Det kommer en dag när jag tvingas ta itu med det själv. En dag av bävan. När jag måste såga, spika eller såga och bli en handy man.
Jag är inte där än. Inte så länge farsan och släkten finns där som räddningplanka (som att fixa räcket på altananen som kapsejsade av snöras). Jag tar små små steg till att göra hantverk själv hemma. Men alldeles för små för att en dag stå där utan hjälp. Det kommer att bli panik. Jag kommer att ringa in hantverkare för att spika upp en spaljé.
Jag bygger långsamt upp min verktygspark i förrådet. Mycket av det är nya fina grejer. Inte mycket använt men sakta men säkert har jag grejerna, som en riktig karl förväntas ha.
Men som sagt det är fortfarande mycket verkstad...
Jag tittar på Martin Timell på tv men det ger mig bara ångest. Jag ser inredningsprogram och ser att machomän som Willy Björkman till och med börjar dansa. Mera ångest.
Jag kan snart inte slingra mig längre. Måste börja hamra. Måste börja meka med gräsklipparen.
Finns det kvällskursen för kontorsråttor och ohändiga män som jag?
