Jag kommer att bli den där jobbigt pinsamma pappan när flickorna blir större. Jag börjar ana det.
För nu går det bra att spexa eller att tilltala Elsas kompisar med romerska namn (Juliette blir Juliettius, Leonard blir Leonardius) utan att det känns fel - snarare som en stor stämningshöjare. Men det kommer inte att fortsätta så.
Det kommer dagar då ett utspel av mig kommer att följas av en suck och "men pappaaaa sluta nu". Jag känner det på mig.
Men hellre det än en stel och träig pappa utan någon som helst karisma. Att vara en pinsam förälder kommer man nog att vara vilket som. Men jag jobbar gärna lite extra på det...
