Varannan dag öl och vin. Varannan dag en mil i skogen.
Semestertider.
Så ser det ut.
Jag tränar för att svulla. Men under semester tar det gärna över. Särskilt rädd för övertaget är jag när den dagliga cykelmotionen en till jobbet försvinner.
Men jag glömmer samvetet lika fort som det vankas grillat och värdarna korkar upp rödvinet.
Jag har periodvis lätt spritångest. Speciellt på besök i Dalarna. Alla vill så klart bjuda på god mat och vin. Inte tackar man nej till sånt?
Inte jag. Den karaktären är rätt skör.
Ångesten är inte bara kopplad till motionen utan också alkishybris. Så fort jag druckit två kvällar i rad är jag gravt alkoholiserad. Även om det nu är löjligt små mängder vi pratar om. Och absolut ingen fylla.
Sån är lilla nojiga jag.
Nu har jag under sommaren satt press på mig själv genom att anmäla mig till Midnattsloppet i augusti. Det gör att jag måste ut och springa i semestertider. Och därmed ha det på mina axlar.
Nåja, som med allt annat dumt jag har för mig så är jag extremt medveten om dilemmat. En insikt som gärna uppförstoras och hårddras som en arbetsskada efter många år i journalistyrket. Och som människa borde jag också känna mig själv bättre än så.
I kväll har jag druckit ur två colaburkar till middag. Ångest över det också.
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
