Lena vann rättvist

Rätt låt vann. Vill bara säga det. Från första början gnolade jag på det lilla popsnöre med den söta tjejen med den charmiga dialekten.
Men aldrig vågade man ju tro att "Satellite" skulle gå och vinna överlägset i Eurovisionfinalen.
Mitt usla tippade genom åren har sänkt schlagerförtroendet och därför trodde jag på macho-Grekland som vinnare före just Tysklands Lena Meyer-Landsrut.
Nu har jag också köpt låten på Itunes för den fanns inte med i den radda av promosinglar och annat skräp (se bilden) som vi journalister tilldelas oss under Eurovisionbevakningen.

Hemma igen

Luften gick ur hela bevakningen i Oslo. Jag är hemma igen.
Det börjades ringa till hemmaredaktioner på fredagsmorgonen. Vi journalister på plats fick allt svårare att motivera en fortsatt bevakning av schlager-EM efter Sveriges utslagning.
Jag och Therese Nyberg på Spektra hittade ett flyg från Gardemoen klocka 21 på fredagen. Men det blev tre timmar för sent. Som om vi svenskar inte förnedrats nog i schlagercampus. Kvart över midnatt lyfte den först.
Då hade vi ölat, surfat och snackat med även strandade Helena Trus från Aftonbladet på en flygplats som släcktes ner allt eftersom tiden gick.
Vid tre-tiden i natt var jag hemma. Utan husnyckel. Fick ringa och väcka.
Nåja, jag är i alla fall hemma. Och andas ny luft.
I kväll ser jag på Eurovision song contest och håller på Tyskland.

Så tog Anna Bergendahl emot beskedet

Det här är så talande bilder. Visst det är bara en sketen musiktävling. Men dramat skildrar ett helt folks förväntningar på Anna Bergendahl och sedan ridå ner.

Så mötte vi historiska Anna Bergendahl

Vaknar upp i ett vackert och soligt Oslo. Ett stort antiklimax trots det väntade resultatet. Det slog hårt.
Efter mycket om och men kom hon ut för att möta pressen efter midnatt. Fullmånen lyste klart i skyn. Vi försökte hålla oss lugna men det blev ändå lite vargar som kastade sig över bytet.
Vi sprang runt på bussparkeringen och spanade och luktade.
Sedan kom hon ut ur artistentrén och ledsagades till bussen av Christer Björkman omgiven av den samlade pressen. Vi var som ett luciatåg i mörkret.
Sedan gjordes enskilda intervjuer i speeddating-formatet i bussen.
Här är vår eminenta intervju med Anna Bergendahl, reporter Therese Nyberg.
Anna var samlad, nära till gråt, men bet ihop. För första gången i historien är Sverige inte med i en Eurovisionfinal. Det är trots allt inte hela världen. Tävlingen här suger.
Men kanske ser vi henne igen i Melodifestivalen. Om 30 år (se videoklippet)...

Anna historiskt utslagen

Jag vill inte. Men vad var det ja sa.
Ledsen men Anna Bergendahl är historisk svensk artist nu. Frågan som ska ställas nu är "hur känns det Anna?".
Snyft.

Plikt att rösta

Rösta nu klokt där hemma. Här blir vi inte klokare.

Vad gör de med Anna Bergendahl?

Nu har Anna Bergendahl precis sjungit. Jag fick lite avsmak. Inte av Anna utan av fansen återigen. En ryska och litauisk tjej går i presscentrat loss i närkamp under hennes låt.

Anna var däremot lysande. Men det räcker ändå inte i kväll.

Vad gör fansen här med oss?

Ingen annanstans än i Eurovision blandas fans med journalister. Vi förbannar oss över dem. De målar sina ansikten, viftar med sina flaggor, sjunger (som i videoklippet ovan) och gör presskonferenserna till stora jippon.

Ställer någon seriös reporter kritiska frågor buas den ut av fansen.

Jag har skrivit om det förr, varje år, men borde inte skyddsombuden ta en titt på våra arbetsförhållanden.

Vi kallar oss Eurovisionbloggare

En lista på några som sitter här och bloggar i Norge. Kan ge den som är intresserad en bra bild av läget bakom kulisserna i den lilla mediavärlden.

