I går kväll gjorde Salem al Fakir sin enda spelning i sommar.
På den magiska arenan Dalhalla utanför Rättvik. Tillsammans med Gävle symfoniorkester och gästartisterna September och Oskar Linnros.
Det blev en finfin musikalisk afton. Härligt med det tryck en symfoni kan skapa.
Salem är dock ringrostig. Fast på ett roligt sätt. I de spontana mellansnacken. Här dribblar han gång på gång bort sig själv. Mellansnack som inte lär komma med på dvd-utgåvan. Men det ses på läktarna enbart som underhållande charmigt. Han är en tankspridd kreativ musikprofessor mitt i sitt konstnärliga kaos. Kan bara ge respekt.
Som när han gång på gång ropas in för extranummer. Och avslutar det hela med ett totalt orepat parti ensam på piano, "hur går refrängen" frågan han bandmedlemmarna, som efter några trevande försök tar sig.
Vi ler hela vägen hem genom ett regntugnt Dalarna.
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
