Att vara sjuk själv är mycket jävligare som förälder. Trots att man kanske är sängliggande stora delar av dagen så finns ljuden eller påhälsningarna där. Man kan inte slappna av som förr i tysthet och full egocentrism.
Det går inte att avskärma sig. Det har varit fyra hemska dagar med halsont, feber, illamående, orkeslöshet och huvudvärk samt i dag ett humör från helvetet.
Men en sak har jag noterat i min sjukdomstillvaro. Återigen slås jag av vilken klippa min fru är. Hon har dragit hela lasset själv under dessa dagar. Tagit hand om tre barn, dragit barnvagn och bob, hämtat ved, tagit emot gäster, lagat mat, diskat, tvättat och städat.
Utan henne skulle hela vår tillvaro haverera.
Puss älskling.