Aftonbladet satsar på kollektivbloggning när ankaret Tobbe Ek tvingats kvar i exil som Londonkorre.
Expressen har krönikören Anders Nunstedt som bland annat ger bra rapporter om vad norsk press skriver om tävlingen.
DN har vår vän och kollega Mathias Dahlström bloggandes.
GP har vår vän och kollega Johanna Hagström bloggandes.
SVT bloggar ett helt gäng tillsammans men den uppdateras sällan av Christer Björkman eller Edward af Sillén, de har väl annat att göra som ni förstår, men den ger intressant inblick i produktionen.
Fansen har bra koll, speciellt den här sajten med Schlagerprofilerna.
Den vasse skribenten Andreas Ekström på Sydsvenskan bloggar härifrån.

Det är några nämnda och några glömda också vet jag. Vi är ju rätt många svenskar ackrediterade här.

Schlagerfebrigt

Telenor arena i Oslo klockan 20:10. Nu händer det. Snart.

Kolla kvällens schlagersemi

Ta en titt på kvällens stenhårda andra semifinal i Eurovision redan nu. Det här filmade jag på genrepet i Telenor arena i går.

Oslo i kulturella bilder

En räkmacka på Restaurang Holmenkollen. Med solig utsikt över Oslo.

Finkultur i Norge. Nya backhopparbacken i Holmenkollen.

Jag har hittat dörren till en annan dimension. En värld där alla är en vinnare.

I dag hade vi några timmar över att ladda batterierna inför kvällens/nattens drabbning i Telenor arena. Det blev en sightseeingtur per fot och lokaltrafik (vi har fått ett vip-pass av arrangören). Den började nere vid hamnen där Operan med sin vita marmor är ett populärt och iögonfallande mål.

Man kan promenera upp på taket. DN:s Mathias Dahlström och TT Spektras Therese Nyberg joinade mig på Osloturen.

Anna Bergendahl går icke vidare

Svenska folket kräver att Anna Bergendahl går vidare till final i kväll. Det skriver norska Aftenposten i dag.

Nåja, jag tror flertalet bryr sig mindre. Men så klart, det är en tävling och en nationalistisk stolthet bär henne fram med stöd av folket i stugorna.

Vi journalister rycks gärna med i en heja-heja-medgångsjournalistik där vi höjer våra bidrag och förväntningarna till skyarna. Sedan blir det 23:e plats och fiaskorubriker. Lite som engelsmännen som alltid tror att de ska vinna fotbolls-VM.

Jag vill Anna Bergendahl bara väl och hoppas det går bra i kväll. Men jag befarar att hon blir historisk i kväll som den första svenska artist som inte tar Sverige till final i Eurovision.

Hennes enkla och avskalade nummer drunknar i jämförelse med de andra starka balladerna som Azerbajdzjan, Kroatien, Armenien och Israel.

Men jag har gärna fel (är känd som en usel tippare). Förstå mig rätt. Det är tråkigt att gå omkring här som en domedagsprofet. Å andra sidan tror jag att Sverige och Anna Bergendahl i synnerhet klarar av ett bakslag. Hennes karriär står inte och faller med Eurovision utan hon vann ju för sjutton den svenska Melodifestivalen och en evig plats i svenska folkhemshjärtan.

Slovenskt folkrockkrock

Nordman kan det. Slovenien icke.

Ansambel Zlindra och Kalamari försöker blanda rock och folkmusik i vad som är tänkt vara ett roligt bidrag. Men "Narodnozabavni rock" hamnar i miffo-bidrags facket.

Alexander Rybak i finalen

Alexander Rybak inleder finalen på lördag. "Farytale" va?

På dagens presskonferens kom han med fingrarna tejpade och det fick norsk tabloidpress att gå i spinn. Fanns här något att sätta fingrarna i?

Hollands pinsamma schlager

Andra semin är mycket bättre än första. Det säger alla på plats i Oslo.

Men det finns några bottennapp. Skrattretande sådana. Som Hollands 17-åriga Sieneke, hon ser dock ut som en av tanterna i Bobbysocks och framför en låt som kunde ha varit från 1985.

En riktigt hederlig gammal schlagerdänga. Så pinsam.

