Schlagerpinnen sticker ut

Inte så oväntat. Men pinnen sticker ut mest.
Vem hade egentligen trott något annat. Edward Bloms kuplett ”Livet på en pinne” får utsända att skratta, skaka på huvudet och kanske schlagerfans att slita sitt hår.
Melodifestivalen är här. Premiär i Karlstad i helgen.
Jag är här. Hemma i Stockholm.
Men blåser upp bubblan genom att lusläsa sociala medier och rapporterna från första lyssningen på artisthotellet.
Linus Brännström, TT:s reporter, messar ”Blom roligast. Kikki bäst. Resten typisk modern schlagerpop i lite olika kostymer”.
Då kör vi!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tung seedning

Seedningen klar. Startled 6 med en pjäxlängd.
2:50 skulle behövts putsas med 10 minuter för startled 5.
Det var tungt i Norrbärke Ski Marathon i Smedjebacken.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidor på snö - hemma

Hittade snö hemma i Smedjebacken. Blev ett lopp.
Fina spår men tungt med nysnö.
Kul köra en mara på fem kilometersspår men med 174 skidåkare, som ska köra åtta varv, slet på spåren. Det blev fladdrigt i spåret och gropiga stavfästen.
Men nöjd med tiden. Dryga timmen efter vinnaren.
Åkte till Norrbärke Ski Marathon utan tidskrav och ingen seedningshets. Men ändå satte pannbenet in. Trots att jag hade tänkt mig vila, snacka och dricka rejält. Nåja, ett rejält träningspass ändå.
Och snö.
Hemma i Stockholm igen. Barmark. Blir rullskidor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidrapport Ågesta

Åkte både golfslingan och skogssvängen i Ågesta söder om Farsta. Överraskad hur bra spåren ändå var med tanke på det tunna snötäcket i Stockholmsområdet.
På golfbanan slog det ibland genom men så länge det bara är gräs helt okej. Värre i skogen. Ta fulskidorna där. Ibland slog grus och sten igenom.
Stavfästet är oftast ner stumt mot marken. Mjukare än asfalt under rullskidpassen dock. Vissa partier kan stavspetsarna i skogen skvätta upp grus så se upp. Man får ibland lyfta på en benet eller ta ett kort jämfota hopp likt backhoppare.
Vill man vara säker på underlaget för sina finskidor får man i Söderort leta upp konstsnöspår i Saltsjöbaden, Rudan eller Lida. Alla är i gång.
Men som sagt bra överlag i Ågesta. Kommer att nötas snabbt upp då helgens armada stormar spåren.
Skynda er!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tvillinglek med tvillingar

För första gången har mina tvillingdöttrar lekt med varsin kompis på varsitt håll. Och det först vid åtta års ålder.
Vet inte varför det blivit så. Kanske för att det varit mest praktiskt att göra saker två och två. Jag menar vad ska den ena göra om den andra hittar på något.
Men det är bra för individen att göra något själv. Utvecklande.
Kanske var milstolpen en trevande öppnare för mer individuella lösningar.
Ska väl sägas, lite humor i det, att Ida och Fanny lekte med varsin tvillingkompis i klassen i dag. Haha, så var det med det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Motion med hörlurar - alltid

Jag tränar med hörlurar. Har alltid gjort. Inga konstigheter.
Nu ville man i en omröstning via podden ”Vasaloppet lagom” förbjuda det på tävling. Som i Vasaloppet.
Fattar ingenting. Att det skulle vara en säkerhetsrisk.
Jag har aldrig under mina år med hörlurar råkat ut för någon trafikförseelse eller inte hörsammat något för att jag har lurar i öronen. Har dem när jag cyklar, springer och åker skidor eller rullskidor. Jag har ljudvolymen så hög/låg att jag uppfattar ljud utifrån.
Tror att det är en generationsfråga. Många med mig tränar med hörlurar. Nu verkar dessutom ju större utrustning desto bättre ljud.
Jag använder iPhone-lurarna som jag tycker ger förvånansvärt bra ljud.
I lurarna får man egentid. Lyssna på min musik i fred. Gå igenom nya album. Njuta.
Visst får det en att glömma bort hur trött man är. Den kan även sporra en till att öka takten. Den ger mig också kilometertider med appen Runkeeper.
Jag har haft lurar i mina fem vasalopp. Lyssnat på sportradion och hört när eliten gått i mål medans jag har halva loppet kvar. Trots att Vasaloppet rekommenderar att inte ha det.
Så lurar tillhör min träningsutrustning.
På sistone har jag med stor behållning lyssnat på en podd, ”Vasaloppet lagom” men det kanske är förbjudet under träning?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Prickarna i taket

