Hugga ved är inte bara fysiskt. Det rensar och skingrar tankarna också.Att klyva ved är inte bara att hugga på. Nåja, ibland när man inne i ett bra stim, och har bra torra klabbar utan kvistar. Annars är det ett fascinerande hantverk där det gäller att grunda bra med ett par öppnande hugg. "Läsa" mönstren och trädbiten för att klyva den med maximalt minst hugg. Vända och vrida. Och hugga.
Men allt är inte logiskt. Och ser inte ut som förra gången. En liten kvistig jäkel kan vara omöjlig ena gången för att nästa gång gå itu på första.
Samtidigt kan det vara en tävling. Speciellt när grannpojken Hannes kommer förbi och säger "vad dålig du är".
Är du arg kan det vara ett bra ventilationsverktyg. Men också farligt. En sving som missar kan vara ödesdiger. Trötta armar ökar riskerna.
Det är också en utmaning att köpa in ett lass okluven ved och sätta upp mål. Men allt eftersom vedhögen minskar börjar man tänka på vad ska jag göra sedan? Ha ett nytt projekt på gång annars kan det bli som för ett fotbollsproffs efter karriären - tomt.
Så nästa gång du ser en vedhuggande man så är han inte bara macho - han är en tänkande Einstein också.
