Då är den läst. Boken om Zlatan. Höstens mest omtalade bok.
Två saker slår mig, kanske tre.
För det första vilken misär grabben växte upp i. Livet i Rosengård var tufft. Men så tufft. Ibland tomma kylskåp. Ständiga uppbrott till nya hem. Cykelstölderna. Buset.
Det andra är konflikterna. Man får som konflikträdd kallsvett, häftig andning och obehag av att läsa om Zlatans alla duster, både verbalt och fysiskt.
Jag minns själv hans ögon i mixade zonen i Amsterdam arena efter storförlusten mot Holland. Jag fick tunghäfta när jag utan större trängsel med andra reportrar hade chansen att ställa egna frågor. Skrev om det här. Jag skäms inte. Men nu när jag läser inlägget var det kanske inte så farligt ändå. Det är bara det att minnesbilden under läsandets gång växt till ett monster. Vill nog aldrig intervjua Zlatan. Det har blivit en fobi.
Det tredje är inblicken man får i rävspelet bakom transferköpen. Hur Zlatan och hans agent Mino Raiola spelar pokerspel med klubbarnas höjdare under förhandlingarna. Här krävs långt mer taktik än på fotbollsplanen och det verkar Zlatan besitta. Kanske att han efter karriären blir en cigarrökande spelaragent. Med stor framgång skulle jag tro.
Nu ska jag läsa Patrik Sjöbergs biografi. Är inne på sportböcker nu. Anar, eller vet, att Sjöbergs bok är skrämmande obekväm på ett helt annat plan än Zlatans.
- Använder Blogpress skickad från min hypersmarta iPhone
- Har du nyhetstips? Mejla mig på marko.saavala@tt.se
