En tuff vår konditionsmässigt. Det skvallrar resultatet från stegtävlingen som avslutades i fredags. Jag blev bland de sista i mitt jobblag TT Steget före.
Det har snarare varit steget efter hela våren med ryggont, förkylning, hosta, allergi, husbestyr, vedhuggning, öl, hockey-VM, barnpassning, matfrossa, fel skor och annat.
Men jag tycker med tanke på de steg jag tog en vecka nere i Belgrad i maj så borde jag på grund av slitna miljöer, bilavgaser, värmen och cigarettförgiftning fått räkna 1,5 steg på varje steg jag tog...
Det hade känts bättre för mig.
Nu sätter jag stegräknaren på min dotter Elsa för att med spänning se hur många steg hon tar på dagarna på sina pigga små ben...
