torsdag 30 november 2017

Tog tillbaka mitt Finland

Firade mitt Finland i går. På Kägelbanan på Söder.
Kändes märkligt men härligt med det finska sorlet innan konserten.
Sedan blev det mycket gamla finska örhängen som jag inte var med på riktigt. Önskar mina föräldrar hade matat på med någon kultur i barndomen, som finska landsplågor.
Nåja.
Det var mycket trevligt ändå. Stämningen bland den mestadels äldre publiken var god och spred ett vemodigt skimmer tillsammans med musiken som ändå tog mig till barndomens somrar i Uleåborg.
Med viss stolthet jag mindes dofter, scener och atmosfären.



Arrangör var Sveriges radios finska redaktion Sisuradio. Här ovan Popula-duon som annars leder galant fredagsunderhållning i radion. Trevligt att träffa rösterna Jasmin Lindberg och Erkki Kuronen i verkliga livet.
På scenen leddes galan av Marko ”Markoolio” Lehtosalo och Josefin Sundström.
Artister som Iiris Viljanen och Kristian Anttila sjöng duett.

YouTube Video


Och legenden Danny (inte Saucedo) äntrade scenen som Finlands Lasse Berghagen. 75-åringen ägde Kägelbanan.

YouTube Video


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 25 november 2017

Så mycket visa

Freda höjde lördagskvällen. Det blev sentimentalt. Vemodigt. Så mycket.
Men vad var att vänta av en dag med Tomas Andersson Wijs musik. Jag har inte varit någon vän av hans visor. Inte av innebörden utan mer av att det blir så tråkigt.
Däremot har Tomas egna tolkningar överraskat mest i årets ”Så mycket bättre”. Han har visat upp nya musikaliska sidor.
Men när han i sin tur ska tolkas så faller alla tillbaka till hans natur. Fint. Allvarsamt. Visst. Men tradigt.
Freda fyller någon extra funktion. Saknad av en röst. Uno Svenningsson lyfter ”Ett slag för dig” och knyter ihop säcken med Tomas häftiga berättelse som börjar med en tidig konsert med Freda. Och hur han då dissade Unos röst och position i bandet.
Nu slog Uno fast det med kraft. Han har en plats.

Ställningen: Anders Wendin 2, Sabina Dbumba 1, Tomas Andersson Wij 1, Icona Pop 1, Uno Svenningson 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 18 november 2017

Moneybrother investerar i Kikki

Krävdes lite tyngd. Lite hjärta. Gospel. Då satt den.
Med Moneybrother fick Kikki Danielsson tolkningar betydelsen hennes otroliga livshistoria krävde.
För det blev mycket karaoke tills Icona Pop kom. Men Anders Wendin satte näven i bordet med sin känslosamma ”Du ser mig inte längre”. Äntligen lite mening i tolkningen. Lite hjärta. Då blev det puls. Hjärtat slår för Kikki. Respekt.


Ställningen: Anders Wendin 2, Sabina Dbumba 1, Tomas Andersson Wij 1, Icona Pop 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 12 november 2017

Stort med småvinster

Små bäckar. Kommer inte så ofta. Men jag blir lika glad för det lilla. Varje gång.
Tjoho!




- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 11 november 2017

En Sabina av rang

Sabina Dbumba. Hörs ju på namnet. Hon är så mycket mer.
Varje gång hon sjunger och ställer sig framför bordet känns det som hon är en utländsk storstjärna på gästbesök i helsvenska ”Så mycket bättre”.
”Världsklass” som Idoljuryn tyvärr satt inflation på. ”Så är det bara” som Anders Bagge brukar säga.
Så snyggt hon tacklar Fredrik Kempe käck låt som ”Manboy” till något större, världsligare, sexigare och coolare. Med pondus, självsäkerhet och en imponerande trygghet levererar hon magi.
Välförtjänt bäst i kväll.

