det tävlingar mellan bobarna ute. Jag hade kvalrejs, längdrekord och hoppbacke. Banorna var rena fantasibanor, till och med med tunnlar.

Alla resultat bokförde jag när jag väl gick in och förde statistik mellan bobarna.

Nu har jag tillverkad två träbobar åt Elsa. Hon har varit med att sandpappra och måla dem. Sedan "lånade" vi nagellack av frugan.

Och de fungerade bra i bobbanorna. Över förväntan. Och Elsa, tillsammans med bästisen Juliette, tyckte de var jätteroliga.

Det var för några veckor sedan. Nu tror jag att en av bobarna är borta. Och inte blev han bokförd heller - för statistiken har inte Elsa börjat med ännu.

Utjämnat i Globen

Då har Melodifestivalen liksom jag också fått jämställdhetsbonus...

Hård men fin skiddag

Jag stillade min Vasaloppsabstinens i dag. Skidade spontant på en golfbana i Söderort.
Otränad så var det ett slit dock i fint väder. Jag kämpade en mil med huvudet böjt i spåren som Harri Kirvesniemi och plågandes med blodsmak i munnen tog jag rygg på en åkare som höll hyggligt tempo.
Men den takten var för hög, för mig åtminstone med taskig kondis. Jag hängde dock med spåret runt men nu känns det som att jag får sota för det.
Tänk att man åkt så lite skidor i år med denna superba vinter. Kanske att man satsar på Vasaloppet nästa år. Köra vartannat år i så fall.
Men jag kommer att kliva upp i ottan i morgon, stel som en pinne och liggandes i tv-soffan se Vasaloppet på tv och vara rätt nöjd med det.

Sista mötet med TT Spektra

Jag har köpt saft och fikabröd till morgonmötet med Spektrareportrarna. Sista dagen på jobbet i dag. Alltså sista på arbetsplatsen vid Glashuset i Slussen. Nu packar vi flyttlådorna och flyttar videoverksamheten till Marieberg.

Känns sorgligt. Har jobbat med TT Spektra/TT sedan 1999. Nu ska jag lämna arbetskamraterna och en fantastisk arbetplats och sitta tillsammans med TT:s bildbyrå Scanpix i DN-skrapan på Kungsholmen.

Det blir nog bra det också. Det är bara det att ju äldre man blir desto mer känslig är man för uppbrott och rubbandet av rutiner. Nu försöker jag samla kraft och lära känna nya arbetskamrater med ett smajl.

Hembjuden till Plura och Mauro

Såg ni premiären av "Plura och Mauro" i TV 8 i går kväll? Ett mycket trevligt och avslappnat matprogram.
Jag gillar det rätt röriga och harmlösa anslaget, det blir charmerande på något sätt. Som att vara hembjuden hos Plura som står där i det varma köket som en nakenkock i bar överkropp och ölmage av rang.
Och sedan det frikostiga drickandet och glada gäster. I går Lena Philipsson och Håkan Hellström varav den senare blev rätt dragen.
Maten då? Blir sekundärt på något konstigt vis trots att det ger sken av att vara ett matprogram. Det är tugget i köket, de avväpnade gästerna och spontana musikjammandet som gör programmet.
Vi ses hemma hos Plura nästa torsdag då, ta med en flaska vin och gitarren.

Test av senaste skidtrenden

I går gjorde jag ett asroligt knäck i skidbacken. Sleddogs snowskates är kanske den senaste trenden. Det är enklast att beskriva det som att åka inlines eller skridskor på snön.
Jag träffade två åkare på Ekholmsnäsbacken på Lidingö (visste inte att det fanns backar där) och fick även själv testa. Här kommer man att kunna hyra sleddogs.
Det var enkelt för mig som åker skridskor och inlines. Sleddogsåkaren Richard Norén var imponerad.
Efter intervjun tog jag två åk själv utan kamera. Videoinslaget hittar du här hos SvD.
Det är häftigt med sleddogs. Man kommer nära backen och får en bra fartkänsla. Utrustningen är enkel. Bara att klampa på när du ska in i värmestugan.
Men om det kommer att slå i Sverige? Nja, lite skeptisk - men lycka till.

