Känner mig scizo och utpumpad. Att vara ensam pappa hemma med två tvååringar, en sexåring och tonårskusin, alla flickor, är påfrestande.
Värst är kollen på Ida och Fanny. Tvillingar som gärna drar på egna utflykter, har egna vitt skilda önskemål eller som ibland full konflikt med samma mål.
Det här stresshanteringen sätts på prov. Jag har alltid ansett mig ha en hög tolerans. Men perkele när de sätter i gång och drar i mig båda två, gråter eller skriker, kräver auktoritär och korrekt handling utan att dra upp det i ett utskott - då kan jag stundom bli helt låst.
Just gråt gör mig oerhört plågad och irriterad. Det skär i mig. Jag fixar inte det.
Då hittar jag inte fram till lysande lösningar. Har upptäckt att gråt ger mig allergi känslomässigt. Måste vara det hårda finnblodet i mig?
Men när allt i hemmet rullar, man har koll på läget och alla följer de klubbade besluten är det så klart kul att vara tuppen i hönsgården.
Men vad vi längtar efter vår sköna höna...
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
