Familjens (fusk)hjälte är jag

När jag kom hem från jobbet i dag efter att ha avverkat en jobbhelg möttes jag av en fantastisk jättekram av alla tre döttrarna samtidigt, en sån där som Teletubbies gör för jämnan.
Det känns det som om jag kommer hem och stjäl hela föreställningen från frugan.
Jag är hjälten i familjen. Den oförtjänta hjälten. När det egentligen är hon som är hjältinnan.
Barnen lever upp i ett lyckorus som om världens roligaste, coolaste och inspirerande person dyker upp i form av mig.
Här har de dragits med sin mamma hela helgen och som borde vara deras närmaste, och deras hjältinna. Men jag kommer hem och stjäl all kärlek och uppmärksamhet.
Bara för att de kanske tröttnat på den ständigt närvarande mamman eller de tuffa förmaningar hon tvingas konfrontera dem med för att få vardagen att gå ihop.
Jag bara kommer in och tar det godaste av dem. Själv glad och upprymd så klart. Utan att ha haft konflikter med dem under dagen. Utan att ha ställt krav. Utan att brottats på dem kläder på morgonen eller när de ska ut.
Jag bara kommer in och tar.
Men det är klart. Vänd på det. Att jag skulle komma hem och reda ut en massa gammalt groll varje dag. Att få agera som huset domare med ständiga rättegångar - "vet du vad Ida gjorde i dag? Du borde ta ett allvarligt snack med henne".
Då är jag nog hellre den fuskande hjälten...

Lägg ner "Robinson" nu

I går korades Hans Brettschneider från Skellefteå till Robinsonvinnare. Måste ärligt, som gammal Robinsonfantast, säga att jag sporadiskt utan något större engagemang följt årets säsong i TV4.

Det har varit så tröttsamt att se konflikterna och spelet. Det är efter alla år av det som brukade vara den finaste av dokusåpor så utstuderat hur man ska föra sig i Robinson. Det blir så lågt med alla pakter och falskspel så att man kräks.

Det finns ingen jag kan sympatisera med. Ingen helylleperson. Inget hopp för mänskligheten.

Visst det är ett spel. Men släpp det när ni kommer hem då. Det är så tragiskt att se Anders Sjöström fortsätta påhoppen på vinnaren (kolla här i Expressen tv) när han igår gav sig ut på en egen efterfest, dit vinnaren inte var bjuden.

Inte ens TV4 hade ordnat en sedvanlig officiell segerfest. Säger väl allt.

Hans Brettschneider går till tv-historien som den sista Robinsonvinnaren. Låga tittarsiffror, dyr produktion, trista deltagare och dålig press är faktorer som gör att TV4 borde dödförklara Robinson en gång för alla.

Schlaget om ordet "schlager"

Pressen har under sina traditionsenliga schlagerluncher med SVT:s Melodifestivalansvariga i höst fått höra att de ogillar schlager. Alltså ordet "schlager".
Inte använda det ordet har SVT bett oss om, eller snarare känns det som utfärdat bannor om. Deras motiv är att schlager står för en gammal inskränkt musikgenre. Melodifestivalen är ändå en tävling där både hårdrock, pop och rap framförs (tillsammans med en och annan klassisk schlager). Det är en musiktävling och ska därmed inte kallas för "schlager".
De tycker vi ska använda "Mello" eller "Melodifestivalen" i större utsträckning i stället.
Därför är det så roligt att se hur Expressen envist fortsätter att kalla Sveriges största musiktävling för "schlager-SM".
Som den vinjett som pryder dagens artikel om Anders Ekborg som sjöng nationalsången i Fjällräven Center inför en Modo-match. Observera rubriken "Ekborg schlagerladdar med Foppa".
Anders Ekborg tävlar nästa helg i samma arena i Melodifestivalens första deltävling. Schlaget står mot schlagerrävar som Jessica Andersson och Ola samt schlagerjokern Salem Al Fakir.
Vilken schlagerfest det blir.

Inte anmäld till Vasaloppet

Fick ett mejl från Vasaloppet i dag med rubriken "Du är inte anmäld". I mejlet står sedan att det "Det måste väl vara ett misstag".
Nä, i år blir det inget. Och kanske aldrig igen. Obs, notera att jag skrev kanske. För ifjol, liksom första gången, sade jag aldrig mer nio mil på skidor under en och samma dag.
Men i år. Nada.
Har bara åkt en halvmil i snöstorm i år. Det räcker. Kanske.

En vinter av rang

Nysnö i massor. Nu är det en vinter i Stockholm som går till historien. Helt underbart. Låt det komma mera bara.

Jag är visserligen lite skottskadad, haha, i ryggen efter allt skottande men jag gillar det trots allt. Och vilka fantastiska vinterbilder det finns överallt utanför husknuten.

Som grannens äppelträd som ser ut som omslaget på U2:s "Joshua tree" om irländarna spelat in plattan i Huddinge.

Tvillingar gånger två

Att få tvillingar innebär dubbelt upp. Malin Nilsson, 27 år från Harnäs i Dalarna, har fyrdubbelt upp.
Hon har fått tvillingar två gånger. Lägg därtill en ensling.