På boardingpasset kan det stå Saeaevaelae. Apropå mitt efternamn med rekordmånga ä:n.
Här är en bild från en ackreditering i Rio 2016.



Nu berättar min bror Niklas att han har en på jobbet som tangerar våra ä:n. Det finns tydligen en Määtälä (med reservation för stavningen) i Ludvika som tangerar vårt rekord.
Men om vi går efter våra barndomsnamn så vinner brorsan om vi räknar antalet prickar. Vårt gemensamma favoritband Mötley Crüe hade en uttalad fäbless för prickar. Rockbandets basist hette Nikki Sixx och som en hyllning till honom fick brorsan smeknamnet ”Nökkö”. Alltså Nökkö Säävälä. Det rockar!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Har du rekord i ä?

"Det måste vara rekord!"
Fick ett roligt läsarbrev i dag. Typ jag får aldrig läsar- eller tittarkontakt numera. Men den här personen uppmärksammade mitt efternamn och antalet ä:n jag har.
Först trodde jag att någon behagat skämta med mig men det verkar av på riktigt. Eller?
Jag svarade hen att jag brukar skämta om att mitt efternamn har världsrekord i ä:n men jag har inget belägg för att så är fallet i verkligheten. Jag har dock aldrig hittat någon med fler.
Hur som helst, kul att någon är imponerad av Säävälä.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemligt med First Aid Kit

Mitt livs första hemliga spelning. Blev sent inbjuden till att se First Aid Kit. Allt var superhemligt.
Jag trodde jag skulle behöva bära slöja eller maskera mig. Men jag överdriver.
Anvisningarna var ändå ”superhemligt”. Men det visade sig vara kollegor där och flera Facebookvänner. Så var det med det.



Platsen var Kägelbanan. Glest men intimt då man kunde gå nästan ända fram för att se bandet.
En timme blev det. De största låtarna samt några spår från kommande plattan ”Ruins”. Det låter bra. Mycket fint live. Ständiga spelandet har gjort dem så tajta och säkra. Förutom en sak. Mellansnacket är fortfarande lite valpigt. Lite nervöst. Synd. Men också en del av deras charm. Att de är oförstörda och jordnära trots all internationell framgång.
Skutten och headbangandet under ”The Lions roar” är också lite gulligt.
Men sedan kommer smockan. ”You are the problem here” känns rätt på hackan. Här finns attityden. Pondusen. Och långfingret.
Sedan är frågan vilken riktning nya skivan tar. Av det man hörde live så behåller man sin vinnande americanaformel. ”Problem” var bara ett sidospår eller aggression. Jag tycker det är kul att de visar bredd. Hade gärna sett mer rock.
Men när ”Fireworks” framförs skjuts euforiraketer. Det är så himmelskt vackert med syrrornas skönsång som flätas samman så vackert som ett matchande DNA.
Enligt uppgift var plattan klar redan för ett år sedan. Men skivbolaget väntade på rätt ”fönster” för att ge ut den. Nästa vecka öppnas den på vid gavel och ut strömmar ljuvliga toner mellan tålamodets ruiner. Som vi har längtat.

