Svenska folket kräver att Anna Bergendahl går vidare till final i kväll. Det skriver norska Aftenposten i dag.
Nåja, jag tror flertalet bryr sig mindre. Men så klart, det är en tävling och en nationalistisk stolthet bär henne fram med stöd av folket i stugorna.
Vi journalister rycks gärna med i en heja-heja-medgångsjournalistik där vi höjer våra bidrag och förväntningarna till skyarna. Sedan blir det 23:e plats och fiaskorubriker. Lite som engelsmännen som alltid tror att de ska vinna fotbolls-VM.
Jag vill Anna Bergendahl bara väl och hoppas det går bra i kväll. Men jag befarar att hon blir historisk i kväll som den första svenska artist som inte tar Sverige till final i Eurovision.
Hennes enkla och avskalade nummer drunknar i jämförelse med de andra starka balladerna som Azerbajdzjan, Kroatien, Armenien och Israel.
Men jag har gärna fel (är känd som en usel tippare). Förstå mig rätt. Det är tråkigt att gå omkring här som en domedagsprofet. Å andra sidan tror jag att Sverige och Anna Bergendahl i synnerhet klarar av ett bakslag. Hennes karriär står inte och faller med Eurovision utan hon vann ju för sjutton den svenska Melodifestivalen och en evig plats i svenska folkhemshjärtan.
