Jag vinkar farväl till min fru på farstukvisten med förklädet på.
Jag har åter iklätt mig rollen som hemmapappa. En månads ledighet till. Men nu ensam hemma med barnen medans frugan jobbar.
Får anse mig vara den moderna jämställda mannen. Den som förlorat all manlighet och karla-karlstag och blir nervös så fort det ska skruvas upp en hylla eller bytas vindrutetorkare på bilen.
Må så vara. Jag trivs då förbaskat bra här hemma. Även om markservicen är min svagaste jämställdhetspunkt, frugan sätter i gång tvättmaskinen innan jobbet - jag hänger upp den på tork.
Kan man så stanna hemma med barnen. Oavsett kön. Förstår inte varför det måste vara så konstigt.
