Är inne i en tung period. Tung motivationsmässigt. Snön finns där men var är tiden och som sagt motivationen. I dag var jag ledig på grund av att jag jobbat helg.
Motigt tog jag mig ut i spåren. Motigt tog jag mig fram i spåren.
Men ett tungt Vasaloppspass krävdes i ospårade spår med stavar som sjönk ner i halvmeter djupa kvicksands svampiga hål och smöriga spår med risk för vrickade fotleder.
Tungt, segt och inget glid. Inget fick man gratis då utförslöpor brukar vara skidåknings skönaste stunder för en utmattad kropp att ta igen sig på.
Men för alla eventualiteter var det värt det. Skillnaden mot Vasaloppet är att oavsett snöfall kommer jag alltid ha uppkörda leder av minst 9 000 skidlöpare i fäders spår före mig.
