Jag hatar ballonger. Barnen älskar dem.
De smäller så förbaskat högt. Och jag är skotträdd.
Så medans småttingarna rider, biter och klöser på dem är jag känslomässigt liggandes i fosterställning hållandes för öronen väntandes på den fruktansvärda smällen, som aldrig kommer. Den tickande bomben är horribel för sinnena.
Jag skulle behöva ballongterapi.
- Bloggar med BlogPress från min supersmarta telefon.
- Har du nyhetstips? Mejla mig på marko.saavala@tt.se