Kolla bilden ovan. Två tvillingpar. Och så en klämd emellan.
Felicia och Philip är födda i augusti 2003. Enlingen är född i december 2004 och heter Olivia. Sist ut är Alice och William som är födda i januari 2009.
Att få tvillingar igen är egentligen inte så ovanligt. Men Svenska tvillingklubben skriver på sin hemsida att det tyvärr inte finns någon statistik på det. "Men det finns en relativt stor chans att det blir tvillingar en gång till om man tidigare fått tvåäggstvillingar. Man bär på ett anlag att släppa flera ägg samtidigt".

Jag är mäkta imponerad över sjuksköterskan Malin Nilsson som tar hand om två tvillingpar. Jag vet själv vad ETT par tvillingar innebär. Men två, jösses.
Jag känner henne inte men fick höra talas om hennes barnaskara. Så jag kontaktade henne av ren nyfikenhet, dels på mejl, dels per telefon. Hon verkar vara otroligt cool.
Och det här med tvillingar verkar hon ha tagit med sådan sansad fattning i och med att hon har det i släkten och därmed tidigt intalat sig att risken/chansen är stor att få dubbelt upp.
Men två gånger?
Nåja. Här svarar hon på några av mina frågor på mejlen.

Vad var det första du tänkte när du för andra gången fick veta att du väntar tvillingar?
Jag var på ett vaginalt ultraljud i vecka 5 och då såg doktorn att det var ett foster och en knöl, det kunde betyda missfall eller att det var två igen. Fick ett återbesök tio dagar senare för att kolla om det var två. Innan det var dags för återbesöket visste jag att det var två, eftersom jag hade samma symtom som första gången jag väntade tvillingar, nämligen att jag vaknade vid klockan fyra-fem på natten och var så himla hungrig. Så när jag och Sussi (kompis) var till doktorn och hon konstaterade att det var två foster så kändes det bara kul.

Hur var det att få tvillingar första gången?

Första gången vi väntade tvillingar fick vi reda på det på rutin-ultraljud i vecka 18. Vi hade bara skojat lite om det tidigare, så att få reda på att vi väntade tvillingar var en mindre chock, men jag var i alla fall väldigt glad. När vi gick ifrån ultraljud-undersökningen så var allt jag hade i huvudet att göra med 2, siffran två, dubbelt av allt, ja du kanske vet hur det kan kännas. Jag var så trött efteråt att jag inte orkade gå in på affären och handla...
Sen att få dem, ja... vad ska man säga. Det var kul, jag kände mig lyckligt lottad som fått två små fina och friska bebisar. Samtidigt var det ett jobb utan dess like. Stefan (pappan) var hemma helt i två veckor, sedan började han jobba två eller tre dagar i veckan. Sen när de 20 pappa-dagarna var slut så jobbade han heltid.
Kan ju säga att mina bebisar inte sov hela nätterna. Under de första två månaderna var jag nog vaken i stort sett varje timme, antingen för att amma eller flaskmata eller bara trösta. Det var många tårar och tröttheten har inte försvunnit än =) Tror inte att den kommer försvinna heller.

Hur sjutton får ni vardagen att gå ihop?

Kan nog inte svara på det, ibland är jag förundrad själv över att vi lyckas. Både jag och Stefan har inga problem med att det är lite stökigt, vi orkar inte ha det perfekt hemma. Ibland måste man bara strunta i vissa saker för att få tiden att räcka till till viktigare saker, som att bara få se på tv med barnen en stund. Jag läste klart min sjuksköterske-utbildning i våras, så jag började på min femveckorspraktik när Alice och William var 3½ månad. Sen var jag bara ledig nån vecka efter det innan jag fick börja på mitt sommarjobb och nu är jag på lasarettet i Ludvika och jobbar. Ibland händer det att vi bara möts i dörren, lämnar rapport om mat, blöjbyte och sovning, innan jag måste åka till jobbet.

Är tvillingarna lika varandra?

Nej, varken till utseendet eller till sättet. Däremot kan jag säga att den äldsta tvillingflickan och den yngsta är lite lika varandra till sätt och utseende, samma sak med pojkarna.

Vilka är dina råd till blivande tvillingföräldrar?

Slappna av, man behöver inte ha det perfekt hemma, läs på om tvillingar och barn över huvudtaget så att man har en plan. Släpp kraven på att amningen ska fungera. Sen är det ju bra om man har nära och kära som kan underlätta livet lite. Nån som bjuder på mat nån gång.

Träningsvärk av Iphone

Johan Rheborg berättar att han har träningsvärk i armarna efter en push up-applikation i Iphone. Finns sånt?

Det skimrar om "Solsidan"

Det lyser en leende sol över mitt ansikte denna dag då snöstormen är i antågande. Anledningen är nya komediserien "Solsidan" i TV4 med premiär på fredag.
Det är en slags supergrupp av svenska komiker som gör en tv-serie om livet i fina Saltsjöbaden. I rollerna ses Mia Skäringer, Felix Herngren, Johan Rheborg, Henrik Dorsin och Josephine Bornebusch med ytterligare flera stora namn.
Serien träffar mig rätt i igenkänningshjärtat. Det handlar om familjeliv i villakvarteret. Om barnuppfostran, jämförelser med grannar, svärmor, familjemiddagar och grillmissbruk.
Jag har sett de två första avsnitten eftersom vi ska träffa skådisarna nu på förmiddagen i det nämnda området. Vi tar Salstjöbanan till Solsidan och jag kommer att le när jag ser människorna i Saltsjöbaden.

Låt snön falla

Det gör mig inget. Mer snö bara. Låt det komma. Känns som snön vi har nu på backen är rätt smutsig och sliten. På med nytt bara.

Hörde jag ett "pappa" - säg igen

Jag kan ha inbillat mig. Men jag tyckte jag hörde ett "pappa" från Fanny i söndags. Det är liksom svårt att få en repris på det man tror sig höra. "Vad sa du? Kan du säga det igen" fungerar inte riktigt på bebisar. Vilket är lite frustrerande.
Man önskar man hade haft det på film. Men oftast är det så att när man springer efter videokameran för att fånga något kul med barnen så har ögonblicket passerat. För det är uns av ögonblick det handlar om. Allt sker i nuet. Ingen repris.
Om man nu inte sätter sina barn under ständig kamerabevakning.
Nu får det bli ett fint minne mellan mig och Fanny istället. Vi stod i köket och Fanny satt i sin gåstol och såg bedjande på mig, som hon gör när hon vill upp i min famn.
Antingen sa hon "pappa" eller så var det något telepatiskt mellan oss.
I vilket fall som helst så är vi inne i en underbar fas nu i Ida och Fannys utveckling (snart 9 månader gamla twins). Dels kommunikationen, dels kärleken. Det är en dubbel dos och jag mår prima som trebarnspappa.

Vi tackar Noomi Rapace

Jättestolt och smickrad. Men ändå ser hon det som en fara att bli hyllad. För då kan man bli en slav. Men jag vill bli omtyckt.
Några av citaten som ramlar ur en snacksalig Noomi Rapace efter att direktsändningen av Guldbaggen är över. Vi får en rundabordet intervju med kvällens mest påpassade skådis. Som stor förhandsfavorit vann hon trots allt priset som bästa kvinnliga huvudroll, den som Lisbeth Salander i "Män som hatar kvinnor".
Ja, det strålande om henne backstage på Cirkus. Och efter galans kortaste tacktal tackade vi henne för att hon ville tala.

Noomi Rapace är svår

Noomi Rapace vann bästa kvinnliga huvudroll. Nu bävar jag för hur det blir för vår reporter att intervjua denna knepiga skådespelerska efter att Guldbaggen är klar vid klockan tio.
Sitter emot Expressens videoreporter. Han fick bara enstaviga svar med en blick i fjärran av henne på den röda mattan före galan. Inget han använde till sitt videoknäck. Det fanns ingen vits med det.
Hoppas att hon dissade honom för att det var en kvällstidning och ser den gula TT-micken och tänker: "aha trovärdiga TT - aha Stieg Larsson".

Bra Guldbaggeinledning

Jag tycker årets Guldbaggegala har börjat lysande underhållande. Hoppas programledaren Johan Glans dubbelkollat sitt manus så att det inte är ett plagiat.
Vi stoppade några kändisar på röda mattan för att kolla deras filmfavoriter från det gångna året. Kolla vårt videoknäck här hos Sydsvenskan. Väldigt varierat. Många som inte hade koll. Kan väl inte påstå att jag heller, som vanligt, sett så många av de nominerade.
Jag gör som Eva Röse och Joakim Nätterqvist, skyller på att man är eller har blivit föräldrar och därmed inte hinner gå på bio utan får vänta in dvdn men när man väl har den ändå somnar halvvägs in i filmen.

Kläderna gör Guldbaggen

Vintage som gäller på Guldbaggen. Jag är ingen modeexpert men visst är det 50-tal över Julia Dufvenius och Alexandra Rapaport? Eller är det 60-talets "Mad men"-hysteri som influerar?
Jag skulle aldrig göra mig som modeexpert på röda mattan.

Smälter in på Guldbaggen

I kväll jobbar jag på Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm. Jag har klätt upp mig, allt för att brukssonen från Smedjebacken likt JW i "Snabba cash" ska smälta in bland de fina.

Har aldrig känt mig bekväm i de här salongerna av kindpussar och mingel och röda mattor. Tur att jag har min videokamera att luta mig emot och känna mig viktig och upptagen.

Dallas är känd för... Loui

Fotbollsproffset Johnny Ekström fyrade av en klassisk groda som aktiv i Italien. Han sa till en journalist att han inte visste vad "spaghetti" heter på italienska.
I går anslöt sig hockeyproffset Loui Eriksson till samma grodaskara. I gårdagens TV4 Sporten sade Dallasproffset till reportern att hans nya hemstad mest var känd för en tv-serie som han inte kom ihåg namnet på.
Kolla här. Hehe...

Ida starkast i familjen

Ida har börjat träna dips liksom sin pappa. Men Ida är nog starkare. Kolla in hennes imponerande övningar vid köksbordet.

Viktig skylt i vägen

Svårt att se Haitigalan i SVT i kväll då den beundransvärda telefonskylten, och mycket annan löpande text, tyvärr täcker mycket av bilden.

