Tvillingpappa och videoredaktör på TT Nyhetsbyrån. Det beskriver mixen här på bloggen. Här varvas privata tankar och händelser (har tre barn inklusive tvillingar) med upplevelser genom jobbet.
lördag 3 augusti 2019
Sommaren i bilder
måndag 22 juli 2019
Kämpa för konditionen
Vinylen och kärleken
Nålen på skivan. En underbar hyllning till vinylen och kärleken. Min sommarläsning har gett mig musikupplevelser av rang.
Detta tack vare ”Frank, kärleken och skivbutiken” av Rachel Joyce (som också skrivit den fina ”Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd”).
Det är fantastisk svängig kärlekshistoria mellan Frank och Ilse, om hur musik förenar och berör. Musiken som det berättas om går att lyssna på med en tillhörande Spotifylista vilket tar läsningen till en ny nivå. Jag kan tänka mig romanen som en perfekt ljudbok om bara musiken fick läggas till. Eller som ett klockrent sommarprat i radion.
Boken får en att vilja damma av sin vinyl och plocka fram skivspelaren igen. Att spela upp sina gamla godingar för barnen och berätta en anekdot om hur musiken berörde mig som ung. Kanske om ett flammande kärleksrus. Den effekten har den.
måndag 17 juni 2019
Är fotbollen för alla?
Är fotbollen fortfarande homofobisk och ojämställd? Under Hudik Cup i helgen överhörde jag unga pojkar vid några tillfällen säga "är du bög eller?" "du är väl ingen bög?" och så vidare. En väldigt grabbig jargong där förmodligen ingen vågade vara gay eller ta ställning för det.
En av våra flickor missade tacka en motståndarspelare efter match och blir kallad "horunge".
På anslagstavlan i gymnasieskolan där flera lag var förlagda under turneringen har någon lagt om plastbokstäverna med texten "gay porn masters". Med de få bokstäver som fanns tyder på viss intelligens ändå. Men ingen närmare eftertanke. Roligt och häftigt tyckte man uppenbarligen och det bästa man kunde komma på.
Jag har hört ledare i min klubb säga till sina flicklag "har ni syjunta där borta?" när det pratats för mycket. Vilken generationen tilltalar de egentligen och vilken tidsanda lever de i eftersom dagens tjejer knappt vet hur man syr.
Har också hört någon ledare ropa "släpp handväskan" åt tjejer som enligt tränaren spelat för slött. Var är genustänket?
Flera tråkiga sidor av fotbollen som vi måste jobba bort.
Sedan finns den andra sidan där jag och tjejerna i dotterns lag har en fantastisk sammanhållning och laganda utan trakasserier eller homofobiska uttryck. Men man blir ledsen när det poppar upp så chockerande tydligt. Har vi inte kommit längre trots allt?
Tillägg: Vi ledare i Stuvsta agerade i fallet "horunge". Detta var oacceptabelt. Vi tog genast kontakt med motståndartränaren. "Suck" sade han. Det hade tydligen varit incidenter med spelaren förut. Han tackade oss. Viktig att vi alla reagerar. Annars blir det här normalitet och problemet än större.













