Har cykelpendlat till jobbet stora delar av året under 20 års tid. Råkat ut för mängder av incidenter, varje vecka. Det har handlat om hastiga undanmanövrar, tvärnitar, halka, punkteringar, kedjehaveri och förare som inte sett en.
Men den 15 december råkade jag ut för en "trafikolycka". Körde rätt in i en hastigt öppnad bildörr på Ringvägen vid Zinkensdamm. Dörren träffade mig över halsen, axeln och magen. Jag studsade tillbaka på gatan. Vred mig i plågor.
Skåpbilskillen var ångerfull. Hjälpte mig av gatan efter en god stund då jag fattade att jag låg på en bilväg. Kunde inte bli arg på honom. Tjänade väl inget till.
Det gick så otroligt fort. Hann inte reagera förrän jag låg i backen.
Hade tur i oturen. Kollisionen med bildörren kunde ju ha träffat mot ansiktet, spetsat mig eller resulterat i benbrott. Nu blev jag öm i nacke och axel. Mörbultat och överkörd. En kyss på halsen där mina hörlurar kom i kläm och gick sönder. Cykeln fick sig en smäll över styret med böjda handtag men de gick att bända tillbaka.
Jag är fortfarande stel i nacken, lite öm i axeln. Har börjat träna igen. Dock fick rullskidandet stå över i några veckor. Testade två mil igår, blev lite styv i nacken (som man säger i Finland), men det rullar.
Numera passerar jag bilar i innerstan på behörigt avstånd. Med nya lurar.