Fogdös tvillingbonus

Tvillingar i media: Expressen skrev i torsdags om att Tomas Fogdö fått bebistriss. Oj shit, trillingar tänkte jag. Nä.

Så här är det att de hade fått adoptera efter att ha försökt få egna barn en tid och plötsligt därefter visar det sig att hustrun är gravid, med tvillingar.

Så Fogdö är trebarnspappa och tvillingpappa, inget annat.

Har du sett eller läst något om tvillingar i media? Tipsa mig på saavala@hotmail.com

Folkligt så det rockar

Titta, etta på svenska albumlistan. Folkligt så det knakar i stugorna.
Många skulle fnysa. Men jag jublar.
I dag klippte jag ihop ett knäck med tyska trion The Baseballs. Tre glada brylkrämsdränkta killar som gör rockabillycovers på moderna hits som "Umbrella", "The Look" och "Bleeding love". Som en motsvarighet till Boppers.
Stora i hemlandet, både älskat och hatat. Stora i Finland och nominerad till en finsk grammy.
Folkligt och trevligt. Jag klippte med kärlek. Kolla videoklippet hos GP.

Markus Krunegård finskt proffs

Voi perkele vad väl Markus Krunegård förvaltat sin finska. Blev varse det under gårdagens premiär av den eminenta musikserien "Dom kallar oss artister" i SVT.
Halvfinnen Markus pratade flytande med kompisar och sin mamma på ett sätt som imponerade och gjorde mig avundsjuk. Varför tog inte jag bättre hand om min finska som jag hade gratis genom blodet.
Istället valde jag försvenskning, pratar svenska med mina föräldrar och min bror, medans min finska stadigt fallit i glömska. Sorgligt och något jag ångrar bittert.
Ibland kommer den till pass i mitt jobb vid någon finsk massaker och jag som måste översätta vittnesrapporter. Eller när det är Eurovision och jag faktiskt kan göra intervjuer på stapplande finska och sälja spektaklet till finska bildbyrån Lehtikuva.
Men den skulle kunna vara så mycket bättre. Så mycket mer levande och naturlig. Som Markus Krunegårds svada...

Ida ruvar på något

Som förälder har man sin ständiga oro över sina barn. Mina mardrömmar är oftast att jag tappar en bebis i golvet, eller att någon ramlar ur sängen och slår sig, eller blir bortrövad, eller går vilse, eller sväljer något som sätter sig i halsen.
Många nätter vaknar jag och min fru av att jag sitter upp i sängen och famlar efter något mot sängkanten eller letar under täcket (ifall jag kvävt någon).
I går hände en av mardrömmarna. Jag var inte hamma. Men min fru hör hur Ida liksom kämpar med att svälja något. Hon sitter med ett brädspel i Elsas rum. Ett spel som har en massa centimeterstora plastägg. Klart vi blev oroliga till max.
Sjukvården säger att man åker in om hon får akut magont eller feber. I så fall blir det röntgen och sedan opereras den bort.
Nu vet vi inte om något svaldes av henne. Natten var lugn. Ida mår bra.
Men vi får undersöka hennes bajs och se om hon värper något ägg i dagarna.

Dagens kändismöte med Birro

Hälsar på poeten Marcus Birro under dagens "Let's dance"-repetitioner. Han är iklädd en Romahalsduk och frågar mig genast:

- Är du italienare?

- Nä, finne.

- Det är min flickvän med.

- Bra.

Sades kluvna nya

Sade är snart tillbaka. Första plattan på tio år med den brittiska soulgruppen.
"Jag gör bara skivor när jag känner att jag har något att säga" säger sångerskan Sade Abu i ett pressmeddelande.
"Soldier of love" är första singeln, som gått att höra sedan en tid tillbaka, och titelspåret på kommande plattan (släpps i början av februari).
Med sköna hits som "Smooth operator" och "No ordinary love" i minnet där Sades lena röst är bärande känns det lite kluvet att höra ett spår med markerade distade gitarrer och tung militärisk rytm.
Låten är grym. Absolut. Men när man förväntar sig ännu en stund med ett glas rött i handen tillbakalutad i soffan i förortshemmet blir man lite förbryllad.
Jag ställer om och går i takt med den nya linjen. Hoppas albumet håller. Skål!

Snart ett nytt dygn med Jack Bauer

Älsklingsserien "24" har ramlat in i ett nytt dygn i USA. Den åttonde säsongen.
Jack Bauer hamnar återigen i ett komplicerat läge där ingen är att lita på, möjligen sura Chloe då, och allt sker i vändningar snabbare än kortbane-SM.
I år utspelar sig handlingen i New York med en massa nytt folk runt agenten.
I Sverige behöver vi inte vänta särskilt länge, började i USA i söndags, utan den 7 februari kör den igång i TV400 med ett dubbelavsnitt.
Jag längtar efter ljudet från den pulserande klockan och en Jack Bauer i knipa.

Radiogala bäst i tv

I kväll ser jag P3 Guld-galan i SVT. Bisarrt men en radiogala är den klart bästa tv-galan. Förra året var det som att se på film. Sändningen var innovativ, snyggt producerad och med fantastiska framträdanden.
En upprättelse krävs efter den fruktansvärt urtråkiga Grammisgalan.

Dolph Lundgren har inte blicken

Dolph Lundgren regerar. Han dominerar. Så är det bara när man träffar de tre programledarna för Melodifestivalen.
Måns Zelmerlöw berättar att alla hans polare bara frågar om Dolph. Det är känslan när vi i dag på Tv-huset, visserligen träffar de tre separat, så är han den intressantast av dem. Den med stjärnstatus av rang. Kompis med Sylvester Stallone säger väl allt.
Vad han än hittar på under schlagerfesten lär det bli kul. Och bra tror jag. Alla tre.
Men han är en bjässe också kroppsligen. Därför blir jag lite besviken när han skakar hand med mig utan att se mig i ögonen, de har redan vandrat vidare till fotografen och reportern i vårt multimediagäng.
Samma sak när vi tackar för oss. Dolph Lundgren ser mig inte i ögonen. Jag som hade hoppats på den knallblå Ivan Drago-blicken spänd i mig så att jag är tvungen att vika undan med blicken. I stället blir jag besviken.
Dolph kommer att dansa som en schlagerfjäril men mig stack han inte som ett bi - ännu.

Huset fullt av galler

Med åttamånaders tvillingar i huset måste det Fort Knox-säkras. Grindar för trappen, galler runt kaminen, igenpluggade vägguttag och mina hembiohögtalare på pelare har hamnat på översta bokhyllan.

Med Fanny (på bilden) och Ida krypandes så har barnsäkrandet höjts ett antal nivåer den senaste tiden.

Vänster eller höger?

Jag hoppas inte mina barn ärver mina problem med att skilja vänster och höger åt. Alltså jag är inte sämre än någon annan skulle jag tro. Men under stressiga situationer har det ibland ställt till det för mig.
Ett tips att följa sedan barnsben är att man alltid har klockarmbandet på vänster arm. Men vad gör man om man glömmer klockan någon gång?
Värst är väl när man åker bil och har någon som ska beskriva vägen. Och säg att det är bråttom då blir det kallsvettigt bakom rattmuffen.
Det mest pinsamma och förödande misstaget jag gjort med vänster-höger-problematiken har med dåligt självförtroende och stress att göra.
I början av 00-talet arbetade jag en sommar på Sportbladet som redigerare. Sent på kvällen skulle jag sätta upp en sida med laguppställningar för allsvenskan i fotboll. Och på något vänster (hihi) lyckas jag få startelvorna fel.
Sportbladet publicerade dagen efter en hel allsvensk omgång med startelvorna spegelvända (alltså vänsterbackar hade blivit högerbackar och så vidare).
Nattchefen tog upp misstaget på mötet dagen efter. Utan att peka ut mig så berättade han inför hela redaktionen om vad som hänt. Jag tittade högröd ner i bordet, skämdes utav helvete, och kunde inte ge mig tillkänna och be om ursäkt.
Jag svalde skammen. Men berättar om det först nu. Med en glimt i vänsterögat.

Tiger Woods hänger kvar i "Sportnytt"

När det stormade som värst trodde jag inte att Tiger Woods skulle överleva "Sportnytts" vinjett i SVT särskilt länge. Men han är fortfarande kvar.
Hans bild glimtar förbi varje kväll tillsammans med andra fläckfria idrottare.

Ur led är Grammisgalatiden

Galor i all ära är ofta i tristaste laget. Men årets Grammisgala har fallit djupt ner i ett galaträsk. Det var så tråkigt och segt. Oglamoröst. Inga stora artistuppträdanden. De runt 900 personerna från musikbranschen vill hellre supa ner sig under galan i Münchenbryggeriet. Emellanåt gapar det halvtomt mellan raderna när folk går och tankar på. Ofta överröstas galasändningen av ett sorl från publiken som bryr sig mindre om vad som händer på scenen.
I flera år har Grammisgalan hållit till på de stora arenorna och direktsänts i tv. Nu är den degraderad till en enkel firmafest. I år sänder ingen tv-kanal evenemanget. Bara Aftonbladets webbtv.
Grammisgalan har blivit en trist firmafest i mängden. Skivbolagens fest för inbördes beundran.

Grammisgalan utan glitter

I kväll jobbar jag på skivbolagens firmafest, Grammisgalan.
För första gången på flera år sänds inte evenemanget på tv (okej då visserligen webbtv genom Aftonbladet). Men ändå ser jag giganten, tv-producenten Henrik von Zweigbergk domptera i Münchenbryggeriet som allt var som vanligt.
Men allt är inte som vanligt. Det är struligt. För när tv inte sänder faller all organisation. Det brukar vara så när inte tv-produktionen tar över. Har fått höra om kaotiska förhållanden, för oss journalister, de åren då galan inte tv-sändes. Saknad av uppkopplingar, ström och kraftiga förseningar.
Klockan halv tio i dag kom det ett mejl från Grammisgalans pressansvariga. Ackrediteringen är tidigarelagd. Röda mattan som ursprungligen var tänkt utomhus är flyttat inomhus, och på en annan tid.
Jag får ont i magen och ser framför mig en sen kväll med förseningar och oklarheter. Bara vi får prata med vinnarna, i tid.
Det är väldigt mörkt här. Inte så glamoröst. Som en firmafest på TT.

