Känner en Martin Timellsk stolthet. Jag har byggt i veckan. Och jag har byggt färdigt.
Utan att googla, ta fram ritningar eller prata med expertisen, snickrade jag en brevlåda åt barnen.
Jag är den svenska villaman med sämst självförtroende när det gäller karla-karls göra runt huset eller bilen.
Men nu sket jag i storsinta machoideal. Det var befriande.
Istället resonerade jag som vid ett legobygge: bara göra i ordning klossar och sammanfoga dem. Gamla brädbitar från vedhögen fick fungera. Och visst blev det en brevlåda. På dryga halvtimmen blev det gjort medans Ida och Fanny hamrade och grejade bredvid.
Största komplimangen, utan att hon kanske förstod hur kolossalt det värmde mitt manshjärta, stod frugan för vid åsynen av mästerverket när hon frågade:
- Då kanske du kan göra en brevlåda åt oss också?
