Att bli förälder och uppfostra sina barn innebär att man går tillbaka till sin egen uppväxt. Men minnena av den, och många andra småbarnsföräldrar jag pratat med, är att man inte gjorde så mycket aktiviteter. Åtminstone är minnet så.
Det var inga bokstunder på biblioteket, cirkus, bio, konserter och restauranger. Men visst om jag tänker på min uppväxt i en liten håla som Smedjebacken så har den ett visst begränsat utbud av sånt. I stället, nu när jag ser tillbaka, så var vi oerhört lyckligt skattade till en trygg och lugn uppväxt på lugna villagatan (Roths väg). Det var nära till natur, sportlekar och kompisar. Men framför allt väldigt tryggt. Och vi åkte till sommarland i Skara och i Leksand, gjorde bad- och fiskeresor. Dessutom varje sommar en resa till Finland. Och stackars våra föräldrar när jag och lillebror rök ihop i baksätet.
Den nya generationen med mig har präglats av alla sina måsten och vad som är rätt eller fel i barnuppfostran. Vi skolas genom dagstidningar, magasin, böcker, internet och tv i ämnet. Allt är så utstuderat.
Men vi är en generation som gärna släpar med våra ungar på restauranger, konserter och, jag ser det ibland i Stockholm, även krogen. Vi vill ha med dem på allt. Så var det kanske inte förr.
Men låt barnen först och främst få trygghet och arbetsro. Utan en massa stress som de ändå får häcken full av en dag.
