Den är mäktig. Ett mirakel.
Kärleken, ja.
Men jag tänker på "Mirakel". Låten som skakar schlagervärlden. Låten som gått till final. Röstats fram av svenska folket.
Men en Björn Ranelid som mobbas på nätet. Som dissas av artisterna. Som tröttnat.
Han ska hyllas för att han så rakryggad och ärligt gått in i och genomlider schlageräventyret. Med sitt fantastiska orerande. Ställer upp för alla.
Åter till låten. Den är häftig i sig. Budskapen som Ranelid mejslar fram till eurotechnobeatsen är som en inspirerande predikant på ett väckelsemöte. Bort med mobbning - låt kärleken blomma. Enda invändningen mot låten är att den kunde varit tyngre, mer dynamisk och tajtare, en del pauseringar sitter lika illa som broöppning vid Danvikstull i rusningtid.
Jag får ständigt gå i försvarsställning för att jag gillar låten. Men det är inget mot det Ranelid tvingas gå igenom. Tyck gärna men gör det med uttryck av värdighet och respekt, som Ranelid skulle ha vägt orden.
"Mirakel" tillhör mina topp tre favoriter i Globen. Och på medaljplats kan han mycket väl hamna. Men den största bragden har han redan gjort. Vinsten i Leksand var ett mirakel.
Stå upp Ranelid. Var stolt. All kärlek.
- Bloggar med BlogPress från min supersmarta telefon.
- Har du nyhetstips? Mejla mig på marko.saavala@tt.se