Läbbigt med Stefan Sauk

Programledaren David Hellenius sa vid första presentationen att han var rädd för honom. Jurymedlemmen Tony Irving kallade honom för snuskgubbe i premiärprogrammet.

Stefan Sauk väcker onekligen känslor av obehag hos somliga.

I dag bevakade jag repetitionerna av "Let´s dance" i TV4 med fokus på den läskige. Han är annorlunda helt klart. Lynnig i blicken. Intensiv.

Och stackars dansproffset Malin Johansson som måste dras med honom. För han är väldigt fysisk med henne, han måste i och med dansen, men också mellan dansrepen finns en hand där på henne, en glatt stirrande blick när han lutar sig fram i hennes ansikte. Ja, han tar alltså och bryter den där osynliga barriären som omsluter en människa, det lilla territorium av egen luft som vi behöver för att känna oss trygga. Vissa står ut. Andra vill ha luft.

Vet inte var Malin står. Försökte utläsa det i hennes ögon och kroppsspråk men hon avslöjar inget.

Han väser också på dansgolvet. Det låter mycket om honom. Kolla vårt videoklipp som förklarar ljudet.

Fina betyg till "Snabba cash"

Den hyllas unisont i pressen. Den där "Snabba cash". Boken som man trodde skulle bli en actionspäckad svensk gangsterfilm men som i stället blev ett fint drama på bio.
Anade att filmrecensterna skulle tycka om den.
Jag har i bloggen sågat den. Jag ville inte ha den "fin" utan smutsig, enkel, grabbig och pang-pang. Tror nog många som läst boken kommer att tycka det i biosalongerna också.
I morgon har den premiär. Kommer säkert ha en fantastisk öppningshelg. Men undrar om den håller i långa loppet när grabbarna börjar sprida ryktet om dramat.

Galen i "Mad men"

Vi är galna i "Mad men". Efter årsskiftet hade Kanal 9 den strålande tablån att under en helg maratonköra säsong ett och två av den hyllade amerikanska dramaserien.
Vi spelade in rubbet inklusive att den just nu rullande tredje säsongen kontinuerligt spelas in.
Så varje kväll betar vi av ett eller två avsnitt. Det är som en drog.
Jag vet inte hur jag ska beskriva beroendet. Det är egentligen en serie om en reklambyrå på 60-talet med rätt osympatiska och ytliga människor det handlar om.
En serie som egentligen inte får en att må bra, eller nja, säg att man blir underhållen av dess dekadens, drickandet, rökandet, kvinnoförtrycket, hierarkin och cynismen. Man sitter och frustar i tv-soffan och tänker högt "hallå, finns det någon som tänka intelligent och mänskligt av dem".
Det är nog den kittlingen som gör det. Att man sitter fast. I övrigt är det ett välskrivet manus och en snygg serie man åtnjuter.
Jag förstår hajpen. Nu när jag klivit på tåget blir jag galen av den.

Joel Alme en man av folket

En helt vanlig knegare från Göteborg. Inget spektakulärt. Lite rastlös kanske.
Så beskriver Joel Alme sig själv. Vi träffade denne jordnära kritikerhyllade göteborgare i Stockholm i dag. Han är tokhyllad i musikkretsar men har inte nått det stora folkliga genombrottet - ännu. Inget han medvetet eftersträvar heller. Men händer det så händer det, typ.
Joel Alme är en supersympatisk ung man. Hans stora hjärta färgar också musiken, stora känslor uppbackade av stråkar och blås.
Men för oss blev det ett avskalat och enkelt musikaliskt möte, men fortfarande gripande, med bara gitarren i hand.
Kolla här vårt knäck hos UNT.

Skål för "Mästarnas mästare"

I kväll ser jag "Mästarnas mästare" i SVT mest på grund av mötet mellan de mediatjafsande höjdhopparna Stefan Holm och Patrik Sjöberg.
På gårdagens pressvisning och möte med pressen pimplade Tomas Brolin och Patrik Sjöberg vin ikapp. Helt öppet berättar mina kollegor på plats.
Och Expressen gjorde en story av vinsmakandet. Minst fyra glas var blev det. Utan att tappa fattningen. Men det är klart herrarna har nog låtit en hel del rinna igenom sina forna idrottskroppar.
På själva pressvisningen satt Patrik Sjöberg som den tuffa killen längst bak i klassen och kommenterade högt det som visades på skärmen.

Pappa låter

- Pappa, jag kan inte sova när du låter så där, säger Elsa och vänder sig om mot mig.
Klockan är halv åtta på kvällen. Då har man återigen somnat före dottern i kväll...

Pinsamma pappan

Jag kommer att bli den där jobbigt pinsamma pappan när flickorna blir större. Jag börjar ana det.
För nu går det bra att spexa eller att tilltala Elsas kompisar med romerska namn (Juliette blir Juliettius, Leonard blir Leonardius) utan att det känns fel - snarare som en stor stämningshöjare. Men det kommer inte att fortsätta så.
Det kommer dagar då ett utspel av mig kommer att följas av en suck och "men pappaaaa sluta nu". Jag känner det på mig.
Men hellre det än en stel och träig pappa utan någon som helst karisma. Att vara en pinsam förälder kommer man nog att vara vilket som. Men jag jobbar gärna lite extra på det...