Jag är i Oslo

Jo, bildbeviset ser ni här. Jag sitter i ett presstält utanför Telenor arena i Oslo. Jag har dock inte sett till min okända tvilling som sågs i sändningen i går.

Såg sliten Robert Wells

Jag noterade en bakfull Robert Wells på Arlanda i morse. Med stukade fjärilsvingar gick han genom ankomsthallen.
Enligt källa hade han festat till klockan fyra på morgonen och firat finalplatsen med Vitryssland. Han sitter ju och låtsas-plinkar på pianot under 3+2 nummer "Butterflies".
Lagom till lördagens final ska han flyga tillbaka till Oslo och mima piano igen.

Jag syns i Oslo

Jag har fått höra av kompisar i kväll att jag redan setts i Oslo. Nånstans i publiken efter femte låten.
Vem det nu var?
I morgon flyger jag till Oslo. Titta efter mig på torsdag och semifinal två. Och en final - utan Anna.

Tråkig semi med tre höjdare

Finland, grekland och Island. Bäst i kväll i en tråkig semifinal i Eurovision.
Finland säger jag för att jag förstår språket, en glad text och låt. Gillar zigenarmusik barfota så här som med Kuunkuiskaajat.
Grekland för att jag blir rädd för honom. Rädd för att jag gillar honom. Känner mig hotad av Giorgos Alkaios & Friends. Machohotad. Dansa din djävul-feeling. Bra sväng, huh!
Island för den starka retroeurodiscokänslan. Synd att Hera Björk rör sig så lite till en så skön danslåt.

Så tror spelbolagen

Azerbajdzjan och Anders Bagge vinner. Det tror spelbolagen. Den svenske låtskrivaren och producenten ligger delvis bakom "Drip drop" med Safura. Obegripligt att den låten höjs så till skyarna. Den finns inte ens på min topp 10.
Själv gillar jag Tyskland bäst. Gnolar på "Satellite" hela tiden. Lena Meyer-Landsrut är också het hos spelbolagen.
Anna Bergendahl slutar sexa tror bolagen. 15 till 33 gånger pengarna för eventuell vinst. Kolla mitt inslag i dag.
På onsdag åker jag till Oslo för att se Anna bergendahl åka ur semifinal två. Jag befarar tyvärr det värsta. Jag känner igen scenariot med svensk press som skriver upp vår artist som sedan dissas hårt av Europa, förutom Malta.

En sån cirkus

Vet inte om det är värt det. Men visst får man något för pengarna, det måste jag medge. I dag tog jag äldsta dottern Elsa (snart fem år) på cirkus. Biljetter för oss kostade runt 650 kronor. Jag hade säkert nöjt mig med cirkus 400 kronor.
Men nåja, det var en sådan där far-och-dotter-grej som jag drömt om att göra.
Vi såg tillsammans från bra platser i Cirkus Maximum-tältet nummer av sjölejon, clowner, trapetser och muskelfamiljen Messoudi Acrobats (på bilden).
Det tyckte vi nog båda var bäst. Otrolig styrka och balans bland de killarna. Tror också att deras bara bringor skapade flickhysteri i tältet och hos oss män avundsjuka blickar på svällande muskler.

I pausen skulle Elsa rida ponny. I kön hade hon ändrat sig till kamel. Jag blev så imponerad över hennes mod. Se så stolt hon är på kamelryggen.

Det var några djurnummer i showen. Det kanske är bara jag men jag så svårt att se djur drivas av en människa och utföra saker på givna kommandon. Jag undrar bara vad det är för sadistisk kohandlare bakom de där påklistrade flinen som får publikens uppskattning. Håller han på med elstötar bakom kulisserna. Hur mycket pisk får djuren? Svälter han dem?

Jag har svårt att njuta av djur på scenen men kittlas så klart av åsynen av både häftiga sjölejon och elefanter.

Kom i tid. Vi hamnade bland de första i kön in till cirkuset. Vi kom en timme före showen. Det var det värt. Dels för att vi fick bra sittplatser, dels för att ett ösregn drabbade dem i kön längre bak.

På bilden är Elsa förväntansfull. Jag hade också stora förväntningar.

Det blev en bra dag.

Bara jag och Elsa och ett minne för livet...