Ställningen: Sabina Dbumba 1, Anders Wendin 1, Tomas Andersson Wij 1, Icona Pop 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En titt i finska folksjälen

Jesus Perkele! Vilken krigsskildring.
I senaste filmatiseringen av finska klassikern ”Okänd soldat” känner du varje skottsalva i kroppen och kanske mest anspänningen över skottet som till slut kanske tar ditt liv.
Ett hjälteepos över det vanliga, men med extremt kärva finska män som satte landsplikten framför allt.
Men här finns också oviljan att infinna sig ledet för att överheten vill det. I synnerhet då Rokka spelad ypperligt av Eero Aho. Han låter sig inte ta en order hur som helst eller göra skillnad mellan herrar. Samtidigt är han Finlands spjutspets i fronten. Orädd, klipsk och rejäl. En finsk karlakarl, en urtyp.

Här finns också det då splittrade Finland som fick storhetsvansinne i fortsättningskriget. Infekterade läget som sitter rotat sedan inbördeskriget mellan vita och röda.

Även naturen får plats. Likt skotten känns varenda mygga, snöflinga och dyngan i skyttegravarna. Kryper in i en.

Liksom närvaron. Känns som man är med dem i varenda strid. Nära. Bakom ryggen försiktig kikandes över deras ryggar.
Riktigt intim film. Ett mästerverk.
Här finns mycket som river upp igenkännande finska rötter. Så visst är jag starkt färgad. Blir finskt berörd. Ärr som inte jag har men känner medlidande med. En finsk stolthet.

I Sverige har den kortare drygt två timmar långa internationella version premiär på bio 6 december.
Allt snyggt skildrat i regi av Aku Louhimies och baserad på Väinö Linnas roman från 1954.
Boken har filmatiserats två gånger tidigare. Den första från 1955 är för finnarna lite som Kalle Anka på julafton. Sedan 17 år tillbaka visas filmen på finsk tv varje 6 december (Finlands självständighets dag).
Kanske den nya filmen kan ersätta och bli en ny tradition. Det är den värd.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 9 november 2017

Vän av Bieber


Skäms inte för vad jag gillar. Men det är lite märkligt det här med Bieber.
Barnen mina säger att jag borde tagga ner. Till och med sänka ljudet.
Men jag är barnsligt förtjust i Justin Biebers ”Friends”. Älskar den. Inte tröttnat än.
Låten är enkel men effektiv slimmad elektro. Notera den snygga produktionen av BloodPop med extra trycket av basen i refrängen.
Nu har vi på TT till en kommande vinterfest möjlighet att lägga till favoritlåtar på Spotify. Det skulle kunna vara något på minnenas kavalkad med Prodigy, E-type eller Depeche Mode. Det blev en låt av Bieber. Vänner ni vet nu vilken.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Rullar ner i sjön


YouTube Video


Som sagt. Inga bromsar på rullskidor. Den här backen ner mot Albysjön vid Masmo ser inte vidare läskig ut på film. Men i verkligheten så är benen skakiga och du står som en fågelskrämma på rullisarna.
Däremot är benen skakiga på riktigt när du stakat uppför den. En riktig utmaning.




- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 4 november 2017

Anders säger Sabina

Att göra om en låt helt. Till oigenkännlig. Det måste kreddas.
Anders Wendins toktolkning av ”Kingdome come” var helfestlig. Som när Orup en säsong stuvade om Carolas ”Främling” till något helt nytt fantastiskt.
”Sabina säger” uppbackad av coola Viktor Brobacke tog oss till en intim rockklubb där alla plötsligt hejdlöst vill dansa loss. Helst med Sabina då.


Bäst hittills i ”Så mycket bättre”: Anders Wendin 1, Icona Pop 1, Tomas Andersson Wij 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 2 november 2017

Här var det hockeyfest





Skrikigt. Fula ord. Fulla gubbar.
Inget nytt under Scaniarinkens tak.
Elsas första hockeymatch var också spänning, stämning och böljande spel.
Riktigt tät stämning i fullsatta Axa Sport Center som ladan i Södertälje numera heter.
Fick nog henne att gilla hockey till slut. Och Leksand så klart.
Om inte mammans Brynästycke får fäste.
Leksand vann för övrigt en match på straffar efter förlängning mellan två formstarka lag. Någon vidare hockeyunderhållning var det inte. Men atmosfären smittade.
Och de fulla skrikiga gubbarna lugnade sig till slut. Pratade till och med nyanserat med mig och visade dottern att det finns lite vett där bakom också.

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone