Det var tinnitushöga skrik, mobilkameror i luften, tonårsflickor och några som hyperventilerade av idolens närvaro. Beatleshysterin på 60-talet kan slänga sig i väggen.
Ni skulle sett Johan Palm på Drottninggatan i går. Vi gjorde ett knäck på idolen, se den hos GP här, när han valde att spela in videon till sin debutsingel "Emma-Lee" mitt ibland fansen.
Jag förstår inte hysterin för pojkspolingen. Det blir liksom en slags otäck masspsykos när tjejerna sätter i gång och skriker. Läskigt.
Kan man inte i stället visa sin uppskattning med ett litet försynt rop som "Heja Johan, friskt humör"?
