I kväll jobbar jag på skivbolagens firmafest, Grammisgalan.
För första gången på flera år sänds inte evenemanget på tv (okej då visserligen webbtv genom Aftonbladet). Men ändå ser jag giganten, tv-producenten Henrik von Zweigbergk domptera i Münchenbryggeriet som allt var som vanligt.
Men allt är inte som vanligt. Det är struligt. För när tv inte sänder faller all organisation. Det brukar vara så när inte tv-produktionen tar över. Har fått höra om kaotiska förhållanden, för oss journalister, de åren då galan inte tv-sändes. Saknad av uppkopplingar, ström och kraftiga förseningar.
Klockan halv tio i dag kom det ett mejl från Grammisgalans pressansvariga. Ackrediteringen är tidigarelagd. Röda mattan som ursprungligen var tänkt utomhus är flyttat inomhus, och på en annan tid.
Jag får ont i magen och ser framför mig en sen kväll med förseningar och oklarheter. Bara vi får prata med vinnarna, i tid.
Det är väldigt mörkt här. Inte så glamoröst. Som en firmafest på TT.
