Voi perkele vad väl Markus Krunegård förvaltat sin finska. Blev varse det under gårdagens premiär av den eminenta musikserien "Dom kallar oss artister" i SVT.
Halvfinnen Markus pratade flytande med kompisar och sin mamma på ett sätt som imponerade och gjorde mig avundsjuk. Varför tog inte jag bättre hand om min finska som jag hade gratis genom blodet.
Istället valde jag försvenskning, pratar svenska med mina föräldrar och min bror, medans min finska stadigt fallit i glömska. Sorgligt och något jag ångrar bittert.
Ibland kommer den till pass i mitt jobb vid någon finsk massaker och jag som måste översätta vittnesrapporter. Eller när det är Eurovision och jag faktiskt kan göra intervjuer på stapplande finska och sälja spektaklet till finska bildbyrån Lehtikuva.
Men den skulle kunna vara så mycket bättre. Så mycket mer levande och naturlig. Som Markus Krunegårds svada...