Den blinde tysken har skådats

Apropå den blinde tysken. Det är några som undrat.
Jag har skrivit om honom tidigare. Han har allltid med sig en ledsagare och får göra radiointervjuer med alla artister i Eurovision.
Han är iögonfallande och hörs. Därför lägger vi journalister honom på minnet.
Han är så klart i Oslo. TT Spektras Theres Nyberg såg honom på Anna Bergendahls internationella presskonferens i fredags.
Apropå 2, presskonferenser. Hat-frågan som alltid ställs är "Can you please sing for us?".
Anna Bergendahl fick, skriver Therese i ett mejl, en knepig fråga i fredags av en spansk ”journalist” med talfel.
"Han ställde sig upp och ville veta om Anna skulle ha sina "ded shufff" (red shoes – antar jag) i semifinalen och i så fall varför.
Det tog en bra stund innan någon kunde översätta vad det egentligen var han sa. Sedan var det en ilsken tysk, inte den blinde dock, som ställde Christer Björkman mot väggen och ville veta varför den ”much appreciated” dvd-utgåvan av svenska Melodifestivalen inte getts ut i år. Haha."
Jadu, presskonferenserna är nog schlager-EM:s största underhållning.

Flickorna från Göteborg

Jag är inne på tjejer från Göteborg. Verkar det som.

Just nu verkar Sveriges framsida producera starka unga sångerskor. Först gjorde jag arkitektstuderande 23-åringen Anna von Hausswolff. Hon framförde ensam på piano en helt nyskriven låt i en sunkig studio på Södermalm.

Sedan var det visserligen ingen ungtupp. Jenny Berggren från Ace of base som satsar på solokarriär.

Men senast var det en ung 22-åring från Götet. En tjej som varit förband åt Marit Bergman, Titiyo och Kris Kristofersson. Möt Ida Redig som sjöng "Alone" i klassisk Stockholmsmiljö på Södermalm åt TT.

Riktigt snyggt. Tycker bara att alla ungtuppar i 20 årsåldern känns som fjortisar. Så små - så väna. Ett riktigt ålderstecken, jag vet.

TT-styrkor på plats i Oslo

Så där. Då är TT Spektras reporter Therese Nyberg på plats i Telenor Arena i Oslo. Hon har redan sett ett av Anna Bergendahls rep efter att hämtat ut sin pressbadge.

Undrar om hon sett den blinde schlagertysken ännu? Berättar mer om honom senare.

Schlagertåg till Oslo

Schlagerfebern stiger dagligen nu. Speciellt då jag sitter dagligen och klipper inkommande byråmaterial från Oslo. Verkar stort i år.
En grad till stiger tempen då reporterkollegan på TT Spektra, Therese Nyberg, åkt till den galna schlagercampusen i dag.
På söndag åker vår fotograf Fredrik Sandberg på Scanpix tåg till Oslo.
Och på onsdag först åker jag.
Jag hoppas så klart på dukat bord. Att vännerna rekat stan på bra matställen, sevärdheter och bekväma resvägar. Så fungerar det. Visst.

Vilken cirkus

Jag har alltid drömt om att få gå på cirkus med Elsa. Nu i helgen ska det ske.
Det ska bli så spännande även för mig. Lite egentid med äldsta dottern. Hon är ju så stor nu.
Lite popcorn och storögd underhållning.
Men det kostar skjortan. Hur kan de ta ut så mycket stålar?
Jag betalar 655 spänn för oss på parkettplats på Cirkus Maximum.
Det här sker bara en gång på fem år - maximum.
Och ska hela familjen gå - ja då skippar vi resan till Malta.

Mina Eurovisionfavoriter

Tyskland, Kroatien, Israel och Bulgarien. I den ordningen också.
Det är mina Eurovisionfavoriter för tillfället.
Kroatiens Feminnem framför balladen som jag gillar allra bäst i årets balladträsk. Tjejtrion tävlade för Bosnien 2005 med en uptempolåt och själva räknar de med sympatiröster från det landet. "Lako je sve" är en vacker bit.
Israel har den mest dramatiska låten. Kolla inlevelsen på Harel Skaat, fantastiskt. Jag förstår ingenting av det han sjunger men tror mig kunna läsa av hans äkta känslor.
Bulgarien har en skön technodänga a lá "Tornero" som kom fyra med Rumänien 2006. Killen Miro framför en banal text om änglar men med mycket lättrallat lallande gör att den smittar av sig.
Men mest smittande just nu är Tysklands bidrag. Den unga Lena Meyer-Landrut framför "Satellite" så gulligt medryckande och med en skön, inte tysk va, accent.
Men med reservation för ändringar; att framföra låtarna live är en helt annan femma. Vi får se i Oslo.