Lider med halsen

Jag har en vass tupp i halsen och jag får inte ur mig så mycket som några grodor. Huvet är tomt som en nyskördad åker.
Jag är lika chockad som när Kiss avmaskerade sig 1983. Att man kan bli så sjuk av lite halsont.
Men nu har jag fått mina droger och med dem ska jag halshugga alla bakterier.
Och det här blogginlägget går till historien som det sjukaste jag skrivit...

Joel Kinnaman tackar mig

Joel Kinnaman tycker det är läskigt med TT. På dagens presskonferens om de nominerade till Guldbaggen berättar han att TT når så många och att landsortstidningar har så dåliga sajter och där ligger artiklarna kvar så länge. Hmm, inte riktigt säker på vad han menar är så läskigt med det.
Nåja.
Jag ska fortsätta berömma kändisar som gjort bra insatser enligt mig. Joel Kinnaman blev helt tagen och rörd när jag prisade hans insats som "JW" i bioaktuella "Snabba cash". Jag sa att han var grym och ska ha all heder för sin insats.
Joel satt ihop händerna och bockade djupt inför mig. Stor tacksamhet.
Men vad jag inte berättade att filmen i övrigt inte riktigt höll för mina förväntningar. Kanske ska jag börja kritisera kändisar och se vad det väcker för reaktioner?

P3 får guld i covers

Måste säga att det blir himla coolt när P3 låter kända svenska artister tolka andra kända svenska artisters låtar.
I år ser vi bland annat Lena Philipsson göra Markus Krunegårds "Hela livet var ett disco" och The Poodles göra en cover på Promoes "Svennebanan". Lysande.
En tradition som P3 Guld-galan ska förvalta väl.
Här ser du några av årets coverlåtar.

Långsamma "Snabba cash"

Filmatiseringen av "Snabba cash" hade jag förväntat mig mycket av. Ofta så med bra böcker. Ofta en stor nackdel med de förväntningar man ger sig i biosalongen med.
Såg pressvisningen av "Snabba cash" i dag. Något besviken efteråt.
Jag trodde filmversionen skulle arta sig till att bli en hejdundrande actionrulle som bara Hollywood annars kan. Speciellt med Daniel Espinosa i regissörstolen.
Men det blev ett helt okej drama av "Snabba cash". Bitvis riktigt bra action. Men dramat är alldeles för långt (2 tim 3 min) och som gjort för en tvådelad tv-film på bästa sändningstid i SVT.
Skådespelarna är lysande dock, speciellt Joel Kinnaman som fejkstekaren JW är kanon, men han får ett minus för överspel i "varför, varför!"-scenen mot Sophie (Lisa Henni).
Stockholmsmiljöerna är snyggt skildrade, med driv och puls värdig en storstad. Men manuset kunde ha förenklats, kortats och snabbats på.
Filmen har biopremiär den 15 januari.

37 för dubbelt upp

37 är en perfekt kroppstemperatur. Det är också en perfekt tvillingålder.
Ja, om man vill ha tvillingar så sikta in er att på att kvinnan bör närma sig 37 år.
Det är nämligen vid exakt 37 års ålder man har störst chans att bli välsignad med två barn samtidigt skriver tvillingbloggaren Jenny. Det framgår av en forskningsrapport som hon hittat på nätet och som den erkände åländske tvillingforskaren Aldur Eriksson står bakom.
Om du inte vill riskera att få tvillingar (om man nu kan gå ut med en sådan förhoppning) så är den lägsta andelen tvillingar födda av kvinnor som är 19 år gamla.

Sköna olikheter

Mina åtta månaders tvillingar Fanny och Ida är inne i en sån skön utvecklingsfas just nu. De ger så mycket tillbaka. Man kan busa, gosa och kommunicera på en helt annan nivå nu och det är så inspirerande.

"Tittut"-lekar och blåspruttar på magen är skrattfavoriter. Och bara att se dem i ögonen och få en obeskrivbar känsla av samhörighet, förståelse och kärlek av att bara stirra in i varandras ögon. De är så söta och glada mina flickor, verkligen tacksam för så lyckliga döttrar.

Nu kommer också allt mer kommunikationen dem emellan. Ibland lite för hårdhänt, men den är inte illa ment bara lite robust.

Ida "pratar" med grymtningar eller hastiga stötliknande utspel med hela kroppen. Hon märker att det ger resultat och det är svårt att låta bli att härmas. Lite väl högljudd kan hon bli.

Fanny "pratar" mer lugnt, allvarsamt och med en snällare, ibland missnöjd, ton.

Ida kryper överallt och älskar att rycka i sladdar och kontakter. Fysiskt mer frän och på attack.

Fanny kryper inte gärna. Sitter helst på rumpan och fixar med sitt i lugn och ro.

Men i gåstolarna rullar båda fram som gehun. Så fort kylskåpsdörren eller diskmaskinsluckan öppnas är det formel-1 fart för att rucka på glas, flaskor och bestick.

