Ibland flyger man inte. Allt är motigt. Hela världen mot en. Minsta lilla anmärkning är ett nederlag.
Ingen hör en, ingen ser en. Slit och släp men ingen avlastning.
Kan det vara det sociala medieknarket? En dålig natt med morgonpass? Det ständiga prestationskravet? Den moderna människan? Eller bara en surgubbes grubblerier?
Ibland finns det bara ingen luft under vingarna. Det är okej. I morgon är det kanske uppåtvindar. Svänger gör det alltid.