Här ett nytt spår som de framförde ”unplugged” och ställde sig bredvid mikrofonerna. Stort.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Träningens toppar och dalar

Lite dårskap. Att ge sig ut på rullskidor tidigt på morgonen, en lördag till råga på allt. Men jag satt ändå uppe och kollade finalen i juniorhockey-VM (Sverige förlorade mot Kanada med 3-1) och tänkte varför gå och lägga mig igen. Dra på rullisarna och ta det lugnt till jobbet.
Filmade en snutt här ovan från min Gopro.
Apropå min träning. Sedan Klarälvsloppet i höstas (nio mil på rullskidor) så har jag trappat ner. Slarvat, frossat, druckit och drabbats av en förkylning. Plötsligt stod vågen på över 90 pannor.
Så efter nyår har jag satt fart igen. Det har varit en tuff start på året. Känns som man bär på en kula runt midjan. Men målet är inte lika tydligt och motiverande under en sabbatsvinter från Vasaloppet.
I stället är det två saker som fått upp lusten igen. Eller kanske tre. Först viktkontrollen. Sedan podden "Vasaloppet lagom". Och för det tredje skidloppet Norrbärke Ski Maraton hemma i Smedjebacken. Skulle vara kul att köra det utan seedningshets. Bara för skojs skull och efter barmark i Stockholm få ett pass på snö.
I "Vasaloppet lagom" har det pratats om målsättning och att beskriva sina styrkor och svagheter. Och om jag då ska satsa på Medaljen (vinnartiden plus femtio procent) eller under sex timmar i Vasaloppet 2019 så skulle jag vilja lista dem så här.

Styrkor:
Karaktär. Tycker att jag har disciplin. Jag tar mig ut.
Pannben. Den är seg. Jag kämpar. Sliter. Envis.
Skadefri. Peppar peppar, jag har klarat mig bra genom åren utan allvarligare skador eller krämpor.
Bra tränad. Åren av träning har gett resultat. Jag är ändå 46 år och mår prima.
Armar. Har starka armar. Bra för stakning. Även om de oftast tar slut sista milen på Vasaloppet.
Teknik. Tror att jag besitter en hyfsad skidteknik. Men se nedan under "teknik" på svagheter.

Svagheter:
Lat. Jo, jag är stundom lite rädd för att ta i. Tränar ingen pulsträning, eller intervaller. Om inte tio minuter på stakmaskinen räknas eller innebandy med gubbarna på söndagar. Men jag drar mig generellt för att intervallträna för att det känns jobbigt, uppstyrt och svennigt. Jag vill bara spänna på mig utrustning och ut och köra. Dä ä bara å åk. Här finns något att vinna om jag stålsätter mig och letar upp maxträningar.
Kost. Tränar för att unna mig. Jag slukar snabbmat, läsk, öl och annan mat utan att tänka mig för. Oftast efter träning då det känns okej att gotta sig. Här finns också mycket att vinna fysiskt.
Ostrukturerad. Jag tränar inte efter ett program. Jag konditionstränar 3-5 gånger i veckan (löpning, cykling, rullskidor, skidor) och ett gympass. Men som sagt jag drar på mig löparskorna och drar ut på en milrunda. Det är allt. Här finns mycket att vinna om jag satte upp lite struktur och tanke på vad jag tränar.
Ensamvarg. Kör mitt eget rejs. Alltid. Gillar att dra ut och träna själv. Musik i lurarna och egentid. Har alltid haft svårare att träna ihop. Här finns fördelar om jag hookar upp med en bättre tränad motionär. Det skulle kunna sporra till stordåd. Men här kommer fegheten in, vill inte fajtas med någon annan. Vill soloköra. Men om jag ser över det och mot målet i Vasaloppet ska jag kunna samarbeta. Här finns tid att vinna.
Teknik. Om jag skulle be någon skidexpert titta på mig finns säkert en hel del att förbättra. Det är jag övertygad om. Här skulle man vinna mycket tid om jag tog kontakt med någon skidexpert eller tog en sådan kurs i fjällen.
Sjukdom. Åker alltid dit om barnen är sjuka. Trots influensavaccin. Lika säkert som att Vasaloppet går första söndagen i mars.

Vilka är era styrkor/svagheter i träningen?