Har de verkligen vunnit på chokladhjulet?

Jag har hört att det finns personer som får betalt för att gå runt på Gröna lund med stora chokladaskar för att man ska tro att de vunnit på chokladhjulet. Folk tänker "kan hon vinna så ska väl jag också kunna". Kan vara en skröna.

Vi undrade tills i går. Plötsligt händer det. Vårt sällskap på grönan vinner en jättelåda Bilar på en lyckosnurra. Det går att vinna.

Och plötsligt går vi omkring med en jättelåda som basunerar ut budskap till folk att köpa lotter till olika snurror. För vinna kan man ju alltid.

Spela mig hit och spela mig dit

Glömde lämna in både tips och lotto i går. Kollade raderna i DN. Hade inte vunnit något.
Vet inte om det är så bra för tänk vad man skulle gräma sig vid en eventuell storvinst. Nu vet jag att jag "sparade" 30 spänn i ospelade pengar vilket i sig är en "vinst".
Det blir en trisslott i dag. Skrapat är ju skrapat. Om jag inte släpper förbi den bakom mig i kön, som också ska köpa en trisslott, följer efter den och ser på när personen skrapar den lott jag skulle ha köpt. Och ingen vinst där för honom så "tjänar" jag 25 spänn till...

Hjärntvättad disco på gymmen

Varför kör alla gym i Stockholm med menlös aerobics-dunka-dunka-disco?
Jag har under två dagar testat gymmen Sats i Älvsjö och Fitness world i Segeltorp. Det är gratis att prova på så varför inte - för att eventuellt köpa ett träningskort till hösten. Om det nu inte vore för det hjärndöda pulserande dunkandet på gymmen. Vem har lagt det formatet? Måste det vara techno eller disco för att Svenne banan ska orka lyfta skrot?
För att inte tänka på de bullerskadade stackars receptionisterna som tvingas stå ut med dunkandet varje dag. Har de ett diskodunktillägg i sina kontrakt som plåster på såren?
Man skulle kunna varva dunket med någon annan musik. Jag skulle inte ha något emot att träna biceps till... Olle Ljungström... eller Broder Daniel.
På Sats i Älvsjö spelade man dock lugn musik i omklädningsrummet. Det var rätt skönt som kontrast att duscha till Carpenters stämningsfulla 70-tals hits.

Mammas gata blir ny

Nu har man rivit upp Smedjebackens sämsta gata. Den bergochdalbanelika Roths väg i Risingsbo. Min gata i Dalarna.
Gatan som pappa fortfarande bor kvar på. I går ringde han för ett glatt meddelade om att ny asfalt är på gång.
Gatan som förra sommaren resulterade i att jag och Elsa berättade om den bedrövliga vägen i ett reportage på Dalademokratens förstasida. Jag talade om dess betydelse för min uppväxt och hur sorgligt det är att se gatan i så uruselt skick efter alla år.
Nu borde man fira hemma i Risingsbo. Läge för en ny gatufest?

Ser ljust på dagisvardagen

Det är ingen gråt. Ingen ångest. Snarare tvärtom.
Elsa skolas in på sitt nya dagis. Jag som föräldraledig tar hand om det. Och det går så bra. Hon tjatar på morgonen att hon vill gå till dagis NU! Barn har ju överlag svårt att acceptera "senare" - allt sker i nuet - vilket är lite charmigt men svårt när man ska locka med något kul att se framemot.
Lämningen sker med puss och kram. Snabbt över till lek. Gå nu pappa.
Förra dagiset var det mycket gråt och man kände sig som man fått armen sågad av sig på vägen från dagiset. Jag tror det berodde på ett mindre tryggt dagis för Elsa. Samt en nu mognare och äldre dotter. Så det känns bra för oss föräldrar.
Nu är det bara på gränsen till gråt när det är dags att gå hem från dagis...