Erik Helmersons andra roman "Den onödige mannen" är mycket bättre än debuten "Blixthalka".
Kanske beror det på ämnet. Mannen. Att min igenkänningsfaktor är extremt hög med Peter Håkansson i boken.
Eller så beror det på den andra mannen, Erik Helmerson. Att han utvecklats enormt.
Nåväl, den handlar om en journalist som fastnat i sin yrkesroll, han vet inte riktigt vad han vill och hans karriärtopp ligger år tillbaka i tiden. Äktenskapet har kallnat. Hans dotter nonchalerar honom.
Han är en medelklassman mitt i livet med mycket att fundera över.
Allt dras till sin spets när hans dotter utsätts för ett övergrepp i simhallen. Då börjar han agera på gott och ont. Mer vill jag inte berätta.
Men man känner igen sig i mycket. Så klart livsfrågorna men mest den mansroll som ältas i boken samt samvetskänslorna över att inte ingripa eller säga ifrån på jobbet eller ute på stan.
En tänkvärd skildring, rappt, roligt och intelligent skriven. En bok som inte är onödig.