Slumrande schlagerfeber bubblar

I går började Eurovision för Anna Bergendahl. Helt otroligt.
Hennes semi är ju först den 27 maj.
Måste erkänna att schlagerfebern slog till när jag redigerade bilder från Annas första rep i Telenor Arena i Oslo.
Vi är inte på plats ännu men Scanpix Norge kunde leverera från sin egen bakgård.
Annas nummer känns igen för oss svenskar men lite nya kläder och en ny ljussättning kan ni vänta er.
Jag flyger till Norge om en vecka. Ska bli spännande. Följ mig här om ni vill ha lite Eurovision-skvaller.
Men redan i kväll sa Elsa att hon inte vill att jag ska åka. Hon kommer att sakna sin "älsklingspappa".

Solorejs för pappa

Jag har lagat mat och nattat alla tre ensam i kväll. En baggis för min fru (på bio med en väninna) - ett kittlande stort äventyr för mig.
Men jag har otroligt snälla barn. Jag måste då säga det igen. Otroligt snälla barn.
De sover alla tre. Söta som änglar.

Jenny Berggren slingrar sig

Jenny Berggren, Ace of base-stjärnan, kom förbi på kontoret i dag för en videointervju. Jag försökte reda ut vad som gällde för bandet eftersom hon satsar på en solokarriär.
Enligt Expressen har brodern Jonas och Ulf Ekberg jobbat vidare med en annan sångerska vid namn Clara Hagman. Som Ace of base eller ett annat namn?
För Ace of base är väl inte splittrade undrade jag.
- De har sitt projekt och jag har mitt och så får vi ses efter det, förklarade Jenny.
Jag ställde om frågan flera gånger på olika sätt men fick inte riktig udd på svaren av henne. Hon verkar väldigt slipad som ärrad världstjärna och svarade väldigt diplomatiskt.
En del av svaren ser ni här i mitt videoklipp.
Hon säger också att de inte fick kontrakt på de låtar som producerades utan att skivbolaget ville ha in ytterligare en tjej, så att det blev som orginalet.
Men Jenny valde som sagt soloprojektet. "Here I am" är en för övrigt en mycket snygg video och bra poplåt. I höst kommer hennes soloplatta "My story".
Märkte också när vi pratade "off the record" när intervjun var över hur hon sneglade på kameran för att se så att den inte fortsatte att rulla.
Hon är ett proffs.

Cykelvagnsproblem

Då har jag då fått Fanny och Ida i cykelvagnen. Jungfrufärden har jag berättat om tidigare. Turen med last hade sina, hmm, barnsjukdomar också. Fanny gillar inte sin hjälm eller något annat på huvudet för den delen och sliter i den så bandet runt hennes hals stryper henne illröd.
Ida och Fanny sitter dessutom väldigt nära i vagnen. För nära tycker de.
Dessutom vill de röra på sig som i första klass på X2000.
Mycket mer än punktering att tackla alltså.
Men till slut ska vi nog få till det och cykla... Gotland runt.

Man ska inte klaga

Jag kanske inte ska klaga på nasala saker som en simpel punktering. Det kan ju vara värre.
Som att under sju års tid lägga ett jättepussel och upptäcka att sista biten saknas.

Dio är död

I dag lyssnar jag på "Holy diver". En grym låt med Dio.
Som gammal hårdrockare tillhör den de bästa 80-talsklassikerna i mina öron.
I går gick Ronnie James Dio bort i cancer 67 år gammal. Han hade en av hårdrockens starkaste röster.

Punkterad cykelvagn

Likt en Titanic eller Vasa så händer det på jungfrufärden. Efter tio meter utan last till och med.
Jag får punktering på vår nyinköpta cykelvagn.
Jag är så jäkla irriterad. Här har man i månader planerad det bästa och klokaste av köp. Och vad händer - värsta Jas-haveriet.
"Jävlar, jävlar, jävlar" säger jag liksom vittnet till flygkraschen.

