Strider för varma kläder

Det första kyliga morgonen är här. Hemma råder kalla kriget med femåringarna.
Vantar, mössor, fleece och överdragsbyxor är mina hemskheter.
Varje morgon denna vecka har jag en klädfajt.
Först mössvägran. Sedan vantkrig. Sedan fel på byxorna-protester.
Alltid med en gråtande envis flicka som snyftar hela vägen till dagis. Men hon fryser inte.
Det är inte alltid plagget i sig som är fel. Utan utseendet, färgen, mönstret eller någon annan detalj som motiverar ett veto.
I morse lade jag fram nio mössor åt en av småttingarna. Ingen dög.
Men den tionde, som vi efter mycket letande efter en "med rosor på" hittade blev plötsligt frälsningen.
Stressen på morgonen blir olidligt med dessa duster. Hur gör ni småbarnsföräldrar? Klarar ni er utan att tappa fattningen? Åker ni till klädaffären dagen efter och ber dem peka ut mössor som accepteras? Eller kör ni diktatorstilen? Demokrati? Mutor? Vita lögner?



- Posted using BlogPress from my iPhone

- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se

Förlorad i Kiss igen

Då kom man efter 30 år till botten med allt om Kiss.
Har under min förkylningsfas läst ut "Inget att förlora - Historien om Kiss 1972-1975" av Ken Sharp med Paul Stanley och Gene Simmons.
Mycket kände jag till från barndomens slukande av allt som skrevs om Kiss i Okej med mera.
Men det var en fascinerande läsning om hur länge och målmedvetet bandet slet i Nordamerikas alla avkrokar innan genombrottet kom med klassiska livedubbeln "Alive!".
Den råfokuserade målsättningen att bli stora rockstjärnor och affärstänket bakom den är både imponerande och manipulativt skrämmande.
Ta liveskivan "Alive!" till exempel. Det är inte raka och rena liveinspelningar från vägarna. I stället är den efterarbetat i studion med både sång och instrumentpåläggningar samt förstärkt hit och dit av både publikjubel och bomber.
En hel del naiva illusioner, och upphöjda barndomsminnen, kan gå förlorade när du läser denna bok. Men på det stora hela en imponerande resa.
Och den får dig att åter lyssna på gamla Kiss och överväga ett nytt köp av en Kiss-tröja.

PS: Tack till Carl Cato som skänkte boken till mig.


- Posted using BlogPress from my iPad

Slöa bästa kurering

Värmen från brasan, blåbärssoppa, en bok, "Vikings", "Seven wonders of the industrial world" och tv-soffan.
Förkylningens bästa sida. Att inte lyfta ett finger på hela dagen.
Man orkar dessutom hänga kvar i eftertexterna på "Vikings" och upptäcker ballaste namnet.




- Posted using BlogPress from my iPhone

- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se

Förkylt var det här

Råsaft med apelsin, kiwi och ingefära. Blåbärssoppa. Vatten.
Jag tar upp fajten.
För det kryper i kroppen. Höstens första förkylning nästlar sig in i min kropp. Jag hatar det.
Både jobb och träning får lida. Särskilt frustrerande är det en Vasaloppsvinter. Men långt kvar. Kan ge mig sjutton på en sväng till. Ska dock ta en influensaspruta i år.
Snörvel och host.
Men jag hoppas att jag lärt mig lyssna mer på min kropp. För tio år sedan hade jag inte stannat hemma för att kurera mig.
Nu gör jag det. Inte bara för min skull utan också andras.
Hoppas jag kommer ut på andra sidan. Som nytänd och sugen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Tejpat tuttrauma

Jag har skapat ett barndomstrauma. Med mina "tuttar".
Ida råkade se att jag inför Stockholms halvmara tejpade mina bröstvårtor så att de inte skulle skava mot tröjan.
Med skräckblandad förtjusning åsåg hon detta.
Nu inför varje gång jag ska ut och träna tittar hon på mig med blicken i brösthöjd och frågar "har du tejp på brösten, pappa?".
Nej, säger jag.
Jaha, säger hon med ett uttryck av lättnad men kanske också besvikelse.
Hur ska detta sluta?


- Posted using BlogPress from my iPad