Jag har inga tvillingar mer. Ida och Fanny blir mer och mer bara syskon.
De är så himla olika. Och så har vi alltid velat behandla dem, som individer. Jag reagerar varje gång de blir kallade "tvillingar" av släkten eller så.
Känns lite främmande att använda det ordet. Det händer så klart att även jag tar till det av lathet.
Men faktum är att de bara råkar vara födda samma dag, och är syskon.
Vi kallar dem för Ida och Fanny.
Eller som storesyrran Elsa säger "mina bebisar".