Snäll ryssvärme

Ryssvärmen. Är det så här den känns. Som en sommardag. Jag som trodde att ryssvärme handlade om brända jordens taktik eller något annat obehagligt från öst.
I dag har vi varit ute i princip hela dagen på gräsmattan och lekparken. Helt fantastiskt.
Jag välkomnar i fortsättning ryssvärme utan kalla kårar.

Tolvåring gör Lady Gaga-succé

Här är den senaste Youtubesensationen. Kolla in 12-årige Greyson Chance som gjorde en tolkning på piano av Lady Gagas hit "Paparazzi".
Videoklippet har nu visats 11 miljoner gånger.

Jag gjorde ett klipp på TT i dag om killen som nu också gästat pratshowen "The Ellen DeGeneres show" efter nätsuccén. Där fick han prata med Lady Gaga som också är ett fan. Klippet ligger på UNT.

Svalt för het soulstjärna

Min nya älskling, soulstjärnan Melanie Fiona, får ett svalt mottagande av kvällsisarnas recensenter.
Synd. Jag tycker efter att ha träffat henne i veckan och ha lyssnat på tre låtar från plattan att 26-åringen från Kanada verkar vara fantastisk. Kolla in hennes "Give it to me right" nedan. Vilken soulpipa!

Cykelvagnsångest

Ju äldre jag blir ju svårare är det att köpa saker. Speciellt med tanke på prylar till barnen.
För det ska säkerhetskollas, prisjämföras och forumkollas på föräldrasajter. Det blir som en växande ångestlavin.
Hela våren har jag haft en cykelvagnsdilemma. Vad sjutton ska jag köpa till oss att dra Ida och Fanny i? En billig på begagnad på Blocket, eller en ny och billig på Tradera, eller en ny i cykelaffären.
Jag kollar sajter, googlar märken, checkar in forum och jag blir bara ännu mer osäker på vilken vagn och vilket väg som är den rätta.
Så ett sista desperat försök här; Är det någon som kan tipsa mig om en elementärt superb cykelvagn för två ettåringar som också går att använda som barnvagn och som inte kostar skjortan?

I väntan på jobbet

Foto: Leif R Jansson

Sitter och väntar på nya soulstjärnan Melanie Fiona på Clarion Hotell i Stockholm. Scanpix-fotografen Leif R Jansson har fångat ögonblicket.

För vardagen på jobbet handlar ofta om tålamod och väntan. Man är luttrad numera.

Sedan när jobbet är hemma är det i stället att tokstressa. Och helst leverera i tid så kunden slipper... vänta.

Dagens mördande uppmaning

Ny trafikskylt på Lönnvägen nära oss. I villakvarteret blir läget desperat mot fartsyndarna.

Mackan väcker minnen

I dag morsade en kollega på jobbet på mig med att säga "Mackan". Jisses har inte hört det smeknamnet sedan barndomens lyckliga dar.
Kändes mycket märligt. Raskt vandrade tankarna till villakvarteret i Smedjebacken där "Lill-Micke", "Katten", "Nökkö", "Skoglund", "Persson", "Jögga" och "Daniel" var Risingsbo ratpack.
Min lillebror Niklas gillade Mötley Crüe och de facto att basisten Nikki Sixx sagt i en intervju att han gillade prickar över bokstäverna gjorde att han döptes av oss till "Nöckö".
Mattias blev av någon anledning "Katten" efter att hans smeknamn mellanlandat på "Kattias". Så där höll vi på. Somliga fick bara sina efternamn till namn. Andra som "Daniel" blev bara "Daniel".
Och jag blev "Mackan". Jag hade en djävulsk kastarm (finska spjutgener vettu) men det var inte för mina mackor i sjön jag fick namnet.
Nä, det var nog så att "Mackan" bara låg nära till hands med Marko. Som den där kollegan i morse som bara kastade ut sig det.
Han heter Lars. Ska testa med "Larsa" i morgon och invänta reaktionen.

"Tracks" ställer in - tar jag över nu?