Men som sagt på det stora hela. Två helt olika individer. Fortfarande.

Seriekrock ingen bisak

Brittiska dramaserien "Collision" i SVT som avslutades i kväll får fyra getingar av mig (notch notch, ja ni som såg den förstår).

Svårare kurera föräldrar

Att vara sjuk själv är mycket jävligare som förälder. Trots att man kanske är sängliggande stora delar av dagen så finns ljuden eller påhälsningarna där. Man kan inte slappna av som förr i tysthet och full egocentrism.
Det går inte att avskärma sig. Det har varit fyra hemska dagar med halsont, feber, illamående, orkeslöshet och huvudvärk samt i dag ett humör från helvetet.
Men en sak har jag noterat i min sjukdomstillvaro. Återigen slås jag av vilken klippa min fru är. Hon har dragit hela lasset själv under dessa dagar. Tagit hand om tre barn, dragit barnvagn och bob, hämtat ved, tagit emot gäster, lagat mat, diskat, tvättat och städat.
Utan henne skulle hela vår tillvaro haverera.
Puss älskling.

Berlusconi åt pizza i Smedjebacken

I natt drömde jag om att jag satt och lurpassade med kameran utanför en pizzeria i Smedjebacken där Silvio Berlusconi satt och åt.
När den italienske premiärministern med ett anhang säkerhetsvakter lämnade lokalen för att fara till ett stormöte i Kupolen i Borlänge gick jag in och intervjuade pizzabagaren.
Han drack billig estnisk öl och en mafioso-pizza berättar han och fortsätter.
"Tänk om alla svenska politiker vora så trevlig som han" säger pizzabagaren lyriskt.
Jaha, hur ska jag tyda den här drömmen då? Anar att den säger något om min framtid.

Är det rätt tvilling i tidningen?

Tvillingar i media: Eller snarare en ny vinjett "fel tvilling i media". Aftonbladet skriver i dag om Tiger Woods fru Elin Nordegren och hennes tvillingsyster Josefin. Systrarna påstås ha lurat pressen vid något tillfälle eftersom de är så lika.
Skvallersajter som TMZ rapporterar om att Elin firat nyår i närheten av franska Chamonix. Men på de bilder som sägs föreställa Elin säger Aftonbladet att de verkar i själva verket vara Josefin. De har tidigare bytt mössor med varandra för att förvilla fotografer.

För mina åttamånaders tvillingar Ida och Fanny har jag svårt att se att de på liknande sätt i framtiden ska kunna gäcka någon. De är så himla olika både till utseende och sätt. Just nu rusar Ida fram krypandes över hela huset medan Fanny sitter på sin plats och leker samt har upptäckt sin tunga, den sticker ut lite då och då kanske för att tänderna kliar lite.

Har du sett eller läst något om tvillingar. Mejla mig på saavala@hotmail.com

Sjukvårdsrådgivningen lurar mig

Hur mår du i dag då Marko?
Först blir jag glad och förvånad. Svensk sjukvård när den är som allra bäst tänker jag. Sjukvårdsrådgivningen ringer upp mig dagen efter jag varit i kontakt med dem för att höra hur jag har det.
Så ansvarsfullt.
Sådan omsorg.
Jag blir rörd där jag ligger nerbäddad i min säng.
Sedan säger hon:
Orkar du svara på några frågor?
Aha, de ringer enbart för att göra en undersökning. Kvinnan som ringer i dag verkar vara samma som svarade igår. Lite svårt, åtminstone för mig, att betygsätta henne och svara negativt. Så var visserligen inte fallet nu men tänk om.
Har du följt de råd du fick av sjukvårdsrådgivningen? Hur snabbt tycker du att din fråga behandlades?
Men egentligen borde de ha frågat:
Hur känns det att ha blivit omsorgsfullt mottagen av sjukvården för att sedan bli blåst?

Ännu senare "John Adams"

Fem i elva i kväll. "John Adams" blir bara senare och senare på söndagskvällarna.

Finsk minttu gör sisu

Jag har haft obeskrivligt ont i halsen i natt och i dag. Åkte på feber och allmänt illamående dessutom. Förmodad halsfluss.
Men först i kväll lossnade det i halsen och i sinnet. Jag ser vändningen.
Och den kom med en klassisk gammal förfestarsprit - en snaps med finsk minttu. Nu är halsen uppbränd som på nytt. Och jag känner en skön berusning i min plågade sönderfebriga kropp.

Carola är grymt bra

I mina kretsar väldigt okreddigt. Som att svära i kyrkan.
Men jag skäms inte. Ofta sitter nöjesredaktioner på höga hästar när det gäller musiktycke. En del döljer det säkert väl. Men jag har aldrig skämts för att öppet tycka om E-type som Magnus Uggla. Samtidigt som jag älskar mer korrekta Julian Casablanca eller Joel Alme.
Nu till saken.
Nu svär jag. Fasiken vad Carolas julskiva är bra. Speciellt ett stycke som hon varit med själv om att skriva sticker ut något så fantastiskt magiskt. Vinterns jullåt - "Find my way to Betlehem", den hon framförde i en ståpälsframkallande version hos "Skavlan" i höstas. Den låten är så grym.
Då så, då var det hugget i sten.