I dag fyller min stumpis hela tre år. Men dagen som treåring har börjat tufft för Elsa. Vi har under våren kommit överens om att vi på födelsedagen skickar alla hennes kära nappar till napptomten. Så får hon i gengäld presenter av jultomten vid jul.
Vi lade i morse napparna i ett vadderat kuvert adresserat Napptomten i Lappland. Vi ritade gosefavoriten Nasse samt en stor napp på kuvertet. Högtidligt och lite sorgset gick vi till vår brevlåda för att posta och ta farväl. Det gick samsat och bra till.
Men efter ett litet fall en halvtimme senare kom första illtjutandet trånandet efter en napp. Så fort en motgång, trötthet eller nattning står på tur har nappen funnits där. Som treåring gör den inte det längre. Och det är tufft.
Allt för tufft undrar en förälder med samvetskval?