Listprogrammet "Tracks" i P3 ställer in på lördag. Programledaren Kaj Kindvall är sjuk. Ingen ersättare finns.
Men hallå? Det är ju nu de ska ringa mig. Tänk att få köra favoritprogrammet i radio. Listan av rang. Listan man växt upp med. Rösten Kaj.
En röst som en del säger jag liknar när jag gör mina videoprator.
Ta och ring in mig nu. Jag kan dra veckans bubblare. Det räcker för mig.

I fotoblixtens sken

Foto: Henrik Montgomery

Jag har kollat in ljuset åt Årets bild-vinnare Henrik Montgomery på Scanpix. Så här såg det ut när jag och praktikanten Elina stod statister.

Våra bebisar Ida och Fanny

Jag har inga tvillingar mer. Ida och Fanny blir mer och mer bara syskon.
De är så himla olika. Och så har vi alltid velat behandla dem, som individer. Jag reagerar varje gång de blir kallade "tvillingar" av släkten eller så.
Känns lite främmande att använda det ordet. Det händer så klart att även jag tar till det av lathet.
Men faktum är att de bara råkar vara födda samma dag, och är syskon.
Vi kallar dem för Ida och Fanny.
Eller som storesyrran Elsa säger "mina bebisar".

Grönvit lidelse

Mitt kära Brages framfart i Superettan ställer till det med känslorna. Speciellt när de i fredags dammade dit mitt kära Hammarby på Söderstadion.
Alla känslorna kommer på en och samma gång och de är grönvita.
Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig. Helt kluven.
Klart är väl att med bajen får jag lida mer eftersom de har mer att förlora. Brage har som nykomling allt att vinna.
Och är det det något jag lärt mig genom åren med mina lag så är det att lida. Ett lidelsefullt lidande lär även i fortsättningen klappa mest för Hammarby.

Som skidskytt på jobbet

Jag har fått lite puls i mitt arbete. Lite nerv som inte fanns tidigare i samma utsträckning som nöjesredaktör.
Nu när jag är mer "mogen" och gör allt från jordbävningar, Putin, KU-förhör till kängurur i bardisken så är det mer tävling nu.
Vinnarskallen är påkopplad. För materialet ska ut snabbt när det kommer. Oavsett om det är utländskt byråmateriel eller inhemskt egenproducerat.
Så på mitt nya kontor på Scanpix blir arbetet också lite mer av ett skidskyttelopp. Jag känner mig stundtals som "Aco". För när den heta storyn kommer, säg från Reuters, så skyndar jag mig att skriva ett manus.
Den skriver jag sedan ut till skrivaren som ligger i ena ändan av kontorslandskapet. Hämtar den för att rusa till inspelningsstudion som ligger på andra ändan av lokalen.
När jag med andan i halsen, som "Aco", laddar om för att "speaka" måste jag snabbt komma ner i andning. Annars kommer min prata låta andnödig och stressad.
Samtidigt får jag inte missa eller förlora för mycket tid. En prata går snabbast om den går som ett rinnande vatten utan omtagningar.
Man vill inte åka på straffrundor.
Alltså upplägget är som skidskytte. Komma ner i puls och skjuta skarpt.
Efter att ha satt pratan rusar jag tillbaka till min redigeringsplats i kontorslandskapet och slänger in ljudfilen till de klippta bilderna.
Och något senare går jag i mål. Med en känsla av guldmedalj runt halsen.

Jag är ett med politiken

Mona heter Mona. Fredrik heter Reinfeldt.
Mona Sahlin bläddrar i Expressen och skrattar åt det faktum att hon alltid får heta Mona i tidningen medans Fredrik heter Reinfeldt.
Jag sitter och inväntar kommenterarer på det brittiska valet av socialdemokraternas partiledare på deras högkvarter på Sveavägen. Bara en stund tidigare på morgonen har jag fångat statsministerns kommentar i Radiohuset.
Mona Sahlin bjuder på lite socialt kallprat medans vi väntar. Hon har en munktröja med Bruce Springsteen på. Hennes idol. Hon visar en bild på Bossen och henne i mobilen. En bild som Scanpix-fotograf ville ta på dem men inte fick.
Mona tog en egen. Lämnade mobilen till en säkerhetsvakt som, heter det så, knäppte av.
Nu är fotot hennes skärmsläckare. Stort.

