I dag morsade en kollega på jobbet på mig med att säga "Mackan". Jisses har inte hört det smeknamnet sedan barndomens lyckliga dar.
Kändes mycket märligt. Raskt vandrade tankarna till villakvarteret i Smedjebacken där "Lill-Micke", "Katten", "Nökkö", "Skoglund", "Persson", "Jögga" och "Daniel" var Risingsbo ratpack.
Min lillebror Niklas gillade Mötley Crüe och de facto att basisten Nikki Sixx sagt i en intervju att han gillade prickar över bokstäverna gjorde att han döptes av oss till "Nöckö".
Mattias blev av någon anledning "Katten" efter att hans smeknamn mellanlandat på "Kattias". Så där höll vi på. Somliga fick bara sina efternamn till namn. Andra som "Daniel" blev bara "Daniel".
Och jag blev "Mackan". Jag hade en djävulsk kastarm (finska spjutgener vettu) men det var inte för mina mackor i sjön jag fick namnet.
Nä, det var nog så att "Mackan" bara låg nära till hands med Marko. Som den där kollegan i morse som bara kastade ut sig det.
Han heter Lars. Ska testa med "Larsa" i morgon och invänta reaktionen.