Så ska en skylt se ut

Den här slutvinjetten på mina videoinslag den kickar egot emellanåt. Skön syn.
Får mig att tänka på hur Prince alltid skrev på sina plattor "Produced, arranged, composed & performed by Prince & The Revolution".

Fem bästa låtarna

Har lite listabstinens nu. Det var länge sedan jag gjorde en lista.
Okej då, här är mina fem bästa låtar just nu:

1) Fall hard - Shout out louds
Svängigaste låten från nya skivan "Work". Man blir glad, som om av Cures "Friday I'm in love", sprider sig lyckorus från örat och ut i kroppen.
2) Bad romance - Lady Gaga
Vet den är äldst på listan, nästan uttjatad. Men så grym. RedOne får till sån tyngd i låten som är omöjlig att värja sig ifrån. Man vill faktiskt dansa nykter - med sina barn.
3) Run - Vampire Weekend
De har verkligen skapat ett helt eget sound i dagens megaflora av musik. Man vet direkt när det är Vampire weekend. Och här kan man också snacka om sväng. Jag vill springa till... Afrika.
4) Tonight - Mary J Blige
En sån groovy storstadsdjungelorgie. En bilåkarlåt att åka genom Stockholms tunnlar med. Varje natt.
5) The heart is a rebel - Moto Boy
Vackraste låten från den obotlige romantikerns störste riddare Oskar Humlebo.

Bubblare: Flera Mellolåtar som jag inte vågar lyfta upp på grund av min objektiva hållning inför bevakningen av årets Melodifestival.

Vårt snöras varnar andra

Våra bilder från snöraset hemma har blivit klippbilder i ett videoreportage från TT. Inslaget hos GP berättar om vad som gäller för husägare och deras hemförsäkringar.
Kanske vårt ras kan bidra med hjälp till andra - som en liten tröst i vår bedrövelse.

Nyckeln till nyckelglömska

Jag glömmer allt oftare nyckeln till jobbet. Ett tecken på stress, flyttångest eller rent av ett ålderstecken?

Ingen ersättning för snöraset

Vårt försäkringsbolag ersätter inte för skadorna snöraset i söndags orsakade oss. Det är mitt ansvar att skotta snön på taket. Bara om taket på grund av konstruktionsfel går sönder finns det ersättning att hämta.
Altanräcket räknas inte som byggnad. Hoppas att altandäcket hållt för bombardemanget i söndags. Annars får vi riva hela haket.
Sammanfattningsvis så skulle jag behövt gå upp på taket med livet som insats och skotta. Får bli till nästa vinter. Men då kommer det väl inte snöflinga på hela vintern.
Så här såg det ut i söndags eftermiddag:

Stafettpinne med sjukdomar

Jag tror fasiken att aldrig vår familj är fullt frisk. Alltid är någon krasslig. Just nu tar sig Ida åt örat. Ingen ro. Svårt att sova.
Förbaskad öroninflammation på gång?
Vardag hos Sääväläs. Måste tackla en förmodat jobbig natt. God natt!

Farväl till "Tonårsrummet"

Jag har börjat packa så smått. "Tonårsrummet", som jag kallar det, är min studiobunker på TT vid Slussen. Den ska upphöra.

Kiss- och U2-planscherna ska ner.

Hela Videoredaktionen ska flytta till DN-skrapan där TT:s bildbyrå Scanpix sitter. Och där ska nu också rörligt bild samlas från och med den 8 mars.

Tråkigt att bli av med eget rum. I "Tonårsrummet" har jag kunnat jobba ostört, dunka musik och ta in femton ljud- och bildkällor samtidigt.

Nu ska jag sitta i ett öppet kontorslandskap. Tror inte att de nya kollegorna vill höra Melodifestivalens låtar på högsta volym för att nästa stund mixa till E-type eller Vampire Weekend. Eller?

Stenmarks mössa het igen

OS-mössan i all ära. Men jag säger Stenmarksmössan.
Denna raritet fick pryda mitt huvud i dag. Jag visste att den fanns i gömmorna hemma och vad jag förstått på olika reportage om den heta OS-mössan, som alla vill ha eller virka själva, så har även Ingemar Stenmarks klassiska huvudbonad fått en boost.
Tydligen kan man få en tusenlapp på nätet för mössan. Jag kanske säljer. Någon som vill bjuda på den redan nu?