Rapport från en videoredaktör som nu allt mer profilerar sig som en politisk videoreporter. Vem kunde ana det efter sex år som nöjesredaktör.
Nästa gång tar jag en bild på mig och Mona Sahlin. Stort.

Spurs spurtar bäst

Jag fortsätter att skratta och le i dag. Tottenham vann gårdagens viktiga match mot Manchester City och har nu Champions League-platsen relativt säker inför sista omgången i Premier League. Kan i bästa fall till och med snuva Arsenal.
När kunde man som Spursfans glädjas så här mycket åt fotbollen igen?

Härliga skratt tillsammans

Kolla in Fanny och Idas underbara skrattfest vid lunchbordet i dag.

Ogillar Västerbron och konstiga tider

Min träning får sig en knäpp av rullande schema. I morgon har jag morgonpasset med start klockan fem. Inte direkt så att jag stiger upp på cykelsadeln kvart över fyra.
Tidigare har jag konsekvent kunnat cykla till och från jobbet då jag jobbat kontorstid hela veckan. Bra då man får motion och gjort sitt konditionspass när man kommer hem utan att behöva våndas över ett sent pass på gymmet eller löppass i skogen. Allt är redan avklarat - till och från jobbet. Perfa.
Nu varvas mornar med kvällar. Det går inte att få samma rutin på det.
Dessutom har jag fått det längre. Tidigare cyklade jag till Slussen. Nu trampar jag till Marieberg på Kungsholmen. Det är kanske två kilometer extra men det känns om två mil.
Anledningen är den förbaskade Västerbron. Stockholms segaste och vindpinade cykelbro. Tror att det alltid blåser på den.
Funderar på att bilda en Facebookgrupp "Vi som hatar Västerbron cyklandes i motvind". Kanske redan finns en sådan.

Elsas bebisar

Det är så gulligt. Elsa har hela tiden sedan tvillingarna kom kallat dem för "mina bebisar". Hon säger det till fröknar och kompisar.
Tycker det är så gulligt.
Men vad ska hon säga i fortsättningen? Ettåringarna Ida och Fanny känns snart inte längre som bebisar.

Jag fick höra "Idol"-Tove

Undrat var "Idol"-Tove tagit vägen?
Hon, den coola 16-åriga Tove Östman Styrke från Umeå, som kom trea i "Idol 2009".
Hon jobbar på en skiva. Jag fick höra ett smakprov i förra veckan.
En demo på en låt med arbetstiteln "Chaos". Det lät som en blandning av The Sounds och Blondie men mer disco än rock.
"Coolt sound" som den stolte producenten som spelade upp låten för mig skulle ha sagt. Han hade en fallenhet att blanda hälften coola engelska uttryck i sin svenska som en ball tonåring. Bara det en stor underhållning.
Tove som fick juryn att prata om världstjärna. Jag tror också på henne. Det lät mycket bra.

Det har snickrats hemma - men inte jag

Det kommer en dag när jag tvingas ta itu med det själv. En dag av bävan. När jag måste såga, spika eller såga och bli en handy man.

Jag är inte där än. Inte så länge farsan och släkten finns där som räddningplanka (som att fixa räcket på altananen som kapsejsade av snöras). Jag tar små små steg till att göra hantverk själv hemma. Men alldeles för små för att en dag stå där utan hjälp. Det kommer att bli panik. Jag kommer att ringa in hantverkare för att spika upp en spaljé.

Jag bygger långsamt upp min verktygspark i förrådet. Mycket av det är nya fina grejer. Inte mycket använt men sakta men säkert har jag grejerna, som en riktig karl förväntas ha.

Men som sagt det är fortfarande mycket verkstad...

Jag tittar på Martin Timell på tv men det ger mig bara ångest. Jag ser inredningsprogram och ser att machomän som Willy Björkman till och med börjar dansa. Mera ångest.

Jag kan snart inte slingra mig längre. Måste börja hamra. Måste börja meka med gräsklipparen.

Finns det kvällskursen för kontorsråttor och ohändiga män som jag?

Vann nu rätt kör slaget?

Kalle Moraeus vann "Körslaget" i TV 4. Tur att allt gick rätt till. Även om Marie Picasso var bättre.