Jag är ingen fena i vattnet. Aldrig varit.
Hittar inte heller riktigt min plats i simhallen. I motionsbanorna bromsas man upp av långsamt guppade gamla valar. I snabbsimsbanan är jag i vägen för frisimmarna. Men jag väljer oftast den banan ändå med mitt stressade bröstsim och släpper förbi eller väntar de snabba torpederna efter mig.
Jag önskar jag kunde kråla. Det finns vuxenkurs för sånt. Om inte annat för att ge sig på Vansbrosimmet.
Men simsättet verkar så obehagligt. Mest spenderar du tid under ytan och sippar efter luft då och då som en säl. Jag är obekväm med det. Hellre har näsan ovanför ytan så mycket det går. Kan man kråla med huvudet högt? Ser nog för jävligt ut och ineffektivt.
Äldsta tjejen Elsa är nu inne på sin andra intensivvecka. Gör imponerande framsteg, eller heter det simtag. Redan simmar hon några meter i den stora bassängen.
När hon i framtiden ska lära sig frisim hoppar jag också i.
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
