Kaj Kindvall har bjudit mig på saffransbullar. Han brukar ha en saffranskaka med sig till jobbet när han fyller år.
Men i år fick personalen på Radiohuset i Norrköping vänta på den.
Det blev bullar till journalisterna först. Vi på TT åkte ner till radiolegendaren den 8 december i år. En dag före hans 61 årsdag. En kollega kom med förmaningar om att jag skulle sansa mig. Han ville inte se mig be om autografer eller gå ner på knä och dyrka idolen.
Jag föreslog för mina kollegor i bilen att vi på vägen borde köpa en blomsterkvast i Södertälje. Men blev nedröstad.
Jag höll mig väl sansad i Norrköping. Okej då, ett idolkort. Men bedyrande, om inte min kärlek, så i alla fall betydelsen för mina tonår och mina prator (har jämförts med Kaj Kindvall). Tonåren då jag satt klistrad vid radion varje lördag. Jag hade till och med en "Tracks"-pärm där jag under tio års tid noterade varje lista och förde egen statistik. Jag var en popnörd.
Därför var det extra stort att möta Kaj Kindvall. Han gör inte så mycket väsen av sig. En snäll farbror som gillar musik väldigt mycket. Han låter rösten tala.
Vi lade ut bombmattor med frågor och hade några mysiga timmar med honom i Radiohuset. Här är videoklippet.
Lite chockerande för mig som röstade på "Tracks" in i det sista att det fanns en åldersgräns. Minns nu inte i mitt chocktillstånd var den låg men tror att han myntade 35 plus någonting. Eller 39. Puh.
Så därmed är det lika bra att lägga ner listprogrammet. Vila i frid. Utan min röst inget "Tracks".
OBS! Den 5 februari sänds det allra sista programmet i P3.
