Vilken känslomässig resa. En oväntad tittarsuccé för mig. Jag gillade verkligen tredelade dramaserien "Familjen Babajou" i SVT avslutades i går kväll (se sista avsnittet på SVT Play).
Visserligen har jag otroligt svårt att numera bearbeta inslag där barn far illa. Speciellt andra avsnittet av serien var en plågsam del att ta sig igenom där jag under pedofilsnubbens entré var ytterst ytterst nära att stänga av.
Men serien har berört mig på alla plan. Det är snyggt klipp, bra uppsättning skådisar, humor, nostalgisk musik (Kiss-delen i andra avsnittet som höjdare) och en cool skildring av tidsandan på 80-talet.
Och tårarna var ostoppbara i går kväll, trots att jag hatar att lipa i tv-soffan eller biosalongen inför andra, när barnen tog farväl på riktigt av sin far som lämnade familjen för ett eget liv i Afrika.
Dramaserien är en delvis självbiologisk berättelse av regissören Baker Karim. Jag ser gärna mer av honom.